Pengar, Pengar och ännu mer Pengar.
En titt på de gröna lappar som gör ett lag. Del 1
I en tid när spelare, tränare och presidenter och klubbordförande beter sig som övergödda svin kan man
som supporter bara stå vid sidan om och förundras. Som supporter blir man ibland rejält förbannad på de spelare som inte verkar ha någon som helst skam i kroppen. De bjuder ut sig på ett sätt som får kopplingen till ett distrikt i Amsterdam att förefalla självklar. Det tråkiga i sammanhanget här är att kvinnorna i distriktet mer eller mindre är intvingade i denna fruktansvärda handel medans fotbollsspelaren ger sig in i detta med öppna ögon och en förhoppning om att få ut en lite hacka mer än den rätt rejäla hacka han redan får.
Ovanpå detta följer spelarens agent, han har det föga avundsvärda nöjet att sätta spelarens krav på pränt. I dessa tider som numera följt på rasade TV-avtal, sämre världsekonomi samt en stagnering av priser på spelare är det inget lätt jobb. Ofta verkar spelare ha en rätt dålig koll på verkligheten och därmed de värde de representerar. Visst finns det spelare som fortfarande kan plocka ut löner som närmar sig astronomiska siffror i förhållande till antalet matcher de spelar under en säsong, men dessa tillhör numera en liten och exklusiv skara. för de övriga verkar läget snarare vara ett som ger den stackars agenten gråa hår med mobilräkningar modell större till skottland och liknande ställe för att en stackars spelare som bara erbjudits tvåhundratusen i månaden för att sparka på en rund sak.
Tränaren kommer sedan som en liten påläggskalv ovanpå detta. Han sitter i sitt sovrum och skriver önskelistor på spelare som lyfter hans lag från träldom till berömmelse. Där finns mittbackar, ytterbackar, defensiva mittfältare och forwards i långa banor. Att tilfredställa alla hans önskningar skulle kräva mer pengar än vad det finns sand i Sahara. För samtidigt som priserna sjunkit beror det ju enbart på att de flesta klubbar har ont om just detta, nämligen pengar. I en läsvärd bok av Douglas Adams beskrevs pengar såsom små gröna lappar som människor gick och gav till varandra och därmed blev lyckliga. De små gröna lapparna har nu ändrats till stora lappar och i många fall även rena skuldbrev samt inteckningar i diverse fotbollspelare jorden runt.
Sist men inte minst kommer då klubbledning antingen i form av en ordförande eller en president. Dessa människor har det tvivelaktiga nöjet att försöka binda ihop allt detta och de tillhörande krav som kommer med jobbet. Tränare ställer krav, spelare likaså och inte minst vi fans som blöder för klubben kräver under av dessa personer. Sedan Bosman med lite hjälp av EUs snåriga regelverk lyckades bevisa att han inte var livegen bara för att han var fotbollspelare har mycket förändrats. Det jobb som följde på den regel som infördes under mycket skrän, skrik och protester inte minst från svenska klubbledningar och fotbollsförbund skrev om kartan. Att spelare fritt kunde flytta efter kontraktstidens utgång skulle innebära slutet på fotbollen och Lagrell var en av dom som grät mest.
Har då läget i sig blivit så mycket värre för klubbarna? Min tanke är att det fortfarande är så att skiktet är precis likadant. Det finns stora klubbar, det finns små klubbar och det finns plantskolor. För att återknyta till presidenter och deras problem tror du då att jag tycker synd om dem. Icke sa nicke, lika mycket som de skriker när en av deras spelare försvinner iväg som Bosman med ord som svikare hängande över sig lika tysta är de ibland. Dessa tillfällen är när de av någon anledning förstärkt truppen med en fri transfer och som alla vet kan man inte ha kakan och äta kakan.
Sett ur svenskt perspektiv finns det framförallt en klubb som misslyckats fullständigt med att harmonisera sig till det nya och "otäcka". Denna klubb hade under en period större framgångar än någon annan i svensk historia. Champions league spel var mer regel än undantag under en tidsperiod och pengarna flödade in. Talangerna kom, sågs och såldes i en takt högre än skiftet på strumporna i fabriken i malmö. Tiden gick, tiderna förändrades och istället för att anpassa sig till tiden tyckte man att tiden skulle anpassa sig till deras modell. Man ansåg som många andra klubbar för den delen att spelarna skulle se det som en ynnest att representera just dom. Äran över att få dra på sig deras tröja översteg vida de lönekrav spelarna skulle kunna ställa. Han fick ju en chans att vara med i ett bra lag samtidigt som han även fick tillgång till deras fantastiska gemenskap ute på kamratgården och att då vilja sko sig var ett otänkbart brott mot samtliga osynliga regler i föreningen. Klubbens namn behöver vi väl inte dryfta runt så mycket men det är dess handlingsplan som avskräcker.
Klubben hade fått nog av hungriga agenter och redan här börjar det rulla utför. Alla spelare har agenter det är inte något man kan välja bort lite hur som helst och detta skulle visa sig vara en enkelriktad gata ner i källaren. När sedan en av deras spelare en av deras egna, nästan i alla fall sviker ett förtroende rasade det mesta ihop. Spelaren hade inte insett att lunch kunde man få på kamratgården till rabatterat pris han ville ha mer bucks och en snygg bil. Som en back med ett konstigt efternamn och förnamn som en nalle insåg han att det fanns pengar att göra på att flytta från sin hemtrakt och söka lyckan någon annnanstands. Sagt och gjort, ivrigt påhejad av sin mamma ( detta är inte helt bekräftat men mycket troligt) började han trycka på sin agent. Agenten i fråga även han en gammmal Landslagsback fast på andra sidan om höger kände sig inte helt tillfreds. Han hade mer en önskan att fösöka få den blåvita klubben att hosta upp lite mer pengar istället för att behöva smyga bakom deras rygg. Detta tankesätt kunde han enligt uppgift glömma snabbt när spelarens mamma förklarade att det hur som helst var pengarna som räknades och inte lojalitet hit och dit i en evig karusell.
Sagt och gjort och i rädsla för att tappa en klient som betalar för hans tjänster fick han dra land och rike runt i jakt på en klubb som fattade det lilla i det stora. Uppgiften genomfördes på ett sätt som hans klient uppfattade som bra alla var nöjda och glada förutom på kamratgården. Där spottades och västes det över agenter och dylika som bara var ute efter pengar och att tjocka till sina egna plånböcker de borde förbjudas, dekapiteras och slängas på bål. Det var ett skrik rakt ut i mörkret till ett fotbollsland som redan varit statt i förändring under en lång tid.
fortsättning följer
