Ny förlust i Winnipeg
Att Winnipeg är riktigt bra är på inget sätt en hemlighet. Att de är bättre i den här matchen visar precis varenda statistikrad och mätdata. Ändå lämnar den här matchen en surare eftersmak än den borde göra.
För sett över 60 minuter är man det sämre laget. Winnipeg har ett stabilare grundspel, piggare ben och fräschare skallar. Och även om man fortfarande håller nere de riktigt farliga målchanserna trots ett kraftigt underläge spelmässigt, så känns det som man trampar vatten under långa perioder.
Men det som stör är att man trots det får otaliga gratischanser in i matcher. Mängder av tillfällen att stjäla med sig poäng ur en annars ganska svag insats. Men man tar dem inte.
Eller man tar dem, för att sen skänka tillbaka allt igen bara minuter senare.
För det börjar med att man får två tidiga mål totalt oförtjänt. 1-0 borde ha dömts bort, men än en gång kan man bara konstatera att ingen vet vad målvaktsinterference är, för är inte det Conor Geekie gör mot Connor Hellebyuck målvaktsinterference, så finns det inget som heter det längre. Och när man dessutom lyckas kapitalisera på det powerplay som Winnipegs misslyckade utmaning av ovan nämnda målvaktsinterference. Så satte man sig i ett oförtjänt förarsäte, som man borde kunnat förvalta mycket bättre.
Istället får Winnipeg tugga på och bit för bit bryta ner ett Tampalag som därtill får gå kort på folk då Brayden Point fick utgå efter halva första perioden med befarat ljumskstrul. Och även om det inte skapas mängder med kvalitet, så gör den rena volymen att de tillslut får matchen dit de vill, får en ledning som de sedan kan rida på.
Och det ska sägas, mitt i allt orerande om Tampa Bays brister, att det här är den bästa Winnipegupplagan jag har sett. De är solida, robusta samtidigt som de spelar en väldigt attraktiv och fartfylld ishockey. De kanske inte har några legitima superstjärnor, men sättet de spelar på och med den fart och frenesi de gör det, skapar en 18 man tung maskin där den gemensamma summan vida överstiger det sammanlagda värdet av de enskilda bitarna.
Winnipeg är bra. Vilket gör det än mer frustrerande att man inte kan norpa åt sig poäng när man lyckas få en väldigt hög utdelning på de få misstag som Jets faktiskt gör.
Man hade behövt någon räddning, något skott-täck och någon studs. Och man kanske inte får det trots att man över tid förtjänat det. Det är trist, men tenderar att jämna ut sig allteftersom.
Så ska man komma till någon form av konklusion, så är det väl att det är surt och lite onödigt. Det finns ingen skam i att förlora i Winnipeg, och det finns bevekelsegrunder med gränskorsningar, tidiga matcher, kort bänk och hej och hå. Men det här var en match där man, utefter hur det utspelade sig, borde ha snott med sig en poäng eller två.
Nu gör man inte det, och man faller på eget grepp, vilket alltid svider extra.
Det hade suttit ruggigt fint med en poängstöld i den här fighten.
