Real Zaragoza - Rcd Espanyol 1 - 1
Jag säger som Jack Black. "Alla får vad de förtjänar".
Medan Tenacious D filar på en intervju efter sitt senaste alster på den vita duken inser jag att han skulle platsa i Espanyol. Det är mycket snack, mycket yta och väldigt lite fernissa. Efter en halvtimmes spel i matchen mot Zaragoza tecknade Tamudo för byte och vi kunde lika bra bytt in Tenacious i hans ställe.
Villa hade som planerat gett Zaragoza ledningen efter tjugo minuter och det var en väckarklocka för vår del. Tio minuter senare hade Fredson reducerat och hoppet började tändas. Det varade i ungefär fem minuter innan alla insåg att Tamudo inte kunde spela vidare och alla håller andan över hur illa det är.
Förvisso var det så att vi hade ett stolpskott och lite andra lägen i matchen men utan axeln Tamudo, De la Peña är vi ganska harmlösa. Det känns ibland som att de andra bara är på banan för att vara en sorts passningsalternativ som inte används. Det som Kåmark kanske menade när han släppte ur sig alibispelare. Det är så de andra fungerar och därför börjar Espanyol nu närma sig en kritisk situation.
Vi är som Kursk. Den ryska ubåten som så tragiskt förliste för några år sedan. Maskineriet har havererat och allting är dött. Det gäller att blåsa tankarna snabbt för att komma till ytan. Vi har allt färre matcher att plocka de poäng som är nödvändiga på, förvisso finns det tillräckligt många kvar men det börjar bli mycket teori. Teori är ett problem då det är en ynnest som de Lundensiska professorerna har råd att sysselsätta sin hjärna med i mitt fall gäller det de rent praktiska möjligheterna att hänga kvar.
Kan man inte besegra ett Zaragoza som förvisso går på uppåttjack sen Cupvinsten men ändå måste vara rejält slitna kommer frågan. Vem skall vi då besegra? Det finns ingen lätt väg ut och jag börjar så smått få lite funderingar på alienation. Alienation kan man använda som metod för att slippa undan allt för stor ångest när något närt och kärt försvinner.
För sambons skull har jag så sakteliga börjat försöka bli lite realistisk och se saker för vad dom är. Det behövs ett under för att vi skall vara kvar och mitt humör riskerar att bli därefter. Just därför försöker jag med frånstötningsprincipen. Det fungerar inte speciellt bra och följderna för min hemsituation vid en flytt till Segundan kan bli oerhörda.
Låt oss hoppas att Fernandez har en bättre räddningsoperation i bakfickan än vad Putin någonsin haft för annars blir det kallt på balkongen här hemma.
Ps Matchen spelades faktiskt. Det blev oavgjort och nej den är inget att skriva om.
Zaragoza: Laínez; Cuartero, Alvaro, Milito, Toledo (David Pirri 58); Galletti (Cani 71), Ponzio (Generelo, 71), Movilla, Savio; Dani, Villa.
Espanyol: Lemmens; Domoraud, Lopo, Pochettino, David García; Morales, Fredson (Maxi Rodríguez 62); Wome, De la Peña (Héctor87), Hadji; Tamudo (Raducanu 41).
Mål 1-0. Villa (20)
1-1. Fredson (29)
Gula kort : Ponzio, Generelo(Zaragoza) Wome, Lopo (Espanyol)
Tack till: El Mundo, Marca, Rcd Espanyol.com
