Inför Espanyol - Malaga
Vårt försvar är klibbigt som överkokt Tagliatelle medans anfallsspelet är al dente.
Inför söndagens drabbning kan man konstatera att molnen hopat sig. När denna säsong ännu låg i sin linda införskaffades ett stort antal spelare. Antalet var i detta fallet sju och redan här börjar problemen. Man spelar ett antal träningsmatcher mot varierande motstånd men alla skall på plats. Heter man nu Clemente som vår tränare gör har man en plan. Planen bestod i att de som skulle spela mittbackar redan fanns i klubben, hade spelat ihop under större delen av avslutningen på förra säsongen. Dessa två herrar där den ena är Lopo och den andra är den före detta U-21 landslagsmannen Soldevilla det är förvisso Lopo också men han var inte lika bofast som Soldevilla.
När man då närmar sig säsongsstart är det givet att han går sönder. Soldevillas menisk visar sig vara en överkokt
Fusilli som vid minsta beröring går i massor av bitar. Ovanpå allt drabbas han av en jättelik svullnad i samband med att en infektion sätter sig så operationen får vänta. Att den uslingen inte påtalat tidigare att han är ömtåligare än en Mingvas kan göra vem som helst irriterad. Efter att ha behandlats med antiinflammatoriska piller under en längre
tid opererades han i onsdags under den eminente Dr Ramon Cugat som kallt kunde konstatera att det blir två månaders vila för Soldevilla innan han kan börja träna.
Lopo å sin sida lyckade i alla fall hålla ihop några omgångar men i förra omgången gick det galet. I en glidtackling som renderade honom hans andra gula kort för den matchen innebar också att han blev liggande. Medans publiken buade kom båren in. Att publiken trodde det var det vanliga förhalandet av det oundvikliga är kanske inte så konstigt men ut rullades han. Hade allt nu varit lugnt hade han blivit avstängd denna matchen och sen hade det varit över men inte vi inte. Vår skadelista kände att den behövde förlängas med ännu ett ordinarie namn som var väl inspelat. Lopos lårmuskler visade sig vara lika lättknäckta som okokt spagetti, hej och hå bort med dig.
När den här säsongen startade var det en sak som stod klar för de flesta som tittat på den spanska ligan och läst mina
artiklar att försvaret inte skulle bli vårt problem. Efter fem omgångar kan man kontera att detta var fel. Vi har släppt in åtta på fyra matcher och det är helt horribelt. Med åtta insläppta har vi visat att vårt försvarsspel är lika dåligt som Albacete som alla anser är säkra nedflyttningskandidater. Fortsätter vi i den här takten med två i baken i snitt har vi vid säsongens slut släppt in 76 mål. Nu skall det väl förhoppningsvis inte bli fullt så hemskt men tendensen är inte vacker och problemet har vi inte lyckats ordna till på ett bra sätt än. Förra matchens katastrof där man dividerar hur muren skall stå och fotsätter i stort att göra detta medans Valladolid gör sitt andra mål är väl ett bevis på hur det just nu fungerar.
Lösningen på problemet det så kallade receptet är Jarque. Jarque skulle under denna säsong fungera som en backup samt spela i Copa Del Rey men nu har det bara varit in på banan som gällt. Naturligtvis har det ibland blivit lite galet och det får vi bara leva med samtidigt kan jag känna att andra bör kliva fram. Vi har backar som har erfarenhet och varit i trängda lägen förr och därför anser jag att man kan kräva mer, mycket mer av dessa. Inför morgondagens match har det diskuterats huruvida Torricelli skulle gå in som mittback och det är ett alternativ. Själv har jag som förslag att Domoraud tar denna plats under förra säsongen täckte han ibland upp då någon av de andra var avstängd och gjorde det bra förhoppningsvis blir det detta alternativ.
Framåt är vi mycket bättre än förra året vi har redan lyckats sänka fem pytsar och detta är ett gott tecken. Raul och Raul i vårt fall med efternamnen Molina och Tamudo har tillsammans med Maxi och Bobson visat upp en större hunger på de fyra spelade än vad hela laget lyckades visa upp under hela förra säsongen. Det löps excellent både i djupled (Bobson) och sidled (Molina) spelalternativen blir därför många och vi stormar fram från klarhet till klarhet. Hoppet är att detta skall fungera lika bra mot Malaga. Malaga har precis som vi haft en klart dubiös inledning på säsongen och ligger faktiskt bakom oss, bara detta är en prestation som kan få vem som helst att undra.
Malaga har på fyra omgångar gjort ett, ynka ett mål och släppt in fem. Förvisso har de släppt in färre än vad vi har gjort men att bara gjort ett mål säger en hel del. Kan vi bara göra några mål skall biffen vara hemma. Problemen består bara i att Clemente tänker bakåt tio gånger innan han tänker en gång framåt. Förmodligen kommer vi att springa in på planen med tio backar och en målvakt men då får vi väl som vanligt ett kryss.
Nedan följer en laguppställning den är inte satt i skrivande stund så allt är rena spekulationer men hopp det finns det alltid.
Lemmens; Bertrand, Domoraud, Jarque, Torricelli; Wome, Tayfun, Bastia, Bobson; Maxi; Tamudo.
