Espanyol - Malaga 2 -1
Ny match, Ny chans och naturligtvis en Ny straff.
Jag såg att min kollega från Barca hade vissa ideer om att en supporter till ett fotbollslag måste vara av en lätt självplågande natur. Pyttsan säger jag, vad vet man om man håller på ett lag som har spelare som Saviola, Mendieta, Kluivert och liknande. Som dessutom har ansett sig kunna ha Riquelme på bänken. Lag som har en katastrofsäsong när de inte vinner ligan eller i alla fall har problem att ta sig till en CL-plats. Vi supportrar till klubbar som anser att en lysande säsong är när vi inte bara behöver titta neråt utan ibland faktiskt kan drömma om en mittplacering plågas vi mer ? Jag tror faktiskt inte det våra kval är lika stora de är bara av olika art och med kommer jag in på veckans analys av Espanyol mot Malaga.
Det var ett Malaga som man måste gratulera, de har lyckats med det som många småklubbar drömmer gott om dvs att lyckas i någon europeisk cup. Malagas triumfer i UEFA cupen kan få ett Espanyol eller för den delen Alaves fan att drömma tillbaka och Malaga är bara att gratulera
För den delen kan man väl även gratulera Espanyol för det var rätt tid att möta Malaga på efter deras utmärkta 1 - 0 på Boavista i torsdags var det som om de fortfarande sög på den karamellen. Skulle inte det vara nog så var där en tyst minut före matchen för att riktigt sänka tempot på spelarna i motståndargänget.
När matchen väl kom igång var där redan från början synbara tecken på att Espanyol skulle vara laget för dagen men när spelarna sprang in till halvtid hade Espanyol trots ett flertal chanser inte lyckats inte lyckats rulla in bollen. Den värsta brännaren så här långt hade varit Maxi som missade två riktigt bra lägen. Samtidigt hade vi ju lyckats få Malagas målvakt Contreras utvisad efter ett mindre lyckat ingripande.
När spelarna kom in för andra halvlek var det väl egentligen bara en fråga om tid innan målet kom. Vi fick vänta men i 53:e minuten satt den där 1-0 av Tamudo och vi kände hur vi bokstavligt klättrade. För samtidigt var det ju så att detta resultat gjorde att vi kom upp över nedflyttningsstrecket för första gången på mycket, mycket länge.
Om du höll på ett lag som under större delen av säsongen legat under det strecket lyckas göra 1 - 0 samtidigt som det andra laget är en man mindre vad hade du velat se i denna gladfotbollens dagar ? Naturligtvis tio man bak och en pilsnabb kontrare längst fram tjohej. Men nu är detta spanska ligan och här skall det spelas snyggt så du trycker och trycker för att få in en balja till och så blir det som det blir. Sanchez slipper igenom i en snygg kontring för Malaga och så står det 1 - 1 och du är under strecket igen. Om någon bara kunde övertala Clemente att ta det lite lugnt ibland skulle Espanyol ha lite fler supportrar ( de skulle inte dö av hjärtinfarkt i så stor utsträckning som nu i alla fall ) och vi vara därunder igen.
Med ett streck ovanför och en klocka som tickade allt fortare blev nog Olympiastadions publik trots säsongens härdande något irriterade och när klockan pekade på nittio minuter var de flesta redo att gå hem. Då händer det, detta under som man väntat på vi gör mål och leder med
2 - 1 trodde vi ja men det tyckte inte domaren han hade blåst för straff. Istället för en ledning till oss passade han på att visa ut ännu en Malagaspelare nämligen Romero. Allt detta hade varit utmärkt om man inte har läst förra veckans matchreferat och där sett att vi och straffar inte riktigt samarbetar. Efter den matchen har Tamudo fått gå ut och försvara sig i diverse spalter och hemsidor för en svag straff och nu stod vi här igen. Han hade uttryckt saker som "det är jag som slår lagets straffar" och den vanliga klyshan "jag tvekar inte att slå nästa" allt detta låter bra när matchen är långt borta och det bara existerar som en tanke men nu var det allvar. Två minuter in på övertiden stegar han fram publiken blundar förmodligen men dn är stensäker i målvaktens vänstra hörn.
Vi är alltså uppe på fast mark. Har en hygglig trend poäng och spelmässigt och kan se framtiden an med viss tillförsikt, inte med lika stor tillförsikt som ett Barcafan men ändå ganska trevligt vid jämförelse för vi, vi är nöjda med att bara vara ovanför det där strecket.
Espanyol : Toni; Torricelli, Lopo, Soldevilla, David Garci'a;
Morales, De la Pena (Milosevic 84), Maxi Rodriguez, Roger;
Óscar (Posse 66), Tamudo.
Malaga: Contreras;
Josemi, Roteta, F. Sanz, Valcarce (Rojas 8);
Romero, Sandro (Arnau 43), Manu Sanchez, Musampa (Miguel Angel 76);
Darío Silva, Dely Valdés.
Tack till Marca, Espanyol's hemsida och Uefa.com,
