Inför Rcd Espanyol - Racing Santander
Det är Melodifestival i Malmö det innebär en hel massa något.
Det ramlade in en reklambroschyr genom min brevlåda här i veckan. Där var tillsammans med en massa ointressant tjafs om gardiner även den intressanta foldern från ett byggvaruhus i min närhet.
Medan jag dreglade över slagborrmaskiner jag velat ha, slipmaskiner jag önskat jag fick i julklapp och svarvar och svetsar var där något annat som fångade mitt intresse. Det var rutorna som man slapp putsa. De rengjorde sig själva på ett magiskt vis och man behövde aldrig bekymra sig om att en kall vinterdag klänga i en stege på utsidan med det givna resultatet i form av förfrusna fingrar och händer.
Det var uppenbarligen så att man efter forskning bedriven på ett av universiteten eller högskolorna i Skåneregionen hade fixat till detta problem. Man lade på ett ytskikt vid tillverkningen på Pilkington som gjorde att det räckte med lite sol eller regn för att spola dom rena. Vilken grej tänkte jag, att aldrig mer behöva putsa de jäklarna. Det hade sparat många tråkiga helger för oss vanliga människor och lämnat tid över till lite nöje.
Nöje är ju det ämne man genast tänker på när man inser att Melodifestivalen går av stapeln i Malmö i helgen. Samtidigt skall sägas att detta hör ganska bra ihop med Espanyol och de ovan nämnda glasrutorna. Vad jag då menar är naturligtvis Espanyol innan juluppehållet. För efter julen har det varit ett helt annat lag på planen. Innan jul var det ungefär som Charlotte Nilsson eller någon av de låtar som presenteras i detta program. Mycket yta men ack så dåligt med innehåll.
Lyckligtvis för mig befinner sig Charlotte Nilsson kvar därnere medan vi och glasrutorna faktiskt fyller ett syfte. Vi har skaffat oss både mening och mål vilket faktiskt var på tiden. Sedan Julen och det nya året tog sitt inträde har vi bara blickat framåt och inte neråt. Detta kunde möjligtvis vara fallet om Charlotte Nilsson uppenbarade sig och därför gör vi som lag klokt i att hålla tramset på avstånd. Trams är däremot inte helgens match mot Racing Santander.
Racing och som någon tidigare på ett forum eller i en artikel påpekade uttalas Razing(på ett ungefär fonetiskt) har fram till nu haft en bra säsong i mitt tycke. Man ligger parkerad ovanför strecket vilket bara det är en avundsvärd position i mitt tycke men nu har det roliga tagit slut. Man möter ett Espanyol som gått igenom en smärre revolution och nu ser ut att vara redo för att tugga in de sista poäng som behövs för att ta sig över det rent förkastliga strecket.
Espanyol har under veckan haft lite småproblem med blessyrer och i ett fall verkade det efter söndagens match mot Celta vara riktigt illa. Det var stackars Domoraud som fick en smäll på knät i slutet av den matchen och det svullnade upp. Lyckligtvis visade en röntgen inte på något allvarligt fel och han testades på fredagens träning och det var okej. Den andre var Wome, denna man som fick ta mycket skit under förra året har nu börjat lyfta mot de höjder vi visste han var kapabel till. Han har startat de senaste tre matcherna och kommer att få fortsätta med det så länge han spelar på det sättet han gjort hittills.
För det är så att förra veckans och här tänker jag vara fräck, succéuppställning får fortsatt förtroende. Detta är ett beslut som jag inte har något emot och det känns som att det är hitåt vi varit på väg en lång stund. Vi har nu en stående uppställning som inte förändras mycket från match till match och i vårt fall är det viktigt. Det är dessa spelare med Tamudo i spetsen som varit ansvariga för den uppryckning vi gjort och låt oss hoppas att det fortsätter. Samtidigt så innebär detta att Espanyol har en jubilar. Jubilaren är vår mittback Lopo som härmed spelar sin match nummer 100 i den spanska Primeran. Det är alltid roligt när sådant här inträffar och ännu roligare blir det när det är en ur-Espanyolare som Lopo som får äran att hyllas. Vi här på redaktionen skickar honom ett särskilt grattis via Cassanova så att han vet att han uppmärksammas även i detta kalla land.
Matchen kommer att inledas med en tyst minut för ett ämne jag duckat för under hela min artikel. Jag vet inte om en minut gör så mycket och ibland har jag gnällt över dessa tysta minuter men den här gången känns en minut som en väldigt kort tid till eftertanke.
Rcd Espanyol:
Lemmens; Domoraud, Lopo,
Pochettino, David Garcia; Fredson,
Morales; Wome, Hadji, De la Peña; Tamudo.
Racing Santander:
Ricardo; Cristian Alvarez, Pablo Casar, Juanma, Ayoze; Nafti, Diego Mateo ; Morán, Benayoun, Regueiro; Javi Guerrero(tveksam till start).
Er tillgivne
