Espanyol-Real Sociedad 1-1
Vi började med en oavgjord. Det förvånar väl många men inte mig.
I säsongens första match stod förra årets komet inom spansk fotboll för motståndet. Vi hade allt att vinna och noll att förlora som Bret Easton Ellis en gång skrev. Samtidigt var det första testet av allvarligare natur. Träningsmatcher och cupmatcher har använts till att hela tiden vricka
runt lagdelar. Har vi spelat med ordinarie backlinje har anfallarna varit modell B-lag och tvärtom. Samtidigt har träningsmatcherna varit mot ett ett ganska behagligt motstånd från grannlandet Portugal. En virrig svensk fotbollstränare sa en gång i en intervju att "träningslägret i Spanien var i Portugal någonstans". Hade vi haft en lika rörig tränare som denne man hade vi säkert förlorat denna match men så verkar det inte bli denna säsong.
Redan från första minuten visade Espanyol upp bättre linjer i spelet än vad man gjorde på hela förrra säsongen. Detta skall toppas med det faktum att vi hade ett antal nya namn på banan. Det namn som omtalades mest efteråt var naturligtvis vår kamerunske vänsterback Pierre Wome
som i den 22:a minuten slår en frispark åt oss. Efter lite schabbel i Sociedads backlinje får Westerveld vittja nätet efter Rekarte hjälpt oss få in bollen bakom honom.
Hade det nu varit förra året hade kvitteringen varit närmre än dammsugarförsäljare från Electrolux i ett tätbegyggt område men så inte iår. Vi höll spelet uppe körde igenom den uppgjorda taktiken och presterade faktiskt några chanser till av värde. På väg till omklädningsrummet ´
lyste Danimärket rödare än någonsin tidigare på brösten på våra spelare. De 18000 på läktaren applåderade faktiskt och det har inte hänt på mången dag. Att Dani lyste rödare än någonsin beror på att de är nya huvudsponsorer och därför inte tidigare haft möjligheten att kopplas ihop med vår fantastiska blåvita klubb.
Det roliga med en ny sponsor och en klubb i förhållandevis god ekonomisk position gör att man inte behöver oroa sig över lönen. Tränaren den virrige högre upp i texten tränade en gång ett lag som hade det lite knapert. När spelarna började gnälla över missade löner och dylikt snackade han
med styrelsen och återkom med beskedet "ni behöver inte oroa er grabbar, lönen kommer radioaktivt" och det var så det kändes. Vi hade elva kärnkraftverk på planen och inget av dom liknade Ignalina utan det var snarare den högeffektiva franska typen som Lance Armstrong vinkar till från sin cykel under några etapper på Touren.
Halvtidsvila är något som genast borde tas bort. Ett uttalande som kanske ses med viss skepsis hos vissa. Då har de inte sett oss spela förra säsongen och efter så mycket lidande slit och försvarsspel hade det varit en ynnest man kanske kunde be Lennart Johansson fundera på. Håll en
omröstning bland publiken eller något liknande precis innan vilan. Skämt åsido kändes allt lugnt och bra vi hade ledningen var stabila och såg ut som en rund miljon. Såg man MTV galan här i helgen hade man använt yttrycket rund melon mem men.
In på plan kom 22 spelare för att genomföra en andra halvlek trots mina vilda protester. Hade man nu haft lite vett i skallen hade man sett sambandet 22 spelare och att vi gjorde mål i 22:a minuten rackarns. Resultatet var givet det var bara sättet som var lite irriterande men det får man ta. Sociedads pigge korean sprang sig fri, fick till ett suveränt inlägg och där stod det Serbiska fyrtornet och 1-1 var ett faktum. Det tråkiga var att vi var riktigt riktigt bra. Försvarsspelet funkade bra och vi skapade även en och annan chans men vid just detta tillfället blev hålet i vårt försvar nästan lika stort som hålet i Beoyonce Knowles klännning illa illa.
Hade det nu varit förra säsongen hade vi kollapsat som ett korthus eller som Bert Karlsson när man diskuterar skivförsäljning för svenska band utomlands. I år är vi ett annat lag vi viker inte ner oss vi går inte ut och bryter ihop utan vi fortsätter att spela fotboll. Visst
hade även Sociedad sina chanser men sett till hala matchen skall de nog vara nöjda med oavgjort. Förvisso måste man till deras försvar säga att Nihat saknades och det är väl just han och hans förmåga att dra en kanin ur hatten som saknades hos Sociedad under Lördagen. Hans irrationella
spelstil hade verkligen behövts för att lyfta dem ett snäpp till och verkligen utgöra ett reellt hot.
För att sammanfatta det hela kan man säga att starten lovade mer och att vi i år inte kommer att bli det hemska rundningsmärke som vi utmålades att vara förra året. Med lite tur och en vinst nästa omgång kan vi vara i serieledning snabbare än ögat. Herregud det är bara två poäng dit och drömma kan man göra i en stad som Barelona.
Espanyol: Lemmens; Marc Bertrán, Lopo, Jarque, Wome;
Bastía, Domoraud, Tayfun (Alex 70), Jordi (Morales 80), Maxi (Héctor 90);
Tamudo.
Real Sociedad: Westerveld; Kvarme, Jauregi, Schurrer, López Rekarte;
Aramburu, Xabi Alonso; Karpin, Chun Soo (De Paula 88), De Pedro (Gabilondo 80);
Kovacevic.
Mål : 1-0. (22) Wome. 1-1, (67) Kovacevic.
Domare: Antonio Rubinos Pérez
Gula kort : Kvarme (26), Jauregi (29), Chun Soo (67), Jordi (67), Wome (68).
