SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 4. Columbus Blue Jackets
Columbus går mot en ljus framtid med en ung core och en hel del prospects.
Lika negativt inställd som jag var inför förra årets säsong, lika positiv känner jag mig inför denna säsong. När förrförra säsongen var den säsongen man skulle ta klivet så blev den gångna säsongen faktiskt året man gjorde det. Man plockade över 100 poäng i grundserien, ett rekord för klubben och även om det tog slut redan i första rundan mot det som sen blev Stanley Cup-vinnare Pittsburgh så går Columbus ändå en ljus framtid till mötes. Deras core är fortfarande ung och det finns fortfarande en hel del prospects som kan blomma ut till riktigt bra NHL-spelare.
Man gjorde ett stort splash när man säsongen 2015-2016 plockade in Brandon Saad från Chicago men fråga om det inte smällde ännu högre när den samme skickades tillbaka till Blackhawks i utbyte mot storstjärnan Artemi Panarin. Saad gjorde visserligen väldigt bra ifrån sig i Blue Jackets men att säga nåt annat än att Panarin är en uppgradering är en ren lögn.
I expansionsdraften betalade man ett förstaval för att freda bland annat Murray, Johnson och Korpisalo men tappade tyvärr William Karlsson. En spelare som var riktigt bra men inte riktigt fick den uppmärksamhet som han förtjänade. Efter att Vegas även tog långtidsskadade David Clarkson och hans tunga kontrakt får man väl ändå säga att det var värt det.
Inför årets säsong tror jag att det blir svårt att upprepa fjolårets succé där man till och med var med och slogs om att vinna hela Eastern Conference. Att det blir slutspel igen det tror jag dock absolut på. Man ska vara med där uppe helt enkelt. Man skulle kunna göra ett case för att man är ett bättre lag i år men kan även räkna med att inte ha samma flyt som laget stundtals hade. Kan man däremot hålla formen ända in i slutspelet så kan det räcka långt.
Målvakter:
Det går inte att säga annat än att Sergei Bobrovsky var Blue Jackets bästa spelare förra säsongen. Det vittnar såklart både hans vinst av Vezina Trophy och hans nominering till Hart Trophy om. ”Bob” stal matcher till höger och vänster samtidigt som laget öste in mål framåt. Man kanske inte ska förvänta sig att han kommer hålla den stundtals omänskliga nivå han höll i år, men kan han vara i närheten av den så kommer han vinna en hel del matcher åt klubben. Han såg lite sliten ut i slutspelet och det skulle nog göra gott om Tortorella lät Korpisalo avlösa Bobrovsky lite mer denna säsong.
Joonas Korpisalo går in som backup från start i år och klubben verkar tro hårt på honom. Han var en av anledningarna till att man fick offra ett förstaval och William Karlsson i expansionsdraften. Han fick 16 matcher förra året utan att övertyga dock. Det vill sig att Korpisalo spelar upp sig i år för det finns ändå en del hot underifrån.
Bakom Korpisalo och Bob hittar vi två lettiska målvakter, Matiss Kivlenieks och Elvis Merzlikins. Den förstnämnde dominerade i USHL och utnämndes till både ligans bästa spelare och ligans bästa målvakt. Han sitter dessutom på ett NHL-kontrakt och jag kan mycket väl se att han är den förste att kallas upp vid skada på nån av dom två ordinarie målvakterna. Den senare, Elvis, fick sitt genombrott i VM i år där han imponerade i Lettland. Kommer spela i Schweiz ytterligare ett år men fortsätter han att utvecklas tror jag att han återfinns i Nordamerika snart.
Backar:
Som ett stort fan av Ryan Johansen ställde jag mig väldigt tveksam till traden som tog Seth Jones till Columbus. Det tog ett tag innan draftfyran hittade rätt men när han gjorde det så var han stundtals lysande. Tillsammans med Werenski bildade han ett av ligans bästa backpar under delar av förra säsongen och i Jones har man fått en ordentlig förstaback som ser ut att bli den spelare som Nashville en gång draftade honom som. Man kan väl gissa att konkurrensen i Preds höll tillbaka honom en del för när han fått chansen att skina har han gjort det.
