Rcd Espanyol - Celta Vigo 4 - 4 -2
En laguppställning i en normal klubb. Vi är inte normala och då betyder det något helt annat.
Innan alla börjar gnälla om att jag döljer förluster skall det omedelbart erkännas. Vi förlorade och gjorde det enligt alla rapporter rättvist om dock i vissa blåvitas ögon lite oturligt. Själv ser jag ingen otur i det, otur finns inte och ett resultat är inte mer orättvist än din egen oförmåga. Skall någon prata om otur skall Celta i så fall dra upp den straff de borde haft mot Zlatans Ajax som exempel. Vi får börja fundera på vad det är som inte fungerar och starta om från noll.
Noll är den siffra som påbörjar det siffersystem vi antagit för att få stabilitet i våra beräkningar. 4 - 4 - 2 är det system som många svenska och engelska tränare använder för att få stabilitet i sina lag. Vad har då 4 - 4 - 2 med oss att göra? Vi är ju inte stabila. I tur och ordning står det för insläppta mål nämligen fyra. Fyra är även det antal gula kort vi drog på oss under matchen med hjälp av ett till tränaren Clemente. Två är det antal röda som vi fick i denna match ivrigt hjälpta av Wome och målvakten Lemmens.
I den spanska tidningen El Mundo påstås det att båda var lika galna och att domaren var sämst på plan. Låt oss vara ärliga, man får den domare man förtjänar. Ibland har jag varit ute på den skånska landsbygden och sett matcher från division sju och uppåt. Här klagas det alltid friskt på domare och dylikt, själv brukar jag bara skratta för sett ur ett visst perspektiv är han faktiskt bäst på planen. Därmed ytterligare ett bevis på att du får vad du förtjänar. Sett ur Espanyols perspektiv skall vi då ha den absolut sämsta domaren som det spanska förbundet kan hitta på någon tapasbar i närheten av förbundslokalen ivrigt pimplande Rioja upp till matchstart.
Det roligaste av allt just nu är att vi är så dåliga att man kan dö och det gör våra supportrar. Under söndagens match var där faktiskt en man vars hjärta gav upp, historian är ju i det närmsta tragisk men har sina roliga sidor. Att som supporter må så dåligt vid en förlust att man går och trillar av pinn visar vilket engagemang det finns och trots att det snabbt fanns läkare på plats och han i ilfart kördes till sjukhus gick hans liv inte att rädda. Det sorgliga i situationen är att vi är en supporter mindre nu och vi behöver alla vi kan få. Olympiastadion är ju för tillfället inte knökfull med folk, enligt uppgift 13.600 och då har de nog som vanligt räknat in kråkorna också.
Finns det då något hopp? Hoppar det gör Christian Olsson vi andra får nog dra på oss blåstället och börja springa
istället. Samtidigt känns det som att det finns disciplinära problem i truppen. Vi har dragit på oss alldeles för många
gula och röda kort. Vissa spelare kan inte sätta ut skorna på plan utan att dra på sig kort och då är det något allvarligt fel. Wome är i detta betraktande en av de största syndarna inom detta gebitet. Han är uppenbarligen inte riktigt i balans och tar ut det på plan på ett felaktigt sätt. En annan möjlighet är att han är något övertänd och då är det Clementes jobb att lugna ner honom så att han inte ständigt befinner sig på kokpunkten.
Jag vet själv hur svårt det är när man känner att det tar emot i en match. Man försöker ta sitt ansvar plus lite till
och det är oftast detta som blir fel. Ett lag består av elva olika delar( i alla fall när man startar matchen) och dessa
måste hjälpas åt och utföra just sin egen uppgift. När man försöker vara allt överallt försvinner ofta den grundläggande strukturen i spelet och man tappar fokus på sitt eget. Det är då lätt att man bara springer runt som det heter i sången "utan varken mening eller mål".
Detta Lisa Nilsson epos leder oss ju rakt in på det vi inte gjorde i denna matchen nämligen mål. Vi hade en bra chans en genomlöpning av Tamudo precis i början av andra halvlek, mål där och matchen kunde blivit lite roligare. Men nu är det så att vi är impotentare än en man i 80-års åldern efter en prostataavlägsning utan Viagra i närheten och då går inte sådant in. Att vi spelar fotboll är väl klart men får man vitsa till det är vi alldeles för dåliga, utan varken ballar eller bollar.
Celta kunde med hjälp av sina gamla Espanyolspelare åka hem från Barcelona med tre riktigt lättförtjänade poäng. Det tråkigaste av allt är att vi inte kan bjuda upp till match, att vi inte ens försöker och absolut inte ser ut som ett fotbollslag. Det är väl talande att några av Espanyols före detta stjärnor nu är med och skjuter klubben i sank. Träsket sitter vi i för tillfället men det är alldeles för tidigt att ge upp. Man skall bara titta framåt och kan då konstatera att de värsta lagen (Valencia, Real, Celta) har man nu mött och det väntar några lättare matcher längre fram. Det är i dessa matcher poäng skall bärgas inte i matcher på bortaplan mot Real och Valencia. Kan man bara höja sig lite, få in lite självförtroende och försöka spela bollen skall det nog ordna sig.
Det som däremot inte ordnar sig är styrelsen som under några år nu får så det man skördat. Espanyol har under några år körts på sparlåga för att finansiera det nya stadion - bygget. Frågan alla ställer sig nu är enkel, vad skall man med ett nytt stadium till i Segundan?
ESPANYOL 0 - CELTA 4
Espanyol: Lemmens; Tayfun, Lopo, Torricelli, David García;
Morales (Jordi Cruyff 62), Domoraud, Wome, Maxi Rodríguez; Bobson (Álex Fernández 46); Tamudo (Raúl Molina 75).
Celta: Cavallero; Velasco, Cáceres, Berizzo, Sylvinho;
José Ignacio, Luccin, Jesuli (Ángel 76) Juanfran, Mostovoi (Jandro 79); Milosevic (Catanha 79).
Mål: 0-1, 16: Luccin (straff). 0-2, 59: Milosevic. 0-3, 77: Mostovoi(straff). 0-4: 89: Jandro.
Domare: Arturo Daudén Ibáñez.
Gula kort : Lopo (14), Tamudo (35), Javier Clemente (40), Torricelli (60), Velasco (70).
Röda kort : Pierre Wome (34), Lemmens (75).
Åskådare: 13.600.
Bäst just nu: Trelleborg 3 - 0 mot Häcken i den avgörande matchen.
Sämst just nu: Espanyol har bara viktiga matcher framöver.
Källor : RCD Espanyol.com, Marca.com, El Mundo.com
