Upp och nerpåvända världen
Ingenting är längre sig likt för de blåvita.
Aftonbladets Simon Bank kallar oss för "sexiga blåvitt", GP skriver en nyanserad matchrapport och i en annan del av tidningen står att läsa hur ÖIS inte lyckas med sin ekonomi. Vad har hänt? Jag är uppe i Stockholm över en dag och helt plötsligt står världen på sin ända.
Efter matchen på Stadion i lördags är ingenting sig likt för oss än änglar. I medierna dagen efter kunde man läsa rena kärleksförklaringar till Blåvitt och hur de spelade ut Djurgården. Alla journalister tog chansen att berömma Blåvitt – och jag mår nästan illa då jag tänker på det.
Missförstå mig rätt nu. Att Blåvitt får positiv kritik är något jag längtat efter länge nu. Det är bara på sättet det sker. Efter 60 minuters bra spel mot ett Djurgården i kaos är vi nu medias kelgrisar nummer ett. Ändå går vi av planen som förlorare och det svider. Jag känner mig som en öjsare då jag tänker på hur vi får beröm för ett spel som inte ger utdelning.
Jag kan dock fastslå följande efter denna turbulenta tid:
* Vi saknar en avslutare av rang. Om han finns i Gustaf Andersson vet jag inte just nu.
* Stefan Lundin är en överraskningarnas man. Att peta först ovan nämnda Gustaf Andersson och sedan hans gunstling Sebastian Henriksson är ta mig sjutton inget annat än respekt. För det fungerade.
* Fredrik Risp är, redan nu, en man för blågult mer än Lasse Nilsson någonsin kommer bli.
Nu är det nog inte så illa som jag tror, att vi är medias gullegris. Ulf Stenberg lär nu leta med pannlampa och lupp efter blåvita skandaler. Bli inte förvånade om hela onsdagens tipsspalt ägnas åt att spy galla över IFK Göteborg.
Vi ska dock inte helt glömma bort laget vi älskar att hata. GAIS har efter en trevande inledning (1-1 mot Torslanda - på bortaplan!) repat sig och fick övertygande 0-0 mot Blåvitts farmarlag Qviding. Strong, grönsvart.
Som en gnagare sa till mig igår;
- GAIS är humor. Ibland inte ens det.
Nej, sa jag.
GAIS åker ur. Ibland inte ens det.
