Krönika: Finns det något hopp i hopplösheten? (Spoiler: Ja)
Det blev som många såg framför sig – till sist var hela situationen med Gennaro Gattuso ohållbar, man kunde börja skönja sprickor i förhållandet redan omkring VM i Qatar när Peter Lim inte dök upp till ett planerat möte med Rino och i flera uttalande sedan dess har sprickan mellan ägare och tränare bara ökat. Inget nytt under solen för oss som varit med ett tag – det är så här det brukat se de senaste åren. Och till sist så hamnar man i ett läge närd det inte håller längre – den här gången kände Gattuso att inget mer kunde göra med det stödet han fick / inte fick och man hittade en ömsesidig exit. Tränare nummer elva därmed avverkad för stolta Meriton – som såklart inte heller den här gången hittar några fel när man ser sig i spegeln eller ar lärt sig stava till självrannsakan.
Jag är väldigt tudelad omkring Gattusos roll i detta – vi vet alla att problemen i Valencia inte sitter på tränarbänken, men å andra sidan så kan jag också tycka att man borde kräva mer av tränare faktiskt också. Två parallella tankar samtidigt, det behöver inte va svart eller vitt. Det kan inte ha krävts en due diligence a la McKinsey direkt för att redan på förhand inse att tränarjobbet i Valencia är att gå i säng med en labil och väldigt svårjobbad ägare – det är rätt många på tränarposten innan Gattuso som bevis för detta. Landsmannen Cesare Prandelli avgick till exempel efter två månader på jobbet 2016 på grund av att löften från ägaren in infriats. Så att då Gattuos ”kommer på” det här sådär knappt ett halvår in på jobbet – ja det känns som undanflykter och ursäkter faktiskt. Gattuso har själv spelat med i spelet hela vägen och i höstas satt han på presskonferens och berömde lagbygget inför säsongen. Men nu alltså så ser han inte vad han mer kan göra med laget. Nja. Medan man å andra sidan då kan ha respekt för att man tar beslutet om han nu känner som han gör istället för att vänta ut läget kanske – sen kanske det varit önskvärt att man lika ömsesidigt som man hittade denna överenskommelse, kanske väntat ut den definitiva exiten tills det fanns en lösning på plats.
All respekt till Voro, jag har verkligen inget illa att säga om mannen (till och med hans nya frisyr är ju topnotch) – och hans hjärta för Valencia är enormt och lojaliteten otvivelaktig. Men – Voro är inte tränaren som kommer rädda kvar Valencia i La Liga den här gången. Han ska inte leda laget mer än halva säsongen – han vill inte det själv ens, han vill inte vara tränare och uttalandet igår efter en miserabel insats mot Girona ”Jag kan inte göra mer” – ser jag som ett nyktert rop på hjälp och jag hoppas av hela mitt hjärta att det jobbas för att hitta en interim lösning under våren som kan hantera det här läget för Valencia. För just nu, är det viktigast – att rädda det som räddas kan denna säsong. Transferfönstret är stängt och ingen hjälp utifrån kan komma där - därför tror jag det blir helt nödvändigt att få in en tränare under våren som varit i denna sits innan och kan ingjuta ledarskap och lite självförtroende i gruppen och som bara har ett enda uppdrag: rädda kvar laget i La Liga, no matter what.
Läget är allvar nu. Det måste vi alla inse. Valencia ligger på intensiven just nu. Segunda-spöket är mer reelt än det nånsin varit – åtminstone under de typ senast 40 åren. Efter helgen är det en poäng ner till strecket och Valencia som lag är i något slags kollektiv meltdown och psykologiskt trauma just nu. Det har varit några säsonger de senaste åren – främst kanske säsongen 2020/2021 med Javi Gracia där det såg risigt ut – och Meriton har om vi ska va ärliga spelat rysk roulette med det här laget sedan Marcelino, Alemany och Longoria fick gå hösten 2019. Problemet med rysk roulette är att om man fortsätter, så får man till sist sitt öde. Det vi ser nu är något som man bäddat för i många år – det är ingen slump eller tillfällighet att Valencia ligger där man ligger. Konstgjord andning funkar bara en viss tid.
Så här kan man sammanfatta status just nu:
- Vi har ingen tränare – vi har en caretaker som inte vill vara tränare och säger själv att han inte kan göra så mycket, vilket skickar kanske sådär signaler till truppen
- Vi har en väldigt ung/oerfaren trupp helt utan ledare, en trupp som också är helt obalanserad och har plötsligt hamnat i ett allvarligt läge man inte är vana vid eller räknat med.
- Vi har tagit 1 poäng på de sex senaste matcherna och 1 seger på de senaste 12 matcherna.
- Vi har 1 p ned till strecket där i stort sett alla lag runtomkring Valencia börjat vakna till liv.
- 20 poäng efter första halvan av serien hade vi också säsongen 1985/86 när vi åkte ur La Liga
Vi alla inser såklart att den stora tumören bakom all smärta och elände i Valencia CF är Peter Lim och hans ägandeskap och förvaltning av klubben. Och frågan som vi ställt oss i många år nu är ju – Vad vill Peter Lim egentligen med Valencia CF?
Vinner han något ekonomiskt på detta?
Nja mycket tveksamt då han ständigt behöver sätta in nya pengar och även om en del uttag gjorts genom åren är det väldigt tveksamt han tjänar något på detta och en investering som just nu för varje dag minskar i värde mest trolig
Får han ut någon lycka eller annat av ägandeskapet?
Det var bra längesen som Lim vågade ens resa till Valencia och Mestalla, det är protester överallt som bliri allt mer högljudda och sprider och hela fotbolls-Europa skrattar åt Valencias öde – så jag har svårt se att Valencia gör något gott för Peter Lim just nu eller gjort det de senaste åren.
Vad är då grejen med Peter Lim?
Jag tror det handlar mycket att om heder just nu och att rädda sitt ansikte, Lim kommer inte pressas ut från Valencia eller sälja desperat och springa och gömma sig. Det är för mycket heder i det tror jag, annars hade nog Lim redan tagit den livlinan. Ska han lämna Valencia ska det vara på hans villkor och han ska göra med huvudet högt (åtminstone i sina egna värld) – och det är där lösningen också finns. Och hoppet i hopplösheten.
För på något sätt om man vill vara positiv, så tror jag att det finns ett utgångsdatum för Peter Lim i Valencia. Vet inte när eller hur, eller hur mycket mer skada som åsamkats innan vi kommer dit, men vi kommer få uppleva det. För ingen kan vara nöjd eller glad över den utvecklingen som Valencia CF haft de senaste åtta åren - varken som klubb, som fotbollslag eller som investering.
Men problemet är att Valencia just nu är ingen attraktiv investering alls - och Lim är inte desperat nog att sälja at any cost - så det som mest troligt krävs är att man sportsligt sett repar sig något och får bort hindren kring Nou Mestalla . Med en nybyggd arena och ett VCF mer säkrat sportsligt som kan genera större intäkter och synlighet, det kan vara Peter Lims mest lönsamma väg ut härifrån kanske. Kanske också att han då kan inbilla sig en success story omkring det för att behålla ansiktet – ”Jag räddade klubben från konkurs och byggde en ny fin arena (don´t mind de där åren när allt gick åt helvete sportsligt sett)”.
Sempre Amunt!