SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 4. Columbus Blue Jackets
Columbus går mot en viktig säsong fylld av osäkerhet.
Man ska aldrig gå in i säsongen med sin största stjärna som pending UFA. Det är en gammal sanning. Tampa Bay mådde knappast bra av osäkerheten kring Steven Stamkos, även om det slutade lyckligt, och John Tavares-situationen sänkte New York Islanders, för att nämna två profilstarka händelser.
Columbus är i exakt samma situation med Artemi Panarin och Sergei Bobrovsky. Med några veckor kvar till första nedsläpp står fortfarande båda två utan en signerad kontraktsförlängning.
Nu kan givetvis mycket hända innan säsongen drar igång, men det börjar bli mer och mer relevant att trycka på panikknappen – i synnerhet som Panarin inte ser ut att vara intresserad av någon förlängning.
Inte kan man väl låta en så fin tillgång lämna utan ersättning? Och två stycken? Det ska vi inte ens tala om.
När Columbus äntligen ser ut att ha fått ordning på organisationen efter många trötta år börjar man spela ett väldigt farligt spel. Blue Jackets må vara i ett bra läge, men de är definitivt inte så välmående eller slagkraftiga att man kan riskera något med sina två stjärnor.
Om båda två skulle lämna via free agency kan det sätta tillbaka organisationen flera steg. En trade skulle däremot ge finfint utbyte och givetvis underlätta förlusten. Men det är inte nödvändigtvis så enkelt.
Bobrovsky sitter på en no movement-klausul och kontrollerar således sitt eget öde. Panarin sägs ha en lista med en handfull destinationer han kan tänka sig. Varför skulle de lagen – eller kanske bara laget, beroende på vad som läcker ut – ge upp attraktiva tillgångar för en spelare man kan få gratis nästa sommar?
Är det kanske till och med så att ytterligare en säsong med exempelvis Panarin är värt mer än en trade där man inte får ut maxvärde?
Balansgången är svår och det finns inga självklara svar. Det råder däremot ingen tvekan om att det vore förödande att tappa både Panarin och Bobrovsky som UFA:s.
Om vi annars blundar för den situationen är Columbus i ett bra läge. Jarmo Kekäläinen har fått ordning på organisationen och självaste John Tortorella – som fick en kontraktsförlängning i dagarna – har revolutionerats. Den yngre stommen – frontad av Seth Jones, Zach Werenski och Pierre-Luc Dubois – har något på gång och rostern i övrigt är slagkraftig.
För första gången i organisationens historia har man gått till slutspel två år i rad och man står redo att ta nästa steg, vilket innebär att ta sig förbi förstarundan.
Columbus var på gång. Det fanns någonting i luften. Nu kan allting ryckas bort om man inte sköter Panarin/Bobrovsky-situationen korrekt.
Den kommande säsongen är ytterst viktig för Blue Jackets, av flera anledningar.
---
Målvakter:
Columbus har – än så länge – tillgång till en av ligans främsta målvakter i Sergei Bobrovsky. Kanske är han till och med den bästa. Man fick honom i det närmaste i skänk av Philadelphia, som istället valde att satsa på Ilya Bryzgalov – till Blue Jackets stora lycka.
Bobrovsky satte full fart direkt efter traden 2012 och har, bortsett från en kortare period, varit en toppmålvakt i ligan. Under den gångna säsongen gjorde fem målvakter minst 3000 5 on 5-minuter, och Bobrovsky var bäst av dem alla med en Sv% på 93,64 och en dSv% på 2,11. Inkluderar vi alla 28 målvakter med minst 2000 minuter placerar han sig på plats tre respektive ett. Han har även den näst bästa noteringen i HDSv% (85,46).
Över de fem senaste säsongerna är det enbart Carey Price (93,3), av målvakterna med minst 10 000 minuter, som överträffar Bobrovskys Sv% (93,13).
Under tiden i Columbus har ryssen dessutom vunnit Vezina Trophy vid två tillfällen och hans storhet – samt betydelse – råder det ingen som helst tvekan om. Frågan är bara hur framtiden ser ut. Hans nuvarande fyraårskontrakt, värt $7,425 miljoner per säsong, går alltså ut nästa sommar och osäkerheten kring honom kan mycket väl smitta av sig.
