Inför Malaga - Espanyol.
Två lag med helt olika formkurvor spelar för livet.
Inför helgens match är det två lag som kämpar för sin existens som äntrar La Rosaleda. Båda har bottenkänning i större eller mindre utsträckning och en kamp är vad vi kan förvänta oss.
På ena sidan står ett Malaga som har klara problem. Man har inte vunnit en match i ligan sedan den 20:e december och man önskar nog att det inte togs något juluppehåll. Efter denna vila har Malaga gått på den ena niten efter den andra. Mest uppmärksammat är i mina ögon förlusten med 1 - 6 mot Valencia. Förvisso är Valencia bra det lär vi få känna på om tre omgångar men siffrorna var obehagligt stora. Att Malaga har gått åt ena hållet är härmed ett faktum, annat är det med oss.
Espanyol har som Chris Härenstam sa på Eurosport nyligen "som vanligt vaknat till i sista minuten". Vi har fått råg i ryggen efter ett antal segrar efter juluppehållet och allt borde vara prima vara i det Barcelonska lägret eller? Mycket har gjorts för att förbättra läget men mycket återstår. Ett av problembarnen är Maxi som inte nått upp till fjolårets form. Han har inte sett rapp ut och hans förmåga att ta sig till bra avslutningslägen verkar som bortblåst. Inte kan hans självförtroende heller bli bättre av att vi under hela juluppehållet bara pratade om vilken spelare vi skulle hitta på just hans position. Det hela ser ut som ett avancerat experiment i psykologi där Maxi är den ständige förloraren med en klart nedåtgående formkurva som resultat. Att sedan ersättaren Hadji inte enligt mitt tycke visat upp ett mirakulöst kunnande i de klubbar han varit bla. Coventry kan inte göra det hela bättre.
Annars är det mest glada miner som präglar klubben för tillfället. Man har en av de starkaste formkurvorna i Primeran och man ser matchen mot Malaga som ett test. Testet består i att se hur pass bra vår offensiv egentligen är. Luis har sedan han tagit över präglat in ett offensivt spel i laget. Han har menat att situationen var så brydsam att oavgjorda resultat var inget vi hade nytta av. Vi skulle framåt och det snabbt och lätt. Han ändrade taktiken till den klassiska spanska med dubbla defensiva och tre offensiva mittfältare samt en ensam anfallare.
När man då tittar på matchen mot Malaga och läser dagens El Mundo får man rena skrämselhickan. Luis tycker att vi fortfarande har problem att ta oss framåt och vill därför skicka Fredson högre upp i banan. Allt detta görs enligt mottot anfall är bästa försvar. Visst är det så att Fredson kommer att jaga tillbaka med all den entusiasm och ork han har men det känns skakigt. Visst är det fint med en offensiv fotboll men på bortaplan känns det lite riskabelt, samtidigt så kan det finnas en poäng att hitta i det resonemang jag förde överst. Allt utom vinst är helt meningslöst och att springa in och snålspela mot Malaga gör ingen lycklig. Att sedan Malaga har en svacka och att herr Fernandez är en gambler ger följande uppställning.
Espanyol: Lemmens; Domoraud, Lopo, Pochettino, David Garcia; Alex; Maxi, Fredson, De la Pena, Jordi; Tamudo.
Malaga har både Gerardo och Rojas avstängda vilket gör att deras blir ytterst preliminär. För en mycket korrektare ber jag er besöka just Malagas sida här på Svenska Fans.
Málaga: Calatayud; Insúa, Josemi, Juanito, F.Sanz, Valcarce; Miguel Angel, Duda, Luque, ; Edgar, Salva
