PerSkådar - del 2
Frågan ”vad man håller på med” är väl berättigad. Matchen mot Trelleborg var en vanlig match. Inte speciell på något sätt.
Vi får uppleva ännu ett nytt Hammarbydrama i två akter. RegisSören får genom sitt byte Alfred Hitchcock och Steven King att framstå som gose- farbröder som gör gulliga barnfilmer och skriver barnböcker. Fan vad ont det gör! Men man är ju van, men det blir inte enklare för det.
Robban hoppar hysteriskt upp och ner framför tv:n och skriker ”blås av, blås av”, livrädd att vi inte ens ska få med oss en poäng. Och så kommer skylten upp: 4 minuters tillägg! Om möjligt stiger spänningen ytterligare. I 92:a minuten kommer Emil på att vi inte har halsdukarna på oss. Katastrofen närmar sig faktum. Emil gräver krampaktigt i sin ryggsäck och får tag i dem. Väl hängande runt halsarna tar det bara 24 sekunder innan Peter Markstedt på ett alldeles otroligt underbart sätt språngnickar in vinst- målet 3–2. Rättvisa skipades. Och Emil får lova att aldrig mer glömma ta fram halsdukarna direkt vid matchstart.
Hur många är vi som vecka efter vecka lever under en massa ”måsten” som måste uppfyllas för att vårt älskade lag ska få de förutsättningar som behövs för att vinna? Det är i all fall en stort del av ”meningen med livet”. Jag menar, från början är väl livet som en tom påse som måste fyllas med något meningsfullt. Jag fyller en stor del med Bajen. Och det känns underbart!
På väg hem så passerar vi Hornsgatans Antikvariat och nu sitter ägaren kvar på en stol utanför. Klockan är tjugo över nio! En speciell kille är det. Vi hinner till Slussen precis innan bussen ska gå. Det är lång kö. Vi får stå, för bussen är överfull av en massa glada djurgårdare. Det håller tydligen på att bli en vana att åka hem med ett gäng djurgårdare. De vann visst förresten igen.
Jag återhämtar mig ganska snabbt och kan börja fundera lite på vår match. En sak som slår mig är att det inte är så lätt att hitta rätt plats åt Kennedy. Han är svårplacerad, så är det. Tror ändå hans plats är ute till höger. Fri att attackera därifrån. Men jag vill se att han ibland försöker gå förbi sin back på utsidan. Nu så gick han in i planen varje gång. Han blir på så sätt ett lätt byte för försvararen. Just i dragningen in i planen så finns bollen för ett kort ögonblick fri mellan Kennedy och motståndaren. Ett enkelt byte. Kennedy måste täcka bollen med kroppen – ha sin egen kropp mellan bollen och motståndaren. Jag vill se rycket på utsidan om backen ibland, dels för att göra honom osäker om vilket håll attacken kommer på, men framförallt för att vi har en huvudspelare av klass som väntar inne i straffområdet. Så gå runt och slå inlägg! Det kom ett inlägg från Kennedys högerfot. Det kom efter en kort hörna och resulterade i vårt andra mål. Kennedy skulle i stället för att själv ägna den mesta energin åt att dribbla inåt, mer koncentrera sig på att löpa in i plan utan boll. Han har väl sin absoluta styrka när han kommer med fart med bollen under kontroll mot motståndarnas backlinje. Sören – ”sätt upp” sådana situationer. Skapa dem på träning och Kennedy kan bli den guldspelare han har kapacitet att bli. Det behövs stöttning, uppmuntran, träning och åter träning. Rätt medicin är inte hot om en plats på bänken och allmänt gnäll, utan det handlar om förtroende.
En annan sak som dyker upp i huvudet är Christer Fursth på den andra kanten. Han slår oftast sina inlägg tidigt. Jag menar från en plats lång upp i planen, långt från motståndarna mål. Det är sällan han söker sig ner till den förlängda mållinjen. I slutet på matchen hamnade han i en situation där han inte hade något val. Han hamnade nära den förlängda mållinjen efter en genial, enkel passning av Micke Hellström. Inlägget kommer nu att slås lite snett bakåt. Det gör det enklare för anfallspelarna att hinna rätt i sina löpningar. Andreas Hermansson springer med kraft mot den främre stolpen och drar med sig hela Trelleborgförsvaret. Resultatet blev ett öde område vid den bortre stolpen från vilket Peter Markstedt kan göra sitt underbara vinstmål. Så Christer, stanna inte upp utan attackera bollen och sök dig ner mot kortlinjen för att slå inläggen. Ska du slå dem tidigt, slå dem hårt mot den främre stolpen.
En tredje sak som livligt diskuteras är vilka som ska spela på mittfältet och då framförallt vilka som ska ha positionerna centralt. Det verkar som de flesta är överens om att det behövs en konstruktiv, offensivt inriktad spelare och som komplement en grov- jobbande bollvinnare med i första hand defensiva uppgifter. Jonas Andersson är väl den som utan konkurrens(?) just nu är den bästa offensiva kraften vi har på den platsen. Han använder båda fötterna, och han kan vända åt båda hållen. Han jobbar hårt för att göra sig spelbar. Han varierar bollarnas längd. Och han tillför, som Sören sa efter inhoppet mot Norrköping, en ny dimension i vårt spel. Därför måste man ju höja lite på ögonbrynen när han blir utbytt. Var det hälsenorna som sa ifrån? Spelet försvann ju när han lämnade planen. Andreas Bild hade fram till dess fått ta hand om det defensiva ansvaret. När Micke Andersson kommer in så fanns det ingen med bollhållaransvar kvar. Det är inte lätt för Andreas att ställa om till en ny uppgift i samma stund som Trelleborg försöker öka trycket. Jag tycker också att Andreas gör det onödigt svårt för sig för tillfället. Han spelar oftast bollen i ett tillslag och vill gärna lyfta bollen över en motståndare om det är möjligt. Andreas ”upp på tårna” och använd två tillslag. Ingen skugga ska falla på Micke. Han har gjort ett mycket bra arbete hittills. Han har varit bäst på många träningar och han jobbar oerhört hårt. Valet som komplement till Jonas verkar stå mellan Andreas och Micke. Det är Sören och Thomas som väljer. Vad tycker du?
Ytterligare en sak som mal i huvudet är en känsla av oro. Vi leder med 2–0 och borde ha gjort ännu fler mål. Då flyttar Trelleborg fram en back och spelar lite rakare och med ens så hamnar vi ”i knät” på Lasse Eriksson. Vi tappar positioner och det ser allmän virrigt ut. Är det så enkelt? Är vi så sårbara eller var det en ren tillfällighet? Var fanns pressen på boll- hållaren när Trelleborg slår inläggen som leder fram till deras mål? Vi spelade i alla fall 1–1 den sista kvarten. Tack Christer och Peter! Sett över hela matchen var den ett klart steg i rätt riktning. Är den en ny trend? Låt oss hoppas det …
Tillsist hoppas jag att Andreas Hermansson får vila nu på måndag mot Helsingborg. Vi behöver honom bättre längre fram i serien.
Hej på en stund /
