Krönika: Si se puede
Det som kanske är mest förvånande med Valencia CF just nu – är att vissa fortfarande verkar förvånade. Att det kommer som en obehaglig överraskning att laget nu på riktigt, på allvar att åka ur La Liga. Det kan åtminstone inte vara ett dugg överraskande eller förvånande för de som styr Valencia CF eller för de som följer klubben någorlunda regelbundet.
Det sägs att konsekvenstänk inte är fullt utvecklat hos människan förrän omkring 25 års ålder, vilket i sig låter rätt galet. Men det verkar som konsekvensförståelsen antingen saknas helt alternativt sonika ignoreras hos Meriton. Handling får konsekvens – svårare än så är det inte, antingen förr eller senare. Meriton och Peter Lim har sakta men säkert, och med större penseldrag och hastighet sedan 2019, nedmonterat Valencia CF. Man har tagit tillfället i akt att skylla på globala pandemier, orimliga förväntningar från fans och att alla runtomkring motarbetar Meriton.
Vi ska minnas löftena som Peter Lim och Meriton gav Valencia CF när man la bud på klubben 2014:
- Meriton ska betala av skulderna på 367 miljoner euro.
- Meriton ska färdigställa bygget av Nou Mestalla senast 2019
- Värva de bästa fotbollsspelarna
- Vinna Champions League
Så här 2023 är det som hänt ganska så långt från dessa tomma löftena:
- Skulden som Valencia CF har är nu i stället uppe i 477 miljoner euro – ökning med 110 miljoner euro med andra ord
- Nou Mestalla står fortfarande helt orört och är inom kort helt uttjänt
- Peter Lim har avskedat 10 tränare de senaste 9 åren och sålt av alla de bästa spelarna för reapriser och istället för att värva nytt, istället låna in spelare utifrån.
- Valencia har varit utanför Europa-spel fler säsonger under tiden som Meriton varit ägare, än man någonsin tidigare varit i sin 104 åriga historia och istället så ligger man idag på nedflyttningsplats mot Segundan.
Vi ska inte fastna i alla problem och kaos som Peter Lim skapat genom åren – men det är viktigt att förstå vilka som är de riktiga bovarna i detta dramat och hur illa Meriton som ägare hanterat och behandlat Valencia CF. Det är därför skönt att äntligen se att detta också börjar sprida sig utanför Spanien, såväl i England där Lim har en hel del andra affärer som i Singapore börjar nu den här sanna bilden av Meritons misshandel av VCF att målas upp. Kanske är det ett litet positivt utfall av att vi nu iår befinner oss än djupare än någonsin i skiten – att folk på riktigt ser vad som händer. När vi härjat runt 10:e plats och mittens rike har det inte haft samma effekt. Men när Valencia nu riskerar på riktigt att åka ur La Liga – då får det åtminstone effekt även utanför Turias gränser.
Nu har vi Ruben Baraja vid rodret och en tung seger senast mot Real Sociedad färskt på näthinnan – den första trepoängaren sedan VM-uppehållet nångång i November och ett trendbrott som var lika viktigt för tabell-läget som för den mentala hälsan hos såväl spelare som fans till Valencia CF. Förhoppningsvis kan den segern lösa upp lite knutar, ta bort lite tyngd från axlarna och få spelare och ledare att våga tro lite framåt. Det är trots allt 15 omgångar kvar och Valencia behöver nog omkring 15 poäng till för att klara sig undan nedflyttning. Såg man studion på Cmore inför matchen mot Real Sociedads så var Fantomens analys av Valencia CF tydlig – han skulle åta upp sina skor om Valencia åker ur och menade att all statistik och data snarade visade på att man borde kriga om en topp 6 placering än att ramla ur La Liga. Men statistik och data är en sak – för Los Ché denna säsong har nog väldigt mycket satt sig mentalt och nu med ny tränare och idéer så är det kanske svårare att bara gnugga på och lita på att man får den utdelningen som data visar på att man borde få. Men det är ändå något slags tröst och hopp i detta – att vi faktiskt kanske inte är så klappusla som tabellpositionen visar och att loppet inte är helt kört för att överleva i La Liga denna säsong.
Härnäst är en symbolisk utmaning kanske för vad som väntar här de närmaste 15 veckorna – serieledande FC Barcelona på bortaplan. Ett Barca som förra omgången inte var mycket till hjälp för Valencia när man åkte på en chockförlust mot Almeria – vilket därmed också säkerligen kommer fungera som extra tändvätska inför mötet med Valencia. Och Valencias facit på Nou Camp (”Spotify mes que un spellista” eller vad den heter nu) är inget hoppingivande – sex raka matcher i Barcelona har VCF utan en seger och senast vi lämnade Nou Camp med tre poäng var säsongen 2015/16 när Santi Mina blev stor hjälte och Paco Ayestaran satt på tränarbänken. Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess kan man säga.
Men det är här Pipo Baraja kommer in i bilden igen. Legendaren, hjälten och Barca-matadoren. Ruben Barajas kanske sista stora kväll som fotbollspelare var mot just FC Barcelona – vi skruvar tillbaka tiden till säsongen 2007/08, det är semifinal i Copa del Rey och medans Valencia lider enormt i ligaspelet och är på nedre halvan, tar laget och truppen över ledarskapet, ledda av bland andra Ruben Baraja för att hantera Koemans kaos och usla ledarskap och hittar vägar att göra succé i Copan. Efter 1-1 i första mötet på Nou Camp är det Baraja som öppnar målskyttet på Mestalla med en fin vänstervolley till 1-0 och leder laget formidabelt från sin pivot-position. Juan Mata ökar på ledningen – men sedan kommer Barca tillbaka genom Henry till 2-1 innan Mata gör sitt andra för kvällen och Barca kommer inte närmare än Etoo´s sena reducering. Valencia är i Copa del Rey final. Och den här semifinal är ett fint undantag som visar på att ingenting är omöjligt, utan även under de mest mörka säsongerna och stunderna så kan Valencia stöka till det för FC Barcelona.
Så låt oss hoppas att nya minnen skapas på lördag, nya hjältar föds och Ruben Baraja den här gången får styra laget istället för på innermittfältets rike så på tränarbänken.
Si se puede.
