Vem dör först?
Frågan är berättigad, främst i kölvattnet av alla otäcka huvudskador vi sett de senaste åren.
När reagerar NHL på riktigt, med krafttag? Det är den andra berättigade frågan.
Ligan har ett stort identitetsproblem, som ser ut som här;
NHL vill vara störst, bäst och hårdast. Det ligger i dess natur. På sjuttio- och åttiotalet var det inget snack om vilka som regerade i hockeyvärlden (enligt de själva skall väl tilläggas). Inga chicken-swedes eller klubbviftande ryssar skulle komma och sätta agendan.
Kanada var landet som uppfann hockeyn (indianerna tycks ha spelat något som kallades "hocki" med hästspillning som puck, detta redan på 1500-talet).
Kanada är således landet som bestämmer VAD som är hockey, och HUR det skall spelas.
Som pojklagsspelare får man tidigt lära sig att ALLTID fullfölja tacklingen, ovillkorligen. Den som viker av innan han satt armbågs- eller axelskyddet i motståndarens ansikte blir bänkad som den "kärring" han är.
Överdriver inte han nu, tänker ni? Hockey går ju ut på att tacklas.
Förvisso ingår det en fysisk dimension i sporten, många menar att det är just tacklingarna som skiljer hockeyn från lillebrodern bandyn, men grundidén hos de där indianerna måste ändå ha varit att fösa den där hästspillningen mellan exempelvis två nedfallna trädgrenar från en kanadensisk lönn.
Skydden tillkom av naturliga skäl: det är lagom skönt att snubbla och landa på armbågarna på en kall och hård is.
Hjälmen kom långt senare, sedan ligans förstått att huvudskador uppstår relativt frekvent om man lägger ihop faktorerna oskyddat huvud, hård is, fart och en förlupen galvaniserad gummipuck. Inte ens den mest hårdbarkade bonden långt ute på den Manitobska prärien vill se sin son handikappad för livet efter en hockeymatch.
Tyvärr gav hjälmens intåg i ligan också spelare carte blanche att tackla vårdslöst mot huvudet.
Så vad säger jag, vill jag se en återgång till den hjälmlösa eran?
Naturligtvis inte.
Jag vill dock återgå till början av texten och prata om attityder.
Att hockeyn vill vara "hårdast" och "tuffast" av alla sporter.
Ingen coach avråder spelare från att tacklas. Alla coacher VILL att spelarna skall tacklas, överallt på isen.
Inte för att ta pucken alla gånger utan för att, som de brukar säga, sätta sig i respekt.
Det är viktigt att framstå som hårdare än motståndarna.
"Kärringar" har ingen plats i hockeyn,
DÄRI ligger problemet. Varför ska man inte få tacklas på öppen is plötsligt, om själva hockeyns väsen skriker efter blod?
Jag kommer att tänka på en sekvens i filmen "Slapshot" då Ned Braden, stjärnan i Charlestown Chiefs, plötsligt under en enorm fightingbatalj börjar ta av sig alla skydd för att slutligen åka omkring runt rinken endast iförd sin susp, sina benskydd och sitt underställ.
Publiken är först stum av förundran för att sedan kollektivt hylla den kontroversiella gesten.
Det är kanske det vi behöver i NHL, fler av Ned Bradens sort? Spelare som älskar att göra mål, men som hatar våldet, råheten, blodet och attityden.
Så länge attityden är densamma, kommer aldrig de livsfarliga skadorna att avta.
Inga regeländringar i världen kan ändra på det.
