Canadiens första lag vidare till Conference-semi
Det blev som väntat en ny seger för Montreal Canadiens och en svepning av Tampa Bay i serien totalt, även om det den här gången satt ganska hårt inne i slutändan. Max Pacioretty blev stor matchhjälte när han avgjorde med sitt 4-3-mål med blott 43 sekunder kvar att spela...
Läget inför matchen var ganska klart - vinna eller försvinna för Tampa. Montreal ställde upp med oförändrad trupp, samma lag som i de tre tidigare matcherna alltså, medan bortalaget saknade Radko Gudas på grund av underkroppsskada, vilket gjorde att Keith Aulie nu fick chansen till playoffdebut, och blev därmed 12:e Stanley Cup-rookien för Tampa i år. Mike Kostka var också tillbaka, vilket gjorde att Tom Pyatt fick stå över efter att ha spelat senast.
Lindbäck fick återigen chansen att få starta, trots att han inte övertygat, och inte heller har några vidare siffror att komma med på pappret - 88.8% räddningar och 3,5 insläppta mål per match. Det beslutet skulle komma att prägla första halvan av matchen. Carey Price å sin sida har efter en beskedlig inledning i först matchen varit fenomenal, och en av de stora förklaringarna till att Montreal hade ett 3-0-övertag med sig.
Matchen inleddes med att Canadiens tidigt kom till ett skapligt avslut, med tanke på att det bara dröjde 11 sekunder senast så kändes det som att det gick ett sus genom publiken när de trodde att det var på väg att hända igen. Men hemmafansen behövde inte vänta särskilt länge, bara 2 1/2 minut dröjde innan Danny Briere fri framför mål sprätte upp en en puck i nättaket, elegant framspelad av första matchens OT-målskytt, Dale Weise. Efter drygt sex minuter fick Tampa chansen i PP, men man lyckades knappt få till något spel alls, Montreal försvarade sig effektivt och skapade sedan ett eminent läge på kontring när Bourque kom ur utvisningsbåset. Montreal fortsatte ha grepp om matchen, och efter 15.21 kunde man logiskt öka på till 2-0, genom ett stenhårt slagskott från Lars Eller oattackerad på vänsterkanten. Ett mål som inte får släppas in helt enkelt, även om det föranleddes av såsigt spel i mittzon som resulterade i spelvändningen. 15-6 blev skotten i första, och en STOR uppförsbacke för Tampa. Inte mycket talade för Florida-laget då.
Bolts startade i alla fall inspirerat i andra, men åkte på en billig utvisning efter att Stamkos hakat Emelin som snubblade enkelt efter 2 1/2 minut. En irriterad Stamkos skällde på domarn och klagade på filmning, och tog sedan saken i egna händer med en smocka i ansiktet på ryssen, varpå lite tumult uppstod Att det inte resulterade i mer minuter var märkligt. Någon sorts poetisk rättvisa kanske följde sedan (förutsatt att man tyckte det var filmning) när Emelin i PP snubblade med pucken i egen zon, varpå Ondrej Palat vaket kunde sno åt sig pucken, runda kassen och trycka in den. Domarna funderade länge och väl och ringde på målet efter att en del kalibalik runt kassen, var pucken blockerad? Men domslutet stod sig och reduceringen var ett faktum.
Tampa var sannerligen i behov av lite flyt och medgång, kanske kunde man nu fortsätta på den vägen då? Men icke, bara minuten senare drog Brendan Gallagher in 3-1 på ett sätt som inte alls såg otagbart ut. Lindbäck var ur position och lämnade en stor lucka vid bortre stolpen. Det blev droppen för Coach Cooper, Lindbäck ut - Gudlevskis in. Det kan mycket väl ha varit sista gången svensken stod mellan stolparna för Bolts, vars kontrakt ju går ut till sommaren. Hoppet stod nu alltså till lettiske Gudlevskis, som nog många känner igen från sin enastående insats för Lettland i OS, när han nästan på egen hand lyckades stjäla en seger från Kanada i kvartsfinalspelet. Han fick även här en bra inledning med en svettig dubbelräddning, och såg solid ut under resten av perioden med nio räddningar. Offensivt kunde inte Tampa skapa så mycket, men hade ett riktigt kanonläge när Stamkos blev frispelad mitt framför kassen, men hans klubba gick sönder i skottögonblicket. Skotten i andra slutade 14-7 till Montreal.
Canadiens var säkerligen inne på att bara spela av den tredje perioden och hålla i siffrorna, men matchen fick nytt liv när Lightning lyckades få in en reducering från ingenstans. Victor Hedman placerad bakom Montreals kasse slängde in en puck mot mål, som studsade på Carey Price rygg och in. 3-2! Och plötsligt var Lightning som ett helt annat lag. Montreal föll tillbaka allt längre i banan, slutade åka skridskor, och det dröjde inte lång tid innan även kvitteringen hittade in bakom Price. Tyler Johnson kunde göra sitt första slutspelsmål, och Montreals Coach Therrien var förstås tvingad till en timeout. Från att ha varit en ensidig match – och egentligen gäller det hela serien – blev det nu en svängig historia med chanser fram och tillbaka åt respektive håll. En av de bättre lägena till avgörande hade Brendan Gallagher med 10 minuter kvar, fri med Gudlevskis som dock kunde avstyra.
Montreal fick till sist drömläge att avgöra, efter att Cedric Pacquette åkt på en tripping med knappt två minuter kvar att spela. Tampa såg ut att stå upp väl, men Montreal lyckades till sist sätta upp ett vettigt spel, varpå Max Pacioretty efter en längre tids måltorka lyckades peta in 4-3! Med 43 sekunder kvar var det helt enkelt lite väl sent att hinna få något vettigt gjort för Tampa, och tiden rann ut varpå Bell Centre explodera och hyllade sina hemmahjältar.
Sett till hela matchen var förstås slutresultatet logiskt, även om man känner sig lite lurad på konfekten så här direkt efter slutsignalen. Gudlevskis spel ingjöt mod - i såväl spelare som plan som oss fans hemma i soffan - och började drömma stort om en mirakelvändning. Men ja, det blev alltså inte roligare än så här den här gången. Sett över hela serien är det inget snack om att Montreal Canadiens varit det bättre laget. Man har även haft det där rätta flytet som lag i medgång har. Lightnings har inte gått att känna igen riktigt från det lag som tog sig till slutspel, och den största förklaringen är förstås att Ben Bishop gick sönder innan slutspel. Lindbäck avslutade grundserien storstilat, men väl framme i playoff kunde han inte hålla en tillräckligt hög nivå, och när laget inte heller presterade fullt så räckte man helt enkelt inte till. Att Montreal lyckades så bra med sin gameplan är förstås också en förklaring, dom har fått Tampa att se dåliga ut med intensiv forechecking och smart försvarsspel.
Ger man det lite tid får Lightning ändå vara nöjda med vad man lyckats åstadkomma i år. Att kunna återvända till slutspel var otroligt viktigt, och nu har man samlat på sig väldigt nyttig erfarenhet till sitt unga lag. Att man spelade med 12 slutspelsrookies är anmärkningsvärt, men till nästas gång har ju just dessa 12 nu i alla fall erfarenheten från en runda.
För Montreal väntar nu lite välförtjänt vila, innan man med största sannolikhet kommer att få tag sig an Boston Bruins i nästa omgång, som har kopplat ett björngrepp på Red Wings efter nattens 3-0-seger.
