Matchkrönika: Återuppståndelsen på Mestalla
Det har varit en och halv säsong väldigt speciell fotboll utan publik på Mestalla. Sakta men säkert börjar publiken återvända till arenorna och Mestalla börjar återigen återfå sin glans och speciella atmosfär som kan skapas runt de branta läktarna.
Valencia CF som fotbollslag har gått två år utan att känna igen, utan att kunna identifiera sig med. Det har sen stormen hösten 2019 som kulminerade med att Peter Lim nedmonterade ett av de mest framgångsrika projektet i Valencia CF nånsin när Marcelino fick kicken och Alemany likaså.
Nu börjar vi kunna drömma igen. Vi har fått en riktig tränare som styr skutan, det är ingen marionettdocka ditsatt för att göra livet enkelt för ägare och president (Celades) och det är inte heller en tränare som redan två månader in på jobbet tröttnat på arbetsmiljön och bara vill därifrån. Det är en tränare som på kort tid fått med sig den här gruppen, fått den att inse vilka höjder som faktiskt finns där och fått alla att köpa en taktik och spelsätt som just nu nära på maximerar potentialen. Valencia CF as we know it – är på väg tillbaka.
Inför mötet med Alaves igår var det en känsla litegrann av att det var ett vägskäl, efter en heroisk kämpainsats med 10 man mot Getafe i premiären och en tung seger där, följde man upp av en mindre imponerande insats mot Granada och nu var det lite upp till bevis. Skulle man efter tre omgångar stå på 4 poäng med det här spelschemat skulle det va en besvikelse, 7 poäng däremot symboliserade det närmaste en drömstart.
Och det var gasen i botten från första minuten ifrån Valencia, det kändes väldigt tidigt att den här matchen, den ville man verkligen vinna och att det här laget menar allvar. Det dröjde inte ens 3 minuter innan Daniel Wass, denna danska dynamon, satt 1-0 efter ett väldigt fint kollektivt fotbollsmål där bollen gick på ett snöre från Correia till Soler, till Chery som väggspelade med Guedes innan han serverade Wass. Och man fortsatte på samma vis – efter 20 minuter kunde vi med lite flyt haft 3-0, Guedes hade ett rungande skott i stolpen och Alderete nådde högst på en hörna men styrde nicken tätt utanför.
Sen kom en liten dipp för hemmalaget och Alaves spelade upp sig något – utan dock att skapa några större farligheter, det allra vassaste man skrapade fram var ett bicycletaförsök från John Guidetti men det fångade Mamardashvili enkelt i famnen. Men det kändes lägligt med ett cooling-break efter runt 25 minuter, där det tydligt framgick i Bordalas ordrar att man skulle gå för 2-0 och inte låta Alaves känna att man var på väg in i den här matchen. Och det skulle komma 2-0 också innan pausvilan ljöd på Mestalla – ett nytt fint kollektivt anfall, man fyller på med mycket folk i straffområdet och Soler avslutar med att göra en skorpion och bollen in ribba in. Ett otroligt fint tekniskt mål av Carlos Soler som därmed gjort 3 mål på de 3 inledande matcherna, en bedrift som inte hänt sen säsongen 2011 av Soldado i Valenciatröjan.
En väldigt fin första halvlek att summera i pausvilan, där man var väldigt överlägsna Alaves, man var otroligt tajta och synkade i sitt press-spel, såväl när man väl gick upp som när man skulle falla ner en bit. Omställningsspelet satt som ett väloljat maskineri och det tydliga Bordalas-DNAt var oerhört tydligt. Det enda lilla sista man kanske saknade var att få igång våran superduo längst fram på riktigt, Guedes och Maxi.
Knappt hann man få sätta sig tillrätta och tugga klart bocadillon innan firma Maxi-Guedes fixat 3-0 på ett oerhört vackert vis en kvart in i i andra halvlek , efter en kort inledning där Alaves kommit lite hetare. Efter en lång boll från Alderete upp mot Maxi som väldigt bra dämpar och får ner bollen och kan servera Guedes som bara har att lägga in bollen i mål. 3-0 och total ridå ner för Alaves och matchen var definitivt stängd och avgjord. Det var fanimej längesen man satt i den 60:e minuten och kände så som Valencia-supporter, inkluderat Copa del Rey-matcher mot amatörlag.
Sen fick vi se Valencias första nyförvärv på 723 dagar debutera på Mestallas gräsmatta – Marcos Andre. Och det var ett piggt inhopp från brassen som mycket väl kunde blivit premiärmålskytt men saknade det lilla sista. Sista 20 minuterna blir lite svalare av förståeliga skäl, men det är flera gånger betydligt närmre 4-0 än en reducering för Alaves.
Valencia vinner oerhört rättvis och imponerande med 3-0 – summerar 7 poäng och 5-1 i målskillnad efter tre omgångar, och firar fredag som serieledare återigen.
Det finns väldigt mycket positivt att ta med sig härifrån – för att nämna några saker som satte sig lite extra på näthinnan så känns det som att Hugo G som innermittfältare ändå kan bli något bra, idag fick vi se mer än senast och det finns något där. Att han går före Racic som inleder på bänken idag skickar även tydliga signaler. Samma sak går att säga om att Big Mama håller Cillessen återigen utanför laget och det är svårt säga att georgiern inte leverererar. Nollan för andra matchen i rad på Mestalla och med oerhört solitt och tryggt intryck. Carlos Soler visar upp lagkaptensmateria deluxe och börjar bli den där premiumspelaren som vi alla drömt om att han ska bli. Jag tror att denna säsongen kan bli då Soler på allvar tar sista steget, hade en grym säsong ifjol rent statsmässigt men svårare i spelet i ett hackigt Valencia, iår har poängen fortsatts levererats och nu följer även det spelmässigt med.
Alderete växer alltmer ut till en jätte och ett supernyförvärv i backlinjen, jag tror inte jag såg honom sätta en fot fel igår och fick välförtjänta ovationer av Mestalla-publiken. Goncalo Guedes våravslutning och inledning på denna säsong börjar återigen vittna om vilken fantastisk potential och fotbollsspelare det finns i portugisen. Jag älskar att se Guedes flyta fram på planen, skapa chanser, va spelbar och offra sig i försvarsspelet. Det enda som skaver runt Guedes just nu är väl om han möjligen spelar sig bort från Valencia med det register han visar upp nu – det blir långa dagar till fönstret stänger nästa vecka, för 30-35 Meur tror jag absolut flera klubbar kan se Guedes va värd när han nu visat att han hittat sin nivå igen.
Vi börjar även nu få lite bredd i laget – med inhopp av Marcos Andre, Yunus och Racic igår till exempel finns det möjlighet att förändra matchbilder om det skulle behövas nån dag.
Vi går till helg med massvis av positivitet på näthinnan och en superstart för Bordalas nya Valencia och inte minst som serieledare. Det är svårt att önska mer just nu med tanke på vart vi kom ifrån.
Statistik:
Mål: 1-0 (3) Wass; 2-0 (45) Soler; 3-0 (60) Guedes
Bollinnehav: 50% - 50%
Avslut: 13-6
Hörnor: 4-4