Zach Werenski klev in i ligan med dunder och brak och hade inte både Matthews och Laine haft såna dundersäsonger så tror jag inte det varit nåt snack om att Werenski skulle haft Calder Trophy. Med sitt spelsinne och sin skridskoåkning imponerade han stort och det talades om att han hade det bästa poängsnittet sen Larry Murphy klev in som 19-åring i ligan. Han tappade av något i slutet på säsongen men jag ser ingen anledning till att han inte kommer fortsätta växa under sitt andra år i ligan.
En spelare jag verkligen börjat gilla dom senaste åren är David Savard. Främst från säsongen 14/15 då han gjorde 36 poäng och även hann med att imponera i ett VM som slutade med guld. Även om hans poängproduktion gått ner dom senaste åren så har han ändå varit en mycket stabil pjäs i försvaret och i år slutade han med bäst +/- i hela laget (+33). Håller tummarna för att han får göra en full säsong och slipper dras med några fler skador nu.
Savard spenderade mestadels av förra säsongen med Jack Johnson och det resulterade i att den senare vände sin negativa +/- statistik från -16 till +22 i år. Det gick att känna igen det gamla storlöftet. Gör sista året på sitt förhållandevis dyra kontrakt. En nyttig spelare ändå som kommer till jobbet varje dag.
Ska det någonsin lossna för Ryan Murray så börjar det verkligen bli dags nu. Han gör sitt sista år på ett sett till hans prestationer dyrt kontrakt och även om den forna drafttvåan inte lär ha några problem med att hitta ett nytt jobb så kan årets säsong betyda en nolla mer eller mindre. I grunden en ganska komplett tvåvägsback som fått två av dom tre senaste säsongerna spoilerade av skador. Här finns det mer att hämta om han hittar tillbaka till rätt nivå.
På förhand känns dom fem första backplatserna ganska givna men den där sjätte platsen är absolut den mest ovissa. Jag TROR att Tortorella kommer låta Markus Nutivaara börja där med tanke på att han spelade större delen av förra säsongen där. Jag HOPPAS däremot att Gabriel Carlsson får spela där från början. Han fick två matcher i slutet av säsongen och samtliga fem matcher mot Pittsburgh i slutspelet där han presterade bra. Den långe Örebroarens lugna spel och framför allt starka defensiv bör passa perfekt i ett tredje backpar tillsammans med den något skickligare Murray. Det som talar emot Carlsson är att han kan skickas ner i AHL utan att behöva gå genom waivers och istället då få spela mycket nere i Cleveland.
Bakom dessa två återfinns främst Scott Harrington och Dean Kukan. Harrington tror jag är en dark horse till den sjätte platsen men mest för att Tortorella säkert kommer rotera den platsen något. Sverigebekante Kukan tror jag har en något längre väg att gå och får nog fokusera sig på AHL-spel.
Forwards:
Kapten Nick Foligno fick mycket skit för att ha gjort en usel säsong förra säsongen men studsade tillbaka fint i år. Han ledde laget på ett föredömligt sätt och hade bra kemi med Wennberg och Saad. Jag förespådde ju att han skulle bli omsprungen av yngre förmågor inför den här säsongen och falla längre ner i hierarkin men han gav dom ingen chans och behöll sin plats med råge. Ytterligare en stabil säsong behövs av Foligno om Blue Jackets på riktigt ska kunna utmana.
Det råder såklart inga tvivel om att Artemi Panarin är en superstjärna men kommer han se lika bra ut bredvid Alexander Wennberg som Patrick Kane? Den sistnämnda gjorde såklart livet väldigt enkelt för ryssen som plockade hem Calder Trophy för två säsonger sen. Om Saad var mer en komplett spelare sett över hela banan så är ryssen mer av en specialist i offensiv zon. Kan Tortorella vara den som även får ”The Breadman” att ta sitt defensiva ansvar?
