Valencia - Espanyol 1 - 1
Kan din historia så undviker du mycket ont i framtiden.
När David Garcia en av de egna Espanyol produkter som nu under Clementes ledning har börjat få speltid redan i den åttonde minuten sparkar in och avslutar ett suveränt anfall med vänsterfoten jublar jag. Mitt jubel borde ha hörts hela vägen ner till Mestalla för jag vet att tradition är viktigt i fotboll och det här är det synliga beviset. Vi är ruggiga mot Valencia har så nästan alltid varit och kommer alltid att vara. Hade vi i Espanyol alltid spelat som vi gör mot Valencia hade livet varit lugnt och vår ligaplacering varit en helt annan.
Det började som sagt riktigt bra med ett snyggt igångsatt anfall av de la Pena som skickade bollen till tamudo som med en vrickning fick fram bollen till Garcia. Han tog in bollen i straffområdet och sköt ett distinkt skott mot bortre stolpen som inte ens den mycket duktige
Canizares kunde mota. Undret kändes helt plötsligt inte så långt borta som det gjorde när matchen startade.
Den första halvleken gick för oss Espanyolfans förbi i en lycklig dimma, dimman kan sägas låg tät i Espanyols straffområde. Valencia försökte få in bollen men där försvann den effektivt i ärtsoppan bäst illustrerad av Tonis händer. Man kan i ärlighetens namn kan ochså säga att Valenciaspelarna såg lite slitna ut efter veckans bravader. Om vår säsong i stort varit ett stort frågetecken bör man väl kanske lämna ett frågetecken för Valenciatränare Benitez och hans förmåga att motivera sina spelare. Vi hade ett stadigt grepp om händelserna och det har sannerligen inte varit något man har sett ofta under den här säsongen och att se det på bortaplan mot Valencia det kan göra en religiös på gamla dagar. Ett annat trevligt faktum är att Ivan Pena allt mer börjar göra skäl för lönen, han har sett allt bättre ut i den blå - vita tröjan och man börjar se framtiden an med tillförsikt.
När halvlek nummer två som tyvärr ibland följer efter halvlek nummer ett (speciellt när man leder) kördes igång insåg alla att nu gällde det att hålla i hatten för nu kommer dom. Jag måste nog säga att Valencia är ett bra lag men tidningar och tv bilder säger något annat om Söndagens upplaga.Man tryckte fram på ett sätt som är ganska talande för lag som har dålig löpvilja och brist på ideer och med spelare som Aimar och Rufete bör väl båda dessa saker vara ens starka sida. Till slut kom ändå reduceringen efter en tilltrasslad situation framför mål där Carew offrar sig i en duell mot Soldevilla så att bollen hamnar hos Baraja som från litet avstånd smäller in kvitteringen. Det är väl ganska talande för hela matchen att det är en viljestark och duktig slitvarg på mitten som gör målet att han även har teknik gör ju inte honom sämre. Resterande del av halvleken är där några chanser åt båda hållen samt en riktigt bra chans för Tamudo att fixa tre överraskande poäng åt oss men tillställningen slutar oavgjort och det får betecknas som rättvist.
Sett ur vår snäva synvinkel var det ett bra resultat som gör att vi återigen klättrar upp ett par pinnhål på den tidigare så hemska tabellen. För Valencias del är det väl inget lysande resultat men sett till matchen får de vara nöjda med den pinnen de fick. Glädjande i våra ögon måste vara Ivan de la Pena, Backlinjen som skötte sig utmärkt samt att en av våra egna produkter född 1981 fick göra sitt första mål. Framtiden ser med andra ord lite ljusare ut ur många perspektiv. Hade sedan bara någon kunnat garantera en vinst mot formstarka Celta med Mido i spetsen numera hade allt varit så lugnt så lugnt.
Valencia: Cañizares;
Reveillere, Ayala, Djukic, Carboni (Fabio Aurelio 58);
Rufete, Baraja, Albelda (Angulo 77), Vicente, Aimar;
Carew.
Espanyol: Toni;
Fredson (Morales 68), Torricelli, Lopo, Soldevilla;
David García, De la Peña, Domoraud, Roger (Marc Bertrán 51);
Oscar (Maxi 58), Tamudo
Mål: 0-1, David García (8). 1-1, Baraja (59).
Gula Kort: Domoraud, Lopo, Tamudo, Torricelli, Soldevilla, Fredson
Valencia : Carboni, Fabio Aurelio, Reveillere, Ayla, Baraja.
Tack till : Marca, rcdespanyol.com, släktingar och soccerage.com
