Redaktionen summerar säsongen - del 1

Från en jumboplacering till en trettondeplats. Från Mauricio Pochettino till Javier Aguirre. Robin Skoglund och Andreas Koskinen summerar RCD Espanyols gångna säsong.

Kommentar på säsongen i sin helhet?
Robin: Säsongen började på sämsta möjliga sätt med bara 2 poäng efter 7 spelade matcher och det som gjorde mig orolig var ett spelet såg riktigt risigt ut. När 16 omgångar var spelade så låg Espanyol näst sist i tabellen och hade bara 12 poäng.
Med den usla starten på säsongen så kom Pochettino och klubben överrens om att säga upp kontraktet och Pochettino grät på presskonferensen och sa att denna dagen var en utav de värsta dagarna han varit med om. Valet av ny tränare föll tillslut på Javier Aguirre och han fick det sjunkande skeppet på rätt köl genom att satsa på betydligt äldre spelare än vad Pochettino hade gjort.

När kontraktet i praktiken var säkrat så tappade Espanyol all motivation, trots att laget hade chans på Europaplatser. Ser man till de sista 8 omgångarna så var det bara Getafe som tog färre poäng än vad Espanyol gjorde.

Med tanke på omständigheterna och den usla starten så är jag ändå nöjd med säsongen.

Andreas: Här måste man sätta saker i perspektiv. Med en sådan fiaskostart utan dess like, så får undertecknad faktiskt erkänna att jag förberedde mig på en plågsam säsong där spel i Segundan skulle vänta. Trots klara ledningar och stabilt spel, läs Levante borta till exempel, så var det som att hela laget föll ihop totalt varje gång när våra antagonister satte bollen i mål bakom Cristian Alvarez. Dessutom så var höstsäsongen någon utav de värsta jag har upplevt om man ser till den spanska domarkåren - satan vilka stolpskott! Även om jag nu låter partiskt, så kändes det som att vi blev bestulna på ett flertal klara poäng.

Men som tur, får man ändå ta och säga, även om jag verkligen gillade Mauricio Pochettino, så klev Javier Aguirre in i laget och styrde upp klubben igen till där vi bör vara - vill säga i mitten utav tabellen. Starten utav våren var nämligen helt fantastiskt med många härliga vinster - eller vad sägs om en bortaseger mot självaste Malaga?

Däremot var slutet utav våren ett nästintill ett helvete, då man så innerligt hoppades på en plats ute i Europa. Men det var som att vi ramlade ner från molnen och slutligen befann oss på jorden igen. För det var nästan obegripligt dåligt och naivt i slutskