Murcia - Espanyol 0 - 1
"Ya no son Colistas".
Så inledde El Mundo sitt reportage efter Espanyols vinst mot Murcia på bortaplan nu i söndags.
Det innebär fritt översatt att vi hämtat oss. Att vi sagt adjö till Marianergraven. Att vi överlämnat den till ett annat skitlag som vi visste var sämre än oss. Att vi nu tagit oss i kragen och börjat lyfta oss mot den plats vi vetat att vi förtjänat sedan födseln. Kort och gott vi har lämnat den förhatliga sistaplatsen.
Det var den i den 19:e omgången vi återigen började andas morgonluft men det var inte lika vackert som i förra veckans match mot Mallorca. Det var också den 19:e laguppställningen vi haft denna säsongen. För att förtydliga har vi alltså inte haft samma laguppställning två gånger på 19 omgångar. Förvisso var ändringen inför denna match liten. Alex hade en mindre blessyr och Fernandez valde att starta med Morales istället men visst är det rolig information.
Att det blev hårdare än mot Mallorca var lite konstigt. Det var inte så att vi hade färre chanser än i den matchen. Vi hade ett dussintal klara lägen och ett antal stolp och ribbskott men dessa ville inte in. Vi gjorde även i denna match mål ganska tidigt. Redan i den 11:e minuten lyckades Maxi passera Murcias målvakt med en snygg volley. Trots målet fortsatte vi att pressa på under i stort sett hela första halvlek. Murcia var dock inte ofarliga i sina kontringar och Lemmens fick vid två tillfällen freda vårt mål med härliga räddningar.
I den 24:e minuten dog matchen rejält för Murcia då man fick Acciari utvisad efter två gula kort. Tyvärr lyckades espanyol inte utnyttja det numerära överläget till att göra fler mål men man hade ett bastant grepp om händelserna. Att det trots allt blir nervöst i slutet på matchen är kanske inte så konstigt. Vi har fått många obehagliga överraskningar i rumpan under slutet av matcherna men vi härdade ut.
Ser man det ur ett lite större perspektiv hade vi efter juluppehållet nio poäng upp till strecket och en lång tid mellan vinsterna. Nu har vi sex poäng upp och två vinster i rad, något vi inte haft på hela säsongen. Vi har även lyckats hålla nollan i två matcher i rad och det mesta känns uppåt. Vi har fått tillbaka lite hopp om ett liv i Primeran problemet är bara att det nog behövs en åtta vinster till på de matcher som återstår. Att det skulle bli lätt att inkassera dessa är en löjlig tanke. Den spanska ligan är så jämn att det inte finns lätta matcher och förlusterna mot lag som Albacete under hösten svider naturligtvis rejält numera.
Men nu glömmer vi det tråkiga släpper loss det roliga och hyllar oss själva för att vi i alla fall tagit chansen att hänga kvar.
Murcia: Bonano; Juanma, Loeschbor
Ibán Cuadrado, Clavero; Luis García, Acciari, Jensen, Michel ( Gancedo 53); Richi ( Karanka 53), Esnaider ( Quintana 53).
Espanyol: Lemmens; Domoraud, Pochettino Lopo, David García; Morales, Fredson(Àlex 56) ; De la Peña( 61 Tayfun), Jordi, Maxi (90 Héctor); Tamudo
Gula kort: Acciari (19, 24), Fredson (16), Clavero (46), Gancedo (66), Àlex (74), Jensen (78), Morales (91)
Mål: 0-1, Maxi (11)
Åskådare: 14.000
