Malaga - Espanyol 5 - 2
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däruti.
Ibland kan man diskutera ett resultat. Man kan säga att resultatet var orättvist. Att om jag fått det inkast jag borde haft i den 25:e minuten istället för att domaren dömer det till inspark åt de andra skulle allt vara annorlunda nu. Man drar ut sitt resonemang så långt att kaosteorier blir lättförståeliga och fullt acceptabla i förhållande till ett fotbollsresultat.
Naturligtvis pratar jag lite om den mycket omdiskuterade straffen i matchen mellan Valencia och Real. Åsikterna har varit många långa och hårda på diverse forum runt omkring här på svenska fans. Då skall jag bara förtydliga lite saker här och nu. Domaren i den här matchen gjorde inga större misstag och vi förlorade ändå. Tragiskt? Javisst för visst vill man ha en anledning till att resultaten inte går min väg men tji fick jag från domarens sida.
Att domarens insats kan vara av ytterst viktig karaktär kan jag som Espanyolare bara skriva under på. I några matcher under året har jag velat ta den lilla svartklädda mannen och spika upp honom på korset. Problemet ligger just här i att det är domaren som gör fel men motståndarlaget man vill avrätta tillsammans med domaren. Vi har släppt in fem bollar under året som har avgjort matcherna vi spelat till vår nackdel. Ser man det på poängskalan har vi då tappat tio poäng samtidigt som dessa getts till ett annat lag. Detta ger en total differens på tjugo poäng. Att då höra andras klagomål över en blåsning på en hel säsong känns då lite konstigt. Själv skrattar jag bara åt det och går vidare.
Vidare är ett ord som tar oss till matchen mot Malaga och om den kan man säga lite. Luis Fernandez Espanyols tränare förebådade en offensiv uppställning från start och jag var lite undrande i min införrapport. Visst är det bra att vara offensiv men att tokspringa framåt och vara helt obalanserad är inget som någon har nytta av. Visst blev det som jag befarade, vi släpper in fem mål mot ett lag som inte vunnit på den här sidan nyår. Det säger väl det mesta om hur felbalanserat detta experiment blev. Matchen började hyfsat jämnt men efter en kvart var det givet för alla åt vilket håll detta skulle gå och när Miguel Angel lyckas dunka in en retur dör matchen för vår del. Att Malaga gör sin tvåa lite senare efter lite virrighet från vår sida är liksom givet.
Vi lyckas i den 46:e minuten reducera deras ledning på ett mål från Lopo och hoppet tändes lite oförtjänt igen. Hade vi lyckats hålla detta, gå in i omklädningsrummet med bara ett mål i baken att hämta upp hade matchen kanske sett annorlunda ut men Malaga lyckades döda matchen på övertid i första. I den 48:e minuten precis när alla börjat drömma om sockerdricka i halvtid gör Malaga 3 - 1 genom Juanito och då inser de flesta att detta blir tungt. Andra halvlek är en lång transportsträcka där det förvisso förekommer målchanser år båda hållen men det kändes lätt avslaget och ungefär som ett lättare träningspass.
Det är bara för Espanyol att ta nya tag och blicka framåt. Problemet med detta resonemang är att vi i tur och ordning möter Real Madrid och Valencia de närmsta två omgångarna. Vi kan nog förutsätta att uppställningen blir lite mindre offensiv till dessa två matcher. För meningen kan väl ändå inte vara att vi skall begå Harakiri på altaret som kallas fotbollsplan.
MALAGA :
Arnau, Josemi, Fernando Sanz,
Juanito, Valcarce, Manu(Alexis 83), Leko, Miguel Ángel, Edgar(Insúa 78), Duda(Luque 72), Salva.
ESPANYOL :
Lemmens, Domoraud, Lopo, Pochettino,
David García(Vignal 66), Fredson, Jordi(Tayfun 61), Maxi, De la Peña, Hadji(Claudiu 54), Tamudo
Mål :
1-0, Miguel Ángel 35.
2-0, Manu 38.
2-1, Lopo 45+1.
3-1, Juanito 45+3.
4-1, Salva 60.
4-2, Tamudo 77.
5-2, Insúa 84.
Åskådare : 23.000
Källor: Marca.com, El Mundo.com, Rcd Espanyol.com.
