Funderingar inför fortsättningen
Nästan i en hel månad, så länge kunde man oväntat nog - i slutspelstider dessutom - gå runt på moln som Tampa-fan utan att behöva reflektera över förlorade matcher. I tisdags tog segersviten på åtta matcher slut när Boston blev för svåra. Så vad händer nu?
Har sanningen kommit ikapp laget? Har Bruins hittat sättet att dyrka upp Lightnings spel? Gjort Roloson till en Schweizer-ost? Det skulle kunna vara så, och det finns en del märklig statistik att luta sig mot om man tror på de tre förstnämnda påståendena. Sedan lockout-säsongen 04-05 har nämligen alla lag som vunnit match två i Conference-final gått och vunnit respektive serie. 10 av 10 möjliga.
Nåväl, sån statistik är ju till för att brytas, och det här Lightning-laget verkar inte bry sig om sånt. Det finns istället många andra skäl till att tänka positivt.
- Förlusten till trots satte man fem puckar bakom Tim Thomas. Målisen som lär få priset som bäst i NHL den här säsongen har vart helt klart mänsklig och snittar just fem insläppta i Conference-finalen...
- Dwayne Roloson må förvisso ha gjort en av sina sämre insatser i slutspelet, men blickar man tillbaka hur han agerade under grundserien efter en sådan match kom han alltid tillbaka starkt. Fyra gånger den här säsongen har han släppt in mer än fem mål, alla gånger har han vunnit efterföljande match.
- I skuggan av ynglingen Tyler Seguins fyra poäng gjorde faktiskt kapten Lecavalier lika många, vilket dessutom visade sig vara klubbrekord för poäng i slutspelsmatch.
- Inte bara Lecavalier såg het ut, de andra två stora stjärnorna - St. Louis (1+1) och Stamkos (1+2) - gjorde också bra insatser. Stamkos rökare till 4-6 lär göra gott för hans självförtroende.
- Powerplayspelet fungerar fortsatt bra, nu senast satte man ett av fyra försök och totalt i slutspelet är procenten 25.9.
Givetvis finns en hel del att förbättra också, och en del orosmoment...
- Bolts har tagit mest utvisningar av alla lag som är kvar i slutspelet nu. Även om nu Bostons Powerplay inte imponerat så lossnade det ju faktiskt nu senast, och om inte annat så lär väl Vancouvers ligaledande formationer vänta i en final så, då har man inte råd att åka ut. Nu senast vet jag dock inte om man ska klaga på spelarna särskilt mycket, flertalet av tvåorna var högst tveksamma från domarnas sida.
- Pavel Kubina är fortsatt borta och följde inte ens med på resan till Boston. Han har inte tränat sedan han blev skadad i första matchen mot Capitals, den 29 april. Sannolikheten att han ska dyka upp i den här matchserien känns föga troligt, och en spelare som inte kört på tre veckor är väl frågan om man kastar in i elden direkt. Saknas gör han dock, Brewer, Öhlund och Hedman får nu käka extraminuter för att täcka upp.
- Efter att ha tekat riktigt bra i första matchen med ett klart övertag tappade man det i andra matchen. Om nu Patrice Bergeron kommer tillbaka gör det inte saken lättare...
- Och framförallt så tappade man sin game plan som funkat så bra tidigare, det trots att man fick det så viktiga första målet redan efter några få sekunder. Det kändes i början som att Bolts fick matchen dit man ville, inte minst efter att man återigen tagit ledningen till 2-1 efter Bruins kvittering, men Boston-maskinen körde på för fullt i andra perioden och gjorde det jobbigt. Kanske handlar det mer om att Boston gjorde Tampa dåliga än att Tampa var dåliga av sig själva?
Hur går det ikväll då? Ja, säg det. De flesta förståsigpåare har väl tänkt sig en tajt och målfattig serie som går till sju matcher, och så har det ju inte riktigt vart. Det kan mycket väl bli så att Boston går ut och kör över Tampa, tar kommandot i serien och vinner serien med 4-1. Eller vågar man hoppas på att Lightning återfinner sitt spel, gör ett snabbt mål i första genom Bergenheim, Roloson står på huvudet och motar allt som kommer, backarna snubblar inte så fort Seguin kommer mot blå och att Hedman lyfter ner 2-0 i tom bur i slutminuten? Så kan man fortsätta drömma om Stanley Cup och långa skägg...