Joonas Korpisalo backar upp Bobrovsky och där har Columbus en målvakt som i bästa fall är alldaglig. Hans Sv% (90,0) och dSv% (-1,64) imponerar inte och det är sannerligen inte en målvakt som plockar upp Bobrovskys förstaspade om han lämnar Ohio.
Även Jean-Francois Berube finns i organisationen och kan vara ett hyggligt tredjealternativ vid behov.
Backar:
Två spelare står ut i försvaret – Seth Jones och Zach Werenski. De spenderade en stor del av 17/18 tillsammans och var ett av ligans främsta backpar. Elva backpar gjorde minst 1000 5 on 5-minuter under den gångna säsongen och Jones/Werenski hade näst bäst CF% (55,25) och Rel CF% (5,06). De hade dessutom näst bäst GF% (58,89) och bäst G+/- (16).
Werenski är egendraftad och kommer från sin sophomore-säsong. Som rookie tog han ligan med storm och svarade för 47 poäng. Han nådde inte lika högt 17/18, men hans 16 mål – för övrigt lika många som Jones – var näst bäst i ligan.
Jones i sin tur anslöt från Nashville 2016. Han hade inte riktigt tagit fart i en stark backbesättning i Predators och hamnade istället i Columbus i utbyte mot Ryan Johansen. I Blue Jackets har han sedermera etablerat sig som en toppback i ligan och med 57 poäng hamnade han precis utanför topp-10 i backarnas poängliga.
Båda två är skridskostarka och skickliga med pucken. De hanterar alla aspekter i spelet och det enda dilemmat är om man ska spela dem tillsammans eller låta dem bära varsitt par.
Bakom Werenski/Jones ser det nämligen desto svagare ut. David Savard har gått och blivit ett vettigt alternativ för topp-4, men är ingen man lutar sig mot när det börjar blåsa. Ryan Murray är en enorm besvikelse sett till hypen när han draftades som andra spelare totalt 2012. Fem skadefyllda säsonger senare har han fortfarande inte ens snuddat vid förhoppningarna – och någon late bloomer är det nog inte.
Savards vanligaste partners förra säsongen – Jack Johnson och Ian Cole – har båda lämnat och det återstår att se vem han lirar jämte. Kanske blir det Murray, kanske blir det Markus Nutivaara. Savard och Nutivaara hade bra possession-siffror (55,16 CF%) – om än med en liten sample size. Men även Murray och Nutivaara fungerade väl ihop (53,9 CF%).
Slutligen har vi Scott Harrington – som inte fungerade med någon under 17/18. 25-åringen är i bästa fall en axelryckning och kan mycket väl konkurreras ut av någon yngre förmåga.
Såväl Gabriel Carlsson som Dean Kukan lär kunna utmana om en ordinarie plats under training camp. Den senare känner vi igen från många år i Luleå, men den senaste tiden har spenderats i AHL – med några korta inhopp i NHL. Han har inte gjort bort sig på NHL-nivå, men en ordinarie plats är kanske att hoppas på för mycket.
21-årige Carlsson har inte riktigt fått det lyftet som många väntade sig, men ska absolut inte skrivas av. Potentialen finns fortfarande där och han har i alla fall storleken på sin sida.
Forwards:
För ett drygt år sedan ville Jonathan Toews och Patrick Kane ha tillbaka Brandon Saad till Chicago. Stan Bowman agerade – och skickade Artemi Panarin till Columbus. Blackhawks missade slutspel för första gången på tio år, medan Blue Jackets fick en stjärnglans de har saknat sedan Rick Nashs prime.
Sedan flytten från KHL för några år sedan har Panarin etablerat sig som en toppwinger och har legat omkring 30 mål. Hans 82 poäng från 17/18 var karriärens bästa notering och en överlägsen seger i den interna poängligan. Vidare har han lagets bästa possession-siffror (56,46 CF% och 7,38 Rel CF%) och Panarin är helt enkelt Columbus ledande spelare.
Men nu går han, som sagt, in på ett utgående kontrakt. Det har rapporterats att han inte är intresserad av någon förlängning med Columbus och osäkerheten kring Panarin kan definitivt påverka säsongen. Har verkligen Blue Jackets råd att behålla honom över 18/19 och tappa honom utan ersättning nästa sommar?
