Snygg avslutning av Fedel
Trotjänaren visade sig från sin bästa sida i sin sista match för de Himmelsblå. Resten av laget visade svaga livstecken emellanåt.
AIK vann med 2-0 över ett uddlöst MFF på ett höstskrudat Råsunda Stadion. Spelmässigt var matchen ingen höjdare, vare sig från det formstarka AIK eller det mindre formstarka MFF. I den första halvleken tilläts MFF dominera händelserna på planen men när AIK satte lite fart på bollen i andra så kände man igen sitt MFF från höstens dystra matcher. Det trillade in ett par snabba mål och man förväntade sig nästan att det sedvanligt skulle trilla in ytterligare ett par bollar. Det satte emellertid Jonnie Fedel stopp för. Ett par lysande parader från hans sida gjorde att man kunde lämna Råsunda och Stockholm med huvudet någorlunda högt.
Man måste ändå berätta att MFF faktiskt hade chansen att vinna den här matchen. Ett par-tre chanser i första halvlek borde resulterat och hade en viss Skoog varit med på planen hade kanske resultatet blivit ett annat. Men vem bryr sig egentligen? Säsongen är över och hade vi lyckats hamna på en åttondeplats hade vi inte förtjänat den.
Nej kvällen var ju som bekant en avskedskväll. För de tillresta och i Stockholm boende MFF:arna som tvingats högst upp i hörnet av en av Råsundas väldiga kortsidor var såklart Fedel kvällens huvudperson. För de gulsvarta var det bollkonstnären Nebosja Novakovic och mannen med det i Malmö lite illaluktande smeknamnet "Tolle", Thomas Lagerlöf, som avtackades. Det märktes verkligen att Råsundapubliken tagit dessa två herrar till sina hjärtan för hyllningarna var minst sagt högljudda.
Mindre högljudd, men ändå hörbar och hjärtlig, var MFF-klackens hyllning av Fedel och det var skönt att han fick möjlighet att showa för oss en sista gång. De vansinniga dribblingarna och de "kalla passningarna" mittemellan två framrusande AIK-spelare hade drivit en till vansinne en vanlig match, den här gången jublade man högt och kände att Fedel på något sätt kommer saknas mer än vad man vågat erkänna för sig själv. Det kommer att kännas tomt att inte alltid ha Fedel att skylla på om något går snett...
