Krönika: Mike Smith tog chansen
Efter framgångarna under fjolåret hade Mike Smith inför säsongen etablerat sig ganska klart som förstekeeper, trots att laget inte presterade och att han själv var borta p.g.a. hjärnskakning i ett halvår. En knackig inledning på säsongen har dock gjort att hans plats var hotad, men med en stark insats mot Coyotes i måndags är han tillbaka på ruta ett...
Lightning var ligans näst sämsta lag ifjol, en insats som dock i högre grad får skyllas på försvaret än lagets sista utpost, Mike Smith. Den 27-årige kanadicken gjorde en bra säsong fram till det att han råkade ut för en hjärnskakning som höll honom borta från spel efter januari månad. Hans räddningsprocent på .916 räckte till en delad 11:e plats i ligan, och även om hans G.A.A. på 2.61 inte rankades lika högt (först som 21:a), så var det riktigt bra jämfört med t.ex. bottenkonkurrenten Islanders burväktare Joey McDonald som checkade in på 3.37 och ligans näst sämsta facit (bara svensken Johan Hedberg i Atlanta var sämre med 3.49). Då ska man alltså tänka på att Lightning gick runt på 19 (!!) backar, så oron i bakre leden var stor.
Som backup till Mike Smith hade man ifjol värvat veteranen Olaf Kolzig från divisionsrivalen Capitals, men det blev bara åtta matcher och lagom till att Smith försvann från spel så gick Kolzig sönder han också. Istället alternerade Karri Rämö och Mike McKenna på målvaktsposten, utan att fira några större triumfer. Det blev inte fler än fyra segrar var, och statistiken på 3.66/.894 för Rämö och 3.56/.887 för McKenna gjorde ingen glad.
För att bringa lite stabilitet bakom Smith hämtade man inför säsongen in den finske veteranen Antero Niittymäki från Flyers. Trots sina tidigare skadebekymmer med höfterna såg man honom som en stabil spelare. I första hand var han givetvis tilltänkt som backup, för Mike Smith var killen man satsade på, det var ganska tydligt från coach Tocchets sida. Han förväntades spela en 60-65 matcher i alla fall, för att sedan ha Niitty som en vettig kille där bakom när det behövdes.
Smith fanns givetvis i mål när säsongen började mot Atlanta Thrashers, men det var väl ingen drömstart direkt. 6 puckar fick han vända sig om och gräva ur nätmaskorna, när laget åkte på förlust i premiären. Han kom förvisso igen med en stark insats mot Hurricanes där han blev matchens lirare, men kunde inte föra laget mer än till en poäng och förlust på straffar. I matchen därpå stod Devils för motståndet, och det såg länge ut att bli den första vinsten i protokollet, men med mål i sista sekunden och seger på straffar var ännu en förlust ett faktum.
Smith blev i matchen mot New Jersey påkörd och halvskadad, men kunde trots allt slutföra den. Det blev till ett logiskt alternativ att låta turen gå till Antero Niittymäki, som debuterade i Lightning-tröjan i returmötet mot Hurricanes och gjorde det med bravur. Laget seglade iväg till en 5-2 seger, och Niitty gjorde det så bra att han återfick förtroendet i matchen därpå, som han också såg till att vinna. Coach Tocchet hävdade att Smith hade kunnat spela, men att man tog det säkra för osäkra, och ingen tvivlade väl på att kanadickens roll skulle vara hotad.
Men när Smith var tillbaka matchen därpå mot Ottawa, med en bedrövlig 7-1 förlust som resultat, började det dock väcka frågetecken. Och när han blev utbytt i 6-2 förlusten mot Flyers några matcher senare, följt av att Niittymäki spikade igen på bortais mot Toronto, stod det klart att hans roll som etta inte alls var så säker längre. Niittymäki spelade fem raka matcher med början den kvällen mot Maple Leafs, och förde laget till åtta av tio möjliga poäng, efter imponerande spel. Coach Tocchet kunde ganska snart höras kommunicera att han valde den som var het för stunden, vilket förstås inte alls är fel. Men det som hördes tidigare under säsongen kändes nu långt borta, att Mike Smith skulle vara den som laget satsade på i ur och skur.
Men Smith fick givetvis en ny chans att bevisa sig värdig. Den kom i måndags, och han tog verkligen vara på den. Med 30 motade puckar på 31 skottförsök ledde han Lightning till bortaseger mot Phoenix. En ny tvivelaktig insats hade säkerligen betytt att Niittymäkis aktier stärkts ytterligare, men nu är snarare ordningen återställd, om än med en backup med ännu högre respekt än tidigare.
Snabbt efter måndagens fight deklarerade också Tocchet att Smith skulle vakta målet även på torsdagens match mot Anaheim, och så var det med det. Ingjuta mod i sin tidigare skadeskjutna burväktare, och snabbt belöna honom med fortsatt förtroende. Ontario-sonen är tillbaka på ruta 1, och vi kan återigen blicka framåt och hoppas att hans bokstavligen stora spel i mål ska leda oss till slutspel...