Det var många som höjde på ögonbrynen sommaren 2016. Columbus nobbade hypade Jesse Puljujärvi och gick istället efter Pierre-Luc Dubois med tredjevalet i draften. Två år senare framstår det som ett genidrag. Puljujärvi är misslyckad i Edmonton – inte för att han är ensam om det – och Dubois gör succé i Blue Jackets.
Han kommer från sin rookiesäsong där han omgående gjorde avtryck. Dubois fick börja en bit ner i hierarkin men klättrade stadigt uppåt och avslutade säsongen som förstacenter. 20 mål och 48 poäng är respektingivande siffror, men ändå en bra bit ner i poängligan bland rookies. 20-åringen är annars det totala paketet med vibbar om en powerforward – eller ännu mer. Likt radarpartnern Panarin hade han fina possession-siffror (55,97 CF% och 6,22 Rel CF%) och sophomore-året ska bli högintressant att följa.
Såväl Cam Atkinson som Josh Anderson fick en hel del tid jämte Panarin och Dubois, men det finns nog lite högre potential i Atkinson. Han har i skymundan gått och blivit en pålitlig målskytt och skulle förmodligen gjort sin andra raka 30-målssäsong om det inte vore för lite skadeproblem som begränsade honom till 65 matcher. Nu går 29-åringen också in på det första året på det sjuårskontrakt – värt $5,875 miljoner per säsong – han signade i höstas.
Alexander Wennberg såg ut att gå en intressant utveckling till mötes tidigare i karriären och imponerade stort 16/17. Den gångna säsongen var däremot en besvikelse, även om mycket kan förklaras med skadeproblem. Man borde ha tillgång till en skicklig tvåvägscenter i svensken och Blue Jackets får hoppas att han studsar tillbaka igen.
Wennberg centrade annars lagets främsta kedja, om vi studerar Corsi. Med en CF% på 61,67 överglänste han, Nick Foligno och Oliver Bjorkstrand till och med förstakedjan. Kapten Foligno tog även han ett steg tillbaka under 17/18, men 30-åringen fyllde också igen ett hål på centerpositionen och har kanske förmildrande omständigheter. Några 70 poäng lär han däremot inte göra igen.
Bjorkstrand är en spännande dansk som inte riktigt har lyft ännu. Vid 23 års ålder gör han det kanske inte heller, men det känns ändå som att potentialen är större än de 40 poäng han gjorde 17/18. Hans P/60 (1,68) tillhörde i alla fall toppskiktet i Columbus. Kanske kan en större och lite mer offensiv roll lyfta honom ett snäpp? Bjorkstrand och Anderson lär fylla upp högersidan i Columbus middle-6, men vem som spelar i vilken kedja lär variera.
Columbus fyllde ut centersidan med Riley Nash i somras. Han var en av marknadens mer attraktiva tredjecentrar och gick till Blue Jackets på ett treårskontrakt värt $2,75 miljoner per säsong. 29-åringen kommer närmast från Boston, där han stod för 15 mål och 41 poäng under 17/18. De siffrorna kanske inte upprepas, men Nash lär stabilisera Columbus bottom-6 och kan döda utvisningar.
Likt Bjorkstrand har inte riktigt Sonny Milano dragit ifrån. Columbus draftade honom i mittenskiktet av förstarundan 2014, men den gångna säsongen var hans första egentligen NHL-säsong. Det blev 55 matcher, ofta lite längre ner i hierarkin, med 14 mål och 22 poäng som facit. Det gav honom fjärde bäst P/60 (1,91) och det borde finnas mer att krama fram ur 22-årige Milano.
Fjärdekedjan kan mycket väl bli en dyr sådan. Brandon Dubinsky är bara 32 år, men har blivit gammal fort. En lång och slitsam karriär kan gärna få den effekten och hans status under förra säsongen kom att bli ett frågetecken. Rollen har minskat för den tidigare nyckelspelaren, som både plågats av skadeproblem och skickades hem från Las Vegas under en bortaturné. Kan han anpassa sig eller var 17/18 början på slutet för 32-åringen som har ytterligare tre år kvar på ett kontrakt värt $5,85 miljoner per säsong?
Och var har vi Boone Jenner? 30-målsskytten från 15/16 är som bortblåst och har följt upp den genombrottssäsongen med 18 respektive 13 mål och drygt 30 poäng. Den 25-årige powerforwarden borde ha alla förutsättningar för en effektiv topp-6-roll, men hans nya kontrakt – $3,75 miljoner över fyra säsonger – kan mycket väl återfinnas i fjärdekedjan. Dubinsky och Jenner hade, mindre smickrande, sämst Rel CF% i laget: -6,95 respektive -5,74.
