Osasuna - Espanyol 1 - 3
Liket lever del 46.
Efter förra omgångens misslyckade resultat och här finns det inte mycket att hyckla om. Det var ett misslyckande att bara få ett oavgjort hemma mot Albacete och nu var det dags för en mycket tuffare uppgift. En bortamatch mot Osasuna är på hårdhetsskalan mycket värre och funderingarna gick därför i moll.
Under veckan som gått har det i de spanska tidningarna framförts kritik mot än det ena än det andra. Alla har och hade sina analyser på varför det gått snett. Naturligtvis blir det då så att tränare och sportkollegiet får ta de hårdaste smällarna men det är lite fel. Kollegiet är i stort sett helt utbytt sen starten av säsongen och de som sitter där nu kan knappast ta ansvar för det gamla.
Luis resor hem till Frankrike finns det heller inte mycket att gnälla över då jag anser att man ibland måste och bör få ledigt. Det är inte mentalt lätt att träna ett lag när det går emot. Fråga Mr. Money i AIK så kan du säkert få en förklaring över hur press kan förgöra en. När det sedan blir sista halmstrået som skall gripas är det klart att trycket mångfaldigas.
Det trevliga under helgens match om vi nu skall ta oss till den var att Espanyol uppenbarligen tuggat taggtråd. De första tjugo minuterna gick klart i Espanyols favör men sedan tog sig Osasuna tillbaka in i matchen. Espanyol var aldrig hotat och hade ett antal chanser att ta ledningen. Bland annat hade Ivan ett ypperligt läge men det såg ut att bli vila i pausen med oavgjort som ställning. Någon hade dock glömt att berätta för Espanyols Tamudo om detta upplägg och i den 42:a minuten slog han till. Naturligtvis blev det lite lättare steg till omklädningsrummet efter detta mål.
I andra tyckte Osasuna att vi hade haft framgång nog oh smällde in kvitteringen snabbare än snabbt. Det kunde bli nervöst det kunde blivit stressigt och dåligt men så blev det inte alls. Espanyol tog verkligen tag i spelet och skapade återigen ett antal målchanser mot ett för dagen ganska trögt Osasuna. Möjligtvis hade de fått lite storhetsvansinne efter förra veckans seger mot Madrid. Efter en kvarts spel i den andra halvleken var vi återigen i ledning efter att Alex tryckt in bollen. Att sedan Maxi bevisade sin målform genom att göra det till en defileringsseger med sitt mål var bra.
Segern var viktig då den sätter oss på trepoängs avstånd till Valladolid som i nästa omgång möter Mallorca som vi bara har två pinnar upp till. En vinst på hemmaplan i matchen mot Atletic i nästa omgång gör att vi rent matematiskt kan vara på andra s det förhatliga strecket.
Visst lever liket även om det krävt syrgas och diverse stötar under säsongens gång. Låt oss hoppas att vi kan stöta oss upp till en trevligare placering för mitt hjärta klarar inte den emotionella karusell som kallas Espanyol.
Osasuna: Sanzol; Izquierdo, Josetxo, Cruchaga, Antonio López; Pablo García, Puñal, Valdo (Bakayoko 70), Aloisi (Muñoz 78); Moha, Morales(Webo 66).
Lemmens; Domoraud, Lopo, Pochettino, Torricelli; Fredson, Alex (Morales 74); Maxi, De la Peña (Velamazán 58), Hadji; Tamudo (Wome 83).
Mål: 0-1: Tamudo (43), 1-1: Pablo García (46) 1-2: Alex Fernández (63) 1-3: Maxi (73)
Gula kort: Pablo García (43), Alex Fernández (45), Maxi (51), Puñal (60), Hadji (85)
Arena: El Sadar
Publik: 18.000
