Espanyol - Malaga 1 - 2
Butcher, Bandage och Billiga mål.
Den femte omgången gästade formsvaga Malaga Olympiastadion i Barcelona för ett sant blå-vitt möte. Malaga var ett av de få lag som vi hade bakom oss i tabellen och förhoppningarna var därför från min sida rejält uppskruvade. Att skruva upp förväntningarna när ens lag spelar är dömt att misslyckas, det är en plåga extraordinär när de sedan givetvis förlorar. Det är inte som om man är en Juventusfan där ligagulden trillar in i en stadig och jämn takt. Man kan inte sätta sig ner och förvänta sig några resultat över huvudtaget. Den enda gången detta låter sig göras är när förlusten är given, vilket den i vårt fall är ganska ofta.
I söndagens eftermiddags match var det trots allt från början en viss förhoppning. Vi hade under de första fyra omgångarna läckt som tandgluggen hos Arnold men alla hade pratat ut och sagt sig vara ytterst fokuserade på kommande match. Framåt lämnade vi inte så mycket att önska detta hade fram till nu varit vår starka sida. Inför söndagen hade vi även två Rauls hela och rena så det fanns alla möjligheter till en snygg seger.
Matchen drog igång och ordet koncentration var överst på dagordningen. Det var alltså överst på dagordningen och det ord publik och tränare stod och skrek åt spelarna för de såg ut som de drabbats av någon grupprelaterad Alzheimers. Vi har ju under inledningen av säsongen lyckats att tidvis få igång ett hyggligt djupledsspel men av detta såg man inget. Kampviljan fanns där säkert men den bestod i detta fall av ett evigt bolltittande och planlöst jagande som resulterade i att Malaga i den 36:e minuten lyckades lägga in en cross över backlinjen där Romero i ensamt, mycket ensamt majestät lyckades ta ner bollen och lägga in den bakom Lemmens. De kalla kårar de flesta på stadion hade känt under en period blev nu talande och visslande i ett allt högre tonläge. När de flesta människor tänker på fotboll och åskådare i allmänhet ser man ett hav av publik som hänger med i allt det som händer på planen. Är detta din dröm bör du inte besöka Barcelona för här är det en helt annan historia, visst finns det de som för liv både på våra och Barcas läktare men de är få och har därför marginellt inflytande.
här råder en tystnad och i båda fallen är den talande för vi är inte bra så spelarna fick gå in i katakomberna efter
45 minuter med det enda som ibland visas nämligen missnöje i form av en visselorkan.
Till starten av andra hade geniet Clemente gjort två byten. Ut åkte Bastia och Bobson till förmån för Morales och
Raul Molina. Bytena gav faktiskt effekt och vi vaskade fram ett antal chanser som i den 57:e minuten gav utdelning i form av 1 - 1 insparkat av Tamudo. Denne stackare som säsong efter säsong producerar är en av de få spelare jag lider med i dagens läge, han gör sitt och mer därtill för att lyfta oss ur träsket.
Vi hade ett antal bra chanser på rad och en mycket märklig situation där vi borde haft en straff men den så behövliga
turen var inte med oss. Tur skall dock sägas är inte något man bara får från himlen det kommer till en efter att man genom hårt arbete förtjänar det. Det finns inget så sant som att bra lag har tur, de befinner sig oftare i lägen där man kan ha nytta av lite tur och har därför en högre utdelning på turfaktorn än vad till exempel vi har.
I den 61:a minuten gör Clemente sitt tredje byte Jordi, Cruyffs lilla son är nu en intrikat del i vår verksamhet och sätts in
istället för den näst intill totalt misslyckade Tayfun. Visst kändes det i det läget som att de mycket efterlängtade tre poängen
låg i luften men ack ack, käppar i hjulet, liten tuva stort lass också vidare ni vet hur det är. Jordi ljushårad, lätt och näpen
går upp i en nickduell och kommer ner som Terry Butcher!. Ni kommer ihåg honom han som sprang omkring och såg ut som en egyptisk
kungamumie i en match mot Sverige. Blodet fullständigt forsade ur Jordi och det tog en bra stund att få honom omplåstrad.
Att döma av hans fortsatta insats kan man nog misstänka att han hade fått en hjärnskakning för passningar på tio meter
missades med tjugo på en exponentiell skala. Visst hade han behövts bytas ut men har man gjort tre så har man. Lustigt nog är
jag tveksam till att domaren godkände hans fortsatta insatser. Minns jag inte fel så efter Butcher incidenten infördes en regel
som sa att man inte fick spela om man såg ut som en kavallerist från trettioåriga kriget. Blod på tröjan och blodigt
bandage bedömdes av FIFA som icke acceptabel klädsel men han yrade omkring på plan resten av matchen.
Att sedan Malaga helt programenligt bestraffar oss i den 85:e minuten efter ett fint anfall som avslutas av Salva är
helt i sin ordning. Att förlora ingår just nu i hela parollen och visst man kan säga att vi har en straff och flera bra chanser men det hade sannerligen Malaga också. De spelade med en inställning och attityd som var bra deras mittfältare sprang, slet och vann de flesta närkamper så deras seger var rättvis, vi får gå tillbaka till ritbordet fotboll grund 1A.
Frågan vi alla Espanyolare ställer oss är, hur länge sitter Clemente kvar ?
Något att glädjas över :
Gefle - Trelleborg 1 - 2 Lillienberg kan än
Malmö - AIK 3 - 0 Skoog kan han också.
Skånsk fotboll breder ut sig.
ESPANYOL 1 - MÁLAGA CF 2
Espanyol: Lemmens; Marc Bertrán, Jarque, Torricelli, Wome;
Domoraud, Bastía (Morales 46), Tayfun (Jordi Cruyff 61), Bobson (Molina 46);
Maxi y Tamudo.
Málaga: Arnau; Josemi, Fernando Sanz, Litos, Valcarce;
Romero (Luque 75), Miguel Angel, Duda, Manu Sánchez (Juan Rodríguez 58); Edgar (Insúa 68) y Salva.
Mål: 0-1, Romero (36). 1-1, Tamudo (57). 1-2, Salva (85).
Domare: César Muñiz Fernández.
Gula Kort: Valcarce (8), Josemi (18), Litos (24), Romero (48), Torricelli (48).
Åskådare: 18.700 .
Tack till: Marca, El Mundo och Rcd Espanyol nätupplagor