Alexander Wennberg gick verkligen från en överpresterande doldis till att vara en etablerad center i ligan på kort tid. Med 59 poäng totalt var Wennberg tvåa i den interna poängligan och med sina 46 assist var han 15:e bäst i ligan. Det känns som att Wennbergs karriär bara har börjat och att det finns potential att nå ännu högre. Alexander skulle inte må dåligt av att skjuta mera och att Wennberg ska kunna nå 20 mål och 50 assist känns inte alls omöjligt, kanske ännu mindre med Panarin vid sin sida?
Om vi fortsätter med näste center så har Brandon Dubinsky år efter år varit en nagel i ögat på motståndarnas bästa spelare. Vi minns alla den (kanske fula?) tacklingen på Crosby förrförra året? Styrkorna hos den långe, starke Alaskafödde Dubinsky ligger främst i defensiven men han har alltid visat sig vara god för i alla fall 40 poäng. Hade Columbus haft ett bättre centerdjup hade det nog varit bäst om ”Duby” fick styra tredjelinan men medans vi väntar på att Dubois ska göra entré i ligan lär han vara tvåa bakom Wennberg.
Hade hoppats ganska mycket på Boone Jenner i år men han var långt ifrån att upprepa sina 30 mål från säsongen innan. Med sin uppoffrande spelstil har Jenner blivit en riktig ”fan favorite” i Nationwide Arena. All potential finns där men det börjar också bli trångt bland Columbus top-6. Får han väl spela där tror jag det finns goda chanser att han närmar sig 30 kassar igen men det kan lika gärna bli så att han får centra tredjelinan. Det är samtidigt en av hans styrkor, att han kan spela i en scoring line lika väl som en checking line och göra det bra.
Lilla speedkulan Cam Atkinson fortsätter gå från klarhet till klarhet och ökade för SJÄTTE säsongen i rad på sin målskörd (7-9-21-22-27-35) i och med sina 35 mål. Ett imponerande facit med tanke på att han tidigare var en spelare som ansågs för liten för NHL med sina 173 cm. Det är iofs nya tider nu och dagens liga verkar passa Cam Atkinson perfekt! Frågan är, kan han göra det igen?
Jag förutspådde att Oliver Bjorkstrand skulle få sitt genombrott förra säsongen men jag hade tydligen fel. Efter ett dåligt training camp dröjde det tills februari innan han fick chansen igen. Det resulterade i 26 matcher och 13 poäng. Jag tror fortfarande på dansken och i år ÄR det hans år. Får han chansen i någon av dom två första kedjorna kan jag absolut se att han gör nånstans i närheten av 45-50 poäng.
Efter att Jesse Puljujärvi (än så länge) inte övertygat i ligan ser Jarmos val av Pierre-Luc Dubois än mer intressant ut. Frågan är dock om han tar steget redan i år? Han har sett bra ut i training camp och lär i alla fall få chansen i NHL men tar han den? Den store centern som blivit jämför med Anze Kopitar har visat att han är ”klar” med juniorligorna och är redo för en större utmaning nu. Jag skulle väldigt gärna se honom i en andralina med kanske Atkinson och Bjorkstrand men tror att han får börja i tredje med Jenner och Milano.
Den som förväntas axla rollen som power forward efter att Scott Hartnell blivit utköpt är Josh Anderson som dock i skrivandets stund fortfarande försöker komma överens om ett nytt kontrakt. Om han inte lyckas bråka sig ur klubben så ser jag honom som en framtidsman. Ett tufft spel och en näsa för mål är vad Anderson bidrar med. En sån spelare man kan kasta in i vilken kedja som helst utan att han skulle göra bort sig.
Jag hoppas verkligen att Sonny Milano får chansen på riktigt i år. En spelare som kan göra det där lilla extra och det har han visat flertalet gånger i juniorligor, JVM och AHL. Han har fått mycket speltid på försäsongen och sett mycket bra ut. Det svåra i det här är när det börjar bli fullt i dom två övre kedjorna och Milano är en sån spelare som ska lira för att producera. I rätt omgivning tror jag att det kan bli bra, riktigt bra.
