Femmatcherssummering omgång 41-45
Det har blivit dags att kika tillbaka på omgång 41-45. Men innan dess tar vi som vanligt en titt på vad som försiggick i nattens match.
När två bra hockeylag möts blir detaljerna viktiga, och tyvärr har Toronto hittat ett sätt att tvinga fram fler saker som får Tampa Bay att se dumma ut än vice versa.
Jag vet inte om det handlar om spelidé eller personal, men det finns en lucka i Tampa Bays spel som stundom stör mig något helt fruktansvärt.
Om man går en gedigen, svensk ishockeyutbildning så får alla backar inbankat i huvudet från barnsben att är du back på icke pucksida i offensiv zon så är det ditt ansvar att säkra mitten av banan för att man alltid ska vara minst en spelare med kontroll på läget hem. Detta för att man som back på pucksida ska kunna sätta press på just pucken när den oundvikligen kommer mot en.
Men av någon anledning så har, i vissa matcher, ofta mot just Toronto i år, Tampa Bays bortre back otroligt svårt att ta det ansvaret. Man hänger istället kvar lite för länge på bortre sidan, ger bort mitten och kommer efter i försvarsarbetet när man sedan får stressa hem för att släcka den brand som uppstått när Toronto spelat bort pressen på pucksidan.
Det ger en myriad av 2-1-lägen och rena frilägen som ett lag som Toronto varken behöver eller förtjänar. Och är ett onödigt sätt att förlora en hockeymatch, som man efter en svag start ändå tog ganska god kontroll över.
För ger man Toronto möjligheten att alltid ha en tvåmålsledning att spela på, så gör man det onödigt svårt för sig själva, och även inatt blev det för svårt. Och det mest frustrerande är att man borde veta det nu, man har ju ändå gått i exakt samma fälla tre gånger i rad mot just Toronto nu.
Den där de drar med två spelare så fort de får puck i egen zon, just för att Tampa Bay inte säkrar mitten, den där de flyger fram i första perioden och tillåts ta kontroll över matchen. Det är frustrerande irriterande att man inte hanterar det bättre, att man inte vet vad man går upp emot och gör de små, lätta anpassningarna som krävs för att stänga till det. För man har talangen för det, Toronto må vara ett bättre hockeylag, men inte så mycket bättre.
Det suger alltid att förlora, men att falla på eget grepp är helt värdelöst.
Med det sagt så tittar vi på de senaste fem matcherna och vad som hänt, och inte hänt, där.
Omgång 41-45
3-2-0 (2-2-1)
PP: 45,5% (21,4%)
PK: 78,6% (85,7%)
Resultat:
Pittsburgh-Tampa Bay 2-5
Boston-Tampa Bay 6-2
Tampa Bay-Anaheim 4-3 e.str
Tampa Bay-Detroit 5-1
Toronto-Tampa Bay 5-3
Totalt för säsongen
25-17-3 (22-15-3)
PP: 27,5% (25,8%)
PK: 81,7% (82,1%)
Varje gång man vinner mer än man förlorar så är det en bra femmamtchersperiod. Men smolket i glädjebägaren över de, åtminstone hyfsat, god resultaten är att man förlorat sina matcher mot divisionarivaler.
För NHL är ganska enkelt, och lite puckat uppbyggt. 28 av dina 82 matcher kommer att spelas mot lag i din egen division. Och när det kommer till slutspelsjakt så spelar inget så stor roll som din placering i divisionen. För oaktat hur du ligger till i ligan i stort, eller tillochmed i din konferens, är du topp tre i din division, så är du i slutspel. enkelt.
Därför blir matcherna inom divisionen så otroligt viktiga, för inte nog med att du får två poäng om du vinner, en divisionsrival får också noll, vilket ger en sving på fyra poäng i ett svep.
Nu är det bara det att Tampa Bay varit fullständigt klappusla mot just Atlantic Division såhär långt. Nu har man inte spelat så många matcher inom divisionen än, Buffalo har man inte ens mött ännu. Men man har varit och förlorat i Ottawa, man har skitit ner sig hemma mot Montreal, skänkt bort en match mot Florida och blivit otroligt utstuderade och ned till minsta tråd blottade mot Toronto.
Alla matcher är förstås viktiga, men man släpper in lag i matchen på ett annat sätt när man inte slår dem i sin egen division, det går inte att komma runt, och det kan göra resan genom grundserien bra mycket jobbigare än den behöver vara, genom att ge bort fyrapoängs-svingar till sina närmaste konkurrenter.
Det kommer inte att hålla i längden, särskilt inte som schemat nu kommer bli väldigt tätt av divisionsmatcher. Då måste de börja vinnas, och i en fin takt därtill, för att cementera den plats i slutspelet som man nu välförtjänt håller. Man kommer att behöva hitta en väg, och vägar har man tenderat att vara ganska duktiga på att finna, det är bara att hoppas att man gör det nu med.
Och nu, tre grejer som stuckit ut för mig under omgång 41-45.
Jonas Johansson: Hade en minst sagt svajig inledning, men sedan han fick hålla nollan i Florida vid jul så har han varit lugn, trygg, stabil och precis den backup man vill kunna ställa var femte eller sjätte match. Han tar det han ska ta, kanske något extra och hovrar runt sina 90-91%. Det är allt man kan förvänta sig, och lite ränta, av en precis skitbillig backup-keeper.
Darren Raddysh: Hade en tuff säsongsinledning där han fick oförtjänt lite speltid då coacher är konstiga ibland. Men sedan JJ Moser blev skadad har han åter fått kliva in bredvid Victor Hedman och hittat tillbaka till den prisvärda, stabila back han var i fjol. Att han under de här fem matcherna fått damma in två mål gör inte saken sämre. Alltid kul när spelare kan studsa tillbaka!
Jake Guentzel: Inte mycket bättre nu än under något annat segment, men fiser med, gör ett jättefint jobb i det tysta och är en målskytt av rang. Har passat så perfekt in i det här lagbygget som man hade hoppats och kommer vara en stor del av Tampa Bay Lightning under en lång tid framöver. Hatten av till Julie BriseBois som fick det att hända.
Nu reser vi vidare mot Montreal, eller reser och reser, jag ställer klockan, för att förhoppningsvis börja vinna litre divisionsmatcher.
