Rcd Espanyol - Racing Santander 0 - 1
Botten, träsk, armod och elände vara vår lott.
Det som kunde blivit så roligt blev så tråkigt. Espanyol hade efter de senaste omgångarnas uppmärksammade och förvånande vinster en chans att ta ett rejält kliv mot förnyat kontrakt. Inte så att man skulle klättrat över strecket men man kunde avsevärt reducerat det avstånd man hade till dessa lag. Att man har vind i ryggen efter tidigare resultat och nu hemmaplan inför 20 000 åskådare borde lagt upp till fest.
Festen glömde att ta hänsyn till Racing Santander som inte kom till Barcelona för att beundra arkitekturen och nattklubbarna. Racing hade från början inställningen "ingen över bron" detta var en taktik de hade valt och de frångick tyvärr inte denna princip under de 95 minuter matchen varade.
Desto olyckligare för vår del var att vi inte på något sätt hade en nyckel till att låsa upp detta system. Det var massor av boll men lite möjlighet. Det var en återgång till det Espanyol som hade ett par riktiga lågvattenmärke tidigare under säsongen. Kramp är det ord som kan användas mest frekvent om det spel vi visade upp och sedan gick det som det ofta går. Man har hur mycket boll som helst har ingen aning om var man skall göra av den tappar den och motståndaren gör mål på sin chans.
Är detta då en slump? Är detta ett utfall av ren och skär otur? Sannerligen inte enligt min åsikt. För att ta sig igenom ett försvar av denna modellen behövs det lite kombinerande faktorer. En faktor är naturligtvis individuell skicklighet, att göra stort av litet. Det andra är fart och rörelse. Det finns det första i goda stunder det andra var helt borta i denna matchen. Sägas skall dock att Racing gör det riktigt bra.
Att Morán en kvart in på den andra gör det avgörande målet var helt klart för de flesta åskådare på Olympia denna helg. Det skall också sägas att det var helt rättvist och våra bryderier fortsätter. Denna säsong med så mycket tandagnisslan och elände verkade vara på väg mot ett slut och hoppet började tändas. Då går man och förlorar på hemmaplan mot Racing och allt det goda förvandlas till en ny mardröm.
Det har återigen blivit långt till strecket och tanken som legat långt bak i mitt huvud ser nu allt mer realistisk ut. Chansen att Espanyol spelar i Segundan nästa år är nu ganska stor. Dömer man av helgens match är det inte mer än rättvist heller. Samtidigt finns det en läxa att lära här och den kommer från Santander. Man behöver inte värva dyrt man behöver inte en spelartrupp för miljoner, allt man ibland behöver är lite jävlar anamma och det är just nu en brist i Espanyol. Låt oss hoppas att man kan visa detta i nästa match mot Gary Sundgrens favoriter från Zaragoza.
Espanyol: Lemmens; Domoraud(Claudio 67), Lopo, Pochettino, D.García(Vignal); Morales, Fredson; Hadji, De la Peña, Wome(Maxi 52); Tamudo.
Racing: Ricardo; Nafti, Casar,
Alvarez, Chema; Ayoze, Morán(Matabuena 74) , Mateo, Benayoun(Afek 90); Regueiro, J. Guerrero(Neru 92).
Mål : 0 - 1 Morán (57)
Åskådare: 19.300
Gula kort : Ayoze (16).
Domare : Pino Zamorano som inte gjorde något misstag trots att han dömt oss till döden två gånger tidigare.
