Sevilla - Espanyol 1 - 0
Det var en chans rätt ner i brunnen och det finns färre och färre kvar.
Lördagens match hade ett unikt inslag i sig. Det var för första gången på mycket länge, närmare bestämt 28 omgångar som Espanyol i händelse av vinst kunde klättra upp. Vi hade vid en vinst kunnat börja andas det friskare syre som finns på rätt sida om strecket.
Visst började det bra. Espanyols tränare Fernandez hade sagt att man skulle försöka spela en kontrollerad match. Detta innebär en snygg omskrivning, vi har en poäng när matchen börjar. Låt oss behålla den och kan vi sedan i den 80:e minuten kontra oss till tre poäng är det underbart.
Som alltid när det är sådana här matcher kan första halvlek bäst beskrivas med en gäspning. Där var i stort sett bara två målchanser på de första 45 minuterna och de stackars Sevillaborna satt väl och somnade på stadion. Det enda som det kunde rapporteras om var en chans för Maxi i Espanyol och en för Baptista i Sevilla.
Naturligtvis var det två lag som fick rätt olika direktiv i omklädningsrummet. I Espanyols fall var nog Luis nöjd med det mesta medan Caparrós nog skällde, pekade och förklarade en himla massa.
Tyvärr för Espanyol tog Sevillaspelarna till sig de instruktioner de fått ganska bra och efter fem minuter av andra satt ettan bakom Lemmens. Det var en något bisarr hörna som efter lite nickande hittade Antoñito i bortre ändan och vips var den inne.
Fotboll är en hyfsat rolig sport med vissa genomgående sanningar. En av dessa sanningar brukar vara, gör jag ett mål måste jag backa hem. Jag ger bollen till det andra laget och låter dom anfalla. Att de inte haft bollen under den första timmen och därför inte kunnat göra mål spelar ingen roll. Jag föredrar att vi tar saker i tur och ordning och släpper in dom nu.
Sevilla följde lyckligtvis mönstret till punkt och pricka vilket gjorde att Espanyol hade ett flertal chanser att göra mål. Både Domoraud och Hadji hade vars ett utmärkt läge men den värsta plumpen blev Jordis. I den 92:a minuten lyckades han pricka ribban med en knallhård nick. Ribban skakar fortfarande men det gör inte resultattavlan på Ramón Sánchez Pizjuán och det är det som räknas.
Det blir nya tag nästa helg mot ett revanschsuget Albacete. Visst finns det nackdelar med spelordningen, att ligga efter Real gör att de flesta inte har motivationsproblem när de möter oss.
Sevilla:
Esteban; Daniel Alves, Javi Navarro, Pablo Alfaro, David; Gallardo (Redondo 89) Martí, Julio Baptista, Antonio López; Antoñito (Torrado 69) Carlitos (Darío Silva, 46).
Espanyol:
Lemmens; Domoraud, Torricelli, Pochettino, Vignal; Fredson (Álex 64), Wome; Maxi (Jordi Cruyff 73), David García (Iván de la Peña 56), Hadji; Tamudo.
Mål: 1-0, Antoñito (51).
Gula kort Sevilla: Esteban (30), Martí (72), Antonio López (73), Javi Navarro (85)
Gula kort Espanyol: Vignal (30) vem annars? Álex (81).
