Utan dobbar liknar alla Bambi
Tränare, spelare och taktik en intressant kombination när det fungerar.
Jag tror att det var Krister Kristensson i Malmö FF som en gång uttryckte en tankegång som gick ungefär så här "tränaren före Bob hade satt mig som Libero, herregud inte en närkamp på två månader jag höll på att bli sjuk". Detta utttalande påminner ganska mycket om det spel Espanyol visat upp i de senaste omgångarna, jag tror att problemet kan härledas till omgång 29.
I denna omgång ledde vi mot Atletico med 1 - 3 när det var fem minuter kvar av matchen. Slutresultatet blev mycket snöpligt 3 - 3. Detta tack vare en snygg vändning av Madrid och darrigt försvarsspel från vår sida. Ser man på resultatet utan att väga in senare omgångar och form var nog oavgjort ett resultat som vi kunde vara stolta och glada över men det var sättet det skedde på som startade våra problem. Herr Clemente, Espanyols tränare var nog mindre nöjd med två insläppta precis innan domaren blåste av och bestämde sig för en sak; inte igen, aldrig mera någonsin under min tid som tränare måste tanken varit.
Jag har själv tränat fotbollslag modell bättre juniorer och dylikt. Jag var själv en taskig mittback med fula knep och bensparkar som signum. Det var inte tal om att vara vacker snarare effektiv och otrevlig var mitt otium och även detta behövs på en fotbollsplan. Poängen när man då kommer till Espanyol är att alla spelare är inte sådana och man vinner inga matcher på att försöka förvandla hela laget till sådana spelare. Det en tränare har som främsta uppgift är att försöka hitta en balans med de spelare han har tillgängliga, i detta ingår att utnyttja varje spelare på ett sätt som passar honom.
Det går alltså inte att få ut en grovjobbare ur vissa. Att tvinga spelare som Maxi eller Roger att tänka säkra bakåt fungerar inte. Dessa spelare är inte vad som i folkmun kallas Blåställsspelare, de är finsnickrare och att då tvinga dom att vara något annat blir bara fel och är dömt att misslyckas. Vi är alla bra på olika saker och de är inköpta för att göra andra saker än de som herr Javier just nu försöker tvinga på dom, det kan inte vara lätt för dessa just nu att ikläda sig våra snygga vita och blåa dräkter.
Poängen jag vill komma till är att vill han fortsätta på det här sättet kan han spara dessa spelare alternativt sälja dom, köpa in några fler spelare av typen Stefan Schwartz och spela på 0 - 0 resten av livet. Dessa brukar vara billigare att köpa än lirare som Maxi, Tamudo osv. Klubben kan göra en liten vinst och vi förlorar kanske lite färre matcher. Nackdelen är naturligtvis att vi aldrig heller kommer att vinna en och att publiken kommer att stanna hemma för gott. Det knorras redan ganska rejält i Barcelona över de senaste matchernas fegspel och snart får väl folk komma in gratis för att det skall komma någon överhuvudtaget.
Lägger man sedan in att en vinst är bättre än två oavgjorda hamnar vi trots denna uppställning på nedflyttningsplats. Det är ju en sinnenas revolution att vi i skrivande stund har 38:a poäng och att ligan består av samma antal omgångar, hade du gett detta till en numerolog samtidigt som du hade förklarat det nedflyttningstrauma vi befinner oss i hade de lätt kunnat måla mörka bilder på himlen.
Ser man till taktik har vi de senaste omgångarna spelat 4 - 5 - 1 med Milosevic ensam på topp. Denna uppställning kan användas och fås mycket offensiv, ett lysande exempel på fotbollshimlen är Lazio under Svennis det år de tog "scudetton". I vårt fall funkar det om man uttrycker sig snällt inte riktigt likadant. Skickar man in elva spelare med denna uppställning samt med de förhållningsregler som tidigare diskuterats kan det bara innebära en sak. Vi är inte dåliga framåt, vi är inte bra framåt, vi är ett intet. Ingen vet för vi kommer aldrig så långt upp i banan att man kan börja fundera på huruvida anfallsspelet fungerar eller inte. Tyvärr kan man inte se något ljus i slutet på tunneln heller. Tamudo vår "anfallsstjärna" om det nu finns någon sådan i vårt lag så som vi spelar är skadad. En skada som det enligt Espanyols hemsida skall vara över och förbi med men inte då. Detta förhindrar oss effektivt från att spela 4 - 4 - 2 eller någon annan intressant formering då det helt enkelt inte finns några alternativ.
Clemente hade för några omgångar sedan satt en ganska effektiv Bosse Hansson formering dvs 3 - 5 - 2 men till följd av skador som för övrigt varit ett plågoris för oss hela säsongen, tvingades vi ändra till den här formeringen. Det sätt vi spelar fotboll på just nu är varken snyggt eller effektivt och ett av de mest lysande exempel på detta är förra omgångens match mot Osasuna då vi trots en man mer i hela 30 minuter inte lyckas skapa någonting av värde. Skall man döma efter chanser förtjänade faktiskt Osasuna segern mer än vi, de var alltså farligare med tio man än vi var med elva, åt detta kan man bara säga huvaligen.
Tittar man vidare och försöker lyfta blicken till nästa säsong vilket inte är lätt när man balanserar på den tunna tråd vi gör just nu kan man undra. Hur länge stannar Tamudo, kommer försvarsinriktade Clemente att träna oss även nästa år, Boghossian som varit skadad hela säsongen blir inte yngre, Lopo har ett kontrakt som gör att han kan flytta för en billig peng om någon vill ha honom osv. osv. Frågorna är många och svaren är få men visst vore det synd att spela Segundaboll på vårt nya stadium som blir ett "underbart" komplex i betong och glas som väl smälter in i omgivningen (någon i Malmö som hört den förut?). Till syvende och sist kan man bara lägga till att detta inte är en definitiv analys av Espanyol. Den får du inte innan säsongen är över och jag har nerverna under bättre kontroll än vad som nu är fallet.