Den sista ordinarie platsen borde i allra högsta grad vara tillgänglig under training camp. Anthony Duclair har fallit sönder och samman efter ett mycket lovande genombrott 15/16, med 20 mål och 44 poäng. Han nådde free agency i somras och fick nöja sig med ett ettårskontrakt värt minimilönen $650 000 – men det är en chansning väl värd att ta.
Duclair lär främst göra upp med Markus Hännikäinen och Lukas Sedlak. Hännikäinen hann med 33 matcher under 17/18, medan Sedlak gjorde 53 framträdanden. Noterbart är att finländaren hade sämst CF% (44,84) och femte sämsta Rel CF% (-4,8) bland Columbus forwards.
Några veteraner – Matt Calvert, Thomas Vanek och Mark Letestu – har lämnat laget över sommaren, men lär inte saknas i någon större utsträckning, även om Vanek gjorde det bra efter traden från Vancouver.
---
Tre styrkor:
Bobrovsky
Att ha ligans kanske främsta målvakt mellan stolparna är givetvis en stor tillgång. Sergei Bobrovskys spel lägger grunden för Columbus eventuella framgångar.
Werenski/Jones
Ett av ligans främsta backpar och man kan föra ett liknande resonemang som kring Bobrovskys betydelse.
Tortorella
Om man för några år sedan skulle ha kallat John Tortorella en tillgång 2018 skulle man rimligtvis blivit halvt idiotförklarad, men amerikanen har stått för en imponerande förvandling. Han har mjuknat, anpassat sig till det moderna spelet och släpper till och med fram endimensionella offensiva spelare lite längre ner i kedjorna.
Tre svagheter:
Osäkerheten kring stjärnorna
Det brukar sällan vara gynnsamt att gå in i säsongen med sin stjärna som pending UFA. Hur påverkas Columbus av osäkerheten kring Artemi Panarin och Sergei Bobrovsky?
Försvaret bakom toppnamnen
Columbus må ha tillgång till ett enastående par i Zach Werenski och Seth Jones. Bakom den duon ser det däremot betydligt svagare ut och frågan är om inte Blue Jackets måste sära på sina två stjärnbackar?
Special teams
Såväl powerplay som penalty killing härjar i ligans bottenskikt. Det är givetvis inte hållbart om Columbus tänker sig att utmana.
---
Preliminär laguppställning:
Artemi Panarin – Pierre-Luc Dubois – Cam Atkinson
Nick Foligno – Alexander Wennberg – Oliver Bjorkstrand
Sonny Milano – Riley Nash – Josh Anderson
Boone Jenner – Brandon Dubinsky – Lukas Sedlak
Zach Werenski – Seth Jones
Ryan Murray – David Savard
Scott Harrington – Markus Nutivaara
Sergei Bobrovsky (Joonas Korpisalo)
Andra notabla spelare: Gabriel Carlsson, Dean Kukan, Anthony Duclair, Markus Hännikäinen
---
Säsongens poängkung: Artemi Panarin
Det är enbart en skada – eller trade… – som kan hålla Artemi Panarin borta från segern i den interna poängligan.
Säsongens viktigaste spelare: Sergei Bobrovsky
Hugget som stucket mellan Artemi Panarin eller Sergei Bobrovsky, men målvakten lägger trots allt grunden för allting – i synnerhet i Bobrovskys fall.
Säsongens unga spelare: Pierre-Luc Dubois
Genombrottet hintar om ännu större bedrifter säsongen 18/19, men hur klarar han sig om Panarin skulle lämna?
Säsongens doldis: Cam Atkinson
En ytterst pålitlig målskytt för Columbus, men det känns ändå som att Cam Atkinson är något av en doldis i det stora hela.
Säsongens besvikelse: Alexander Wennberg
Kan Alexander Wennberg återupprepa succén från 16/17? Om inte så känns det som att han fortfarande kommer jämföras med insatserna då.
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Metropolitan Division
1.
2.
3.
4. Columbus Blue Jackets
5. New Jersey Devils
6. Carolina Hurricanes
7. New York Rangers
8. New York Islanders
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Columbus på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
Se hela NHL-säsongen på Viaplay för endast 399 kronor per månad - signa upp dig här