Comeback CF
Ett par dagar kvar till jul och Valencia-derby, kan det bli bättre. Som åskådare fick vi bevittna en oerhört händelserik match innehållande 7 mål. Valencia lyckades återigen stå för en imponerande comeback när laget segrade borta mot Levante.
Laget på 20:e plats i tabellen dominerade första halvlek. Valencias högt stående backlinje var enormt sårbar när man tappade boll och Levante kunde kontra. Valencia hade enorma problem att bryta ned Levantes 4-4-2, och med
Diakbahys taskiga fötter i backlinjen stötte vi på problem när vi försökte spela oss ur första press. Roger Marti och Dani Gomez i motståndarlaget slet något enormt för att störa våra mittbackar, och de lyckades.
Diakhaby ska ha beröm för att han utvecklat sitt försvarsspel, han är stark, snabb och har blivit betydligt mer brytningssäker. Men när han i den 19:e matchminuten fladdrade med armarna i luften på ett närmast idiotiskt sätt, hade han ditintills varit matchens stora huvudperson i negativ anda. Straffen till Levante måste jag säga att jag inte såg vid första anblick. Men efter repris uppenbarades för mig det solklara. Straffen slås in efter retur och man kan tycka att Cillessen möjligtvis kan styra ut bollen lite bättre. Men, en straffräddning är aldrig en dålig räddning och störst ansvar får resten av laget ta på sig då varenda kotte stod och sov på returen. Cillesen blev helt galen, och jag förstår honom. 1-0 Levante.
Ännu mer förbannad blev han när laget i den 24:e minuten släppte in 2-0. Ett läge för Valencia i ena änden av planen förvandlas till ett mardrömsscenario där Levante någon sekund senare på något vis hamnar i ett 3 mot 1 läge med endast Guillamon på rätt försvarssida av Levante-anfallarna. Han och Cillesen gör allt de kan i sin väg för att stoppa dem, men Levante är effektiva.
Tur var det att laget inte var riktigt lika effektiva i resten av halvleken. För då hade de kunnat dra iväg med 3 eller 4 bollar. Istället var det Valencia som strax innan halvtidspaus kunde hitta en väg in tillbaka i matchen igen. Guedes som så många gånger den här säsongen visar på den spelare av kaliber han verkligen är. Med en perfekt ”one-two” rörelse väggar han med Duro, och avlossar den där finfina bössan han besitter. En 2-1 reducering gjorde att Valencia-publiken kunde börja hoppas igen.
Andra halvlek
Direkt i andra halvlek är Valencia oerhört nära på att få ytterligare en kalldusch. Men så är inte fallet och den här gången är det Valencia som några sekunder senare är i andra änden av planen och kan hitta nät. Duro får med sig en straff efter en enormt klumpig tackling av Levante-försvarare. Soler rullar in den iskallt, kvitterat 2-2.
I den 72:a minuten kan vårt portugisiske geni stå och halv lunka lite med bollen utan att bli attackerad. Soler sätter fart med en bra löpning, och får en helt öppen yta i mitten. Levante-försvaret springer runt som yra höns, och Guedes kan slå en ganska så okomplicerad pass fram till Soler. Med ett perfekt avslut hittar spanjoren det första krysset. 2-3 och Valencia har kommit ikapp. Sådär enkelt borde det inte få se ut, men vi tackar och bugar.
Det var inte slut där, både 2-4 och 3-4 skulle hinnas med innan slutresultatet kunde skrivas. När Guedes i den 85:e återigen står för ett fint mål kändes matchen klar. Det blev spiken i kistan, trots att Levante hann med en reducering i slutminuterna som iallafall blev en liten pulshöjare personligen.
Segern kom att kännas extra skön med tanke på hur illa ute vi var ett tag i första halvlek. Idag får vi tacka våra två stora stjärnor Soler och Guedes. De är absolut fenomenala just nu och bidrar så oerhört mycket till en offensiv som tidigare varit hackig. Våra två främsta poänggörare bär tillsammans laget framåt, och med ett försvar som ofta ser skakigt ut behöver de fortsätta göra just det. 2 mål vardera för de båda, och i och med detta en bra dag på jobbet för hela laget.