Ingen kan väl ha missat Matt Calvert som gav fighting face ett (blodigt) ansikte när han mot Rangers förra säsongen först tog ett slagskott i ansiktet och senare i matchen återvände bandagerad för att göra det matchvinnande målet. Historier blir inte mer scriptade än så och den lille krigaren älskas av både fans och lagkamrater. En otroligt ”nyttig” spelare. Fick säsongen delvis spoilerad på grund av skada men bör kunna göra 20-25 poäng i en något begränsad roll.
Den sista forwardsplatsen står det mellan ett par spelare. Zac Dalpe som anslöt till Cleveland i mitten på förra säsongen har sett bra ut i träningsmatcherna och spås ha ett litet försprång på Jordan Schroeder, Lukas Sedlak, Markus Hännikäinen och John Mitchell som togs in på tryout efter att hans kontrakt med Colorado gick ut. Den senare är kanske den spelare jag själv tror mest på men det återstår att se om han ens erbjuds ett kontrakt.
Bland dom yngre utmärker sig främst Paul Bittner, som var Bjorkstrands radarpartner i Portland för några säsonger sen. En stor power forward med ett bra skott. Schweizaren Calvin Thurkauf har gjort en bra försäsong och kan nog testas i NHL om det kommer lite skador. Trodde även på Vitali Abramov men han har redan skickats tillbaka till juniorligan. Om ett år dock förväntar jag mig att han kommer vara med i snacket på allvar.
---
Nyckelspelare:
Sergei Bobrovsky, Artemi Panarin, Seth Jones
Nyförvärv:
Artemi Panarin – från Chicago Blackhawks - trade
Tyler Motte – från Chicago Blackhawks – trade
John Mitchell – från Colorado Avalanche – free agent
Förluster:
Brandon Saad – till Chicago Blackhaws – trade
Anton Forsberg – till Chicago Blackhawks – trade
William Karlsson – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
David Clarkson – till Vegas Golden Knights - expansionsdraft
Scott Hartnell – buyout (signade senare med Nashville Predators)
Svenskar:
Alexander Wennberg, Gabriel Carlsson
Coach:
John Tortorella
Preliminär laguppställning:
Artemi Panarin – Alexander Wennberg – Nick Foligno
Boone Jenner – Brandon Dubinsky – Cam Atkinson
Oliver Bjorkstrand – Pierre-Luc Dubois – Sonny Milano/Josh Anderson
Matt Calvert – John Mitchell – Lukas Sedlak
Zach Werenski - Seth Jones
Jack Johnson – David Savard
Ryan Murray– Gabriel Carlsson/Markus Nutivaara
Sergei Bobrovsky (Joonas Korpisalo)
Andra notabla spelare: Josh Anderson, Dean Kukan, Paul Bittner, Tyler Motte, Vitali Abramov
---
Bästa nyförvärvet: Artemi Panarin
Utan nån egentlig konkurrens deras bästa nyförvärv. Bredvid Patrick Kane har Panarin sett ut som en superstjärna. Kommer han se lika bra ut i sällskap av Alex Wennberg? Potentialen finns absolut.
Värsta förlusten: Brandon Saad
Att tappa Saad på bekostnad av Panarin tror jag ändå alla general managers i ligan gladeligen gjort. Trots detta är Saad kanske en mer komplett spelare sett över hela banan och det ska inte tas som en given vinst för Blue Jackets i den här traden.
Säsongens poängkung: Artemi Panarin
Har gjort 77 respektive 74 poäng under sina två säsonger i ligan. Att tro nåt annat än att han kommer vara poängbäst i Columbus kommande säsong är hittepå, även utan Patrick Kane.
Säsongens nykomling: Sonny Milano
Den tekniske wingern har tagit tid på sig att bli redo för ligan men frågan är om det inte är dags nu? Har levererat highlights från både juniorligor, AHL och JVM under flera års tid. Finns det plats i laget finns det goda möjligheter att Milano blir en ny publikfavorit i Nationwide Arena.
Säsongens genombrott: Oliver Bjorkstrand
Skrev redan förra året om att det var dags för Oliver. Fick sparsamt med speltid trots att han såg bra ut.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Metropolitan Division:
1.
2.
3.
4. Columbus Blue Jackets
5. Carolina Hurricanes
6. Philadelphia Flyers
7. New York Islanders
8. New Jersey Devils
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.