Inför Valladolid - Espanyol
Vissa tränar ett helt liv utan att räcka till. För andra räcker det med 20 minuter.
Inför söndagens fjärde omgång är det mycket som förvånar en gammal älskare av det gröna schacket. Vi har haft vår gode kapten Tamudo småskadad under inledningen av säsongen. sedan förra veckans match har han kunnat träna den enorma dosen av tjugo minuter. Detta gjordes under ett lättare pass på
Lördagen.
Hade Tamudo varit någon annan, hade vi haft en lite annorlunda säsongsinledning hade det inte varit något snack. Tamudo hade sluppit en resa av det värre slaget men trots allt är det laget. Laget har inte skrapat ihop erforderliga poäng och därför "upp på bussen". Ingen pardon kan ges i detta fallet och det är bara för Raul att sätta sig där fram med Clemente för att diskutera hur Valladolid skall piskas.
I en krönika förra året drev jag lite sarkastiskt om vår buss och att vi behövde kontakta en Feng-Shui expert ifall vi någonsin vann en bortamatch. Döm om min förvåning när vår sponsor Iberia ett resebolag bjuder på en buss. Man vet att man spelar lite littleleague när det på hemsidan speciellt nämns att den finns för beskådande under avresan på lördag och hemkomsten söndag natt klockan 00.20, någon som vill åka och titta ?
Bussen som skall frakta det vinnande laget till bortamatchen mot Valladolid har slängt av några spelare som normalt har en fast plats. Hit hör till exempel Domoraud som har problem med högran. Tyvärr innebär ju detta de så förkastliga omkastningarna i laget. Espanyol behöver inte fler omkastningar, vi har värvat relativt friskt och laget hade behövt sättas. I intervjuer som gjorts för Espanyol.com har både Bastia det argentinska nyförvärvet och Tayfun det Turkiska sagt att det behövs lite av det svåra ordet kontinuitet. I de senaste matcherna är detta tydligt, att spela in ett halvt nytt lag är inte lätt och kännedomen om varandra är relativt dålig.
Ser man på Söndagens motståndare Valladolid åkte ju dessa på en riktig Knockout i föregående omgång. Man kördes över av ett Real Madrid som förvisso hade en glad dag men ändå. 7 - 2 är siffror som inte borde finnas. 7 - 2 är ett resultat som min son har svårt att uppnå ens i sina bästa
stunder mot dåligt motstånd i en 7-manna match det säger väl det mesta. Det enda goda de kan ta med sig från denna match är väl de två målen man gjorde, för övrigt rena natta. I skåne finns det ett uttryck som heter "holl i hoouueed" på vanlig svenska blir detta hål i huvudet. Det är väl en bra beskrivning på hur deras försvarsspel fungerar.
Problemet med hela den ovanstående beskrivningen är att den hela förra säsongen fungerar som karbon papper på vår offensiv. Vi var bedrövliga framåt men stentäta bakåt. vi lyckades bli alla Spanska tippares favoritlag för ett kryss på oss var ett streck man inte behövde gardera. Till den
här säsongen var det här vi behövde lägga mest krut och bättre har det blivit. Tyvärr är det som de säger ibland att "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna". Tyvärr har karusellen visat sig vara vårt försvarsspel. Det har varit saloondörrar med väloljade gångjärn i mittförsvaret sedan Soldevilla fick kasta in handduken pga. skada och ersattes med Jarque. Tanken har ju varit att han skulle få stå på tillväxt ett tag till men nu har det inte blivit så. Lite mot sin egen vilja har han fått spela från start de senaste matcherna och detta lär fortsätta.
Det roligaste av allt är det faktum att vi har ett mittfält som jobbar hårdare än något annat i klubbens historia. Det är defensiva typer av bästa Mild typen bara att skruva upp och släppa in men trots detta har det inte gått att stänga matcher. Mot Villareal senast tog man ledningen men tappade sedan matchen och förlorade som alla vet med 2 - 1. Förvisso var många Barcelonabor otroligt irriterade på det faktum att straffen var en horribel feldömning men trots det, inte bra. Straffen har förövrigt varit det stora samtalsämnet inom kanariefåglarnas organisation. Presidenten har varit så arg att han protesterat hos det Spanska förbundet men i onsdags satte
Clemente allting på plats genom att erkänna att om vi hade varit bra hade straffen aldrig uppstått.
Detta är ett av de få faktum som jag gillar med Mr.Clemente förutom att han räddade oss förra året. Han säger som det är och bryr sig inte om att ducka för det obekväma. Han är alldeles för rutinerad för att falla i den fälla som vissa gräver åt sig själv genom att skylla på otur.
Hur formerar vi oss då för att ta de tre poäng vi behöver och förtjänar det är ju den stora frågan. Med tanke på att jag alltid förvånas över herr Clemente och att han ständigt gör allt för att göra livet surt för en stackars skribent som vill vara ute i god tid följer nedan en preliminär uppställning.
Lemmens; Bertran, Jarque, Lopo, Torricelli;
Maxi, Bastia, Tayfun, Bobson, Wome;
Tamudo
Möjliga byten är Jordi och Molina beroende på Javiers tankar under den kombinerade flyg och buss resan.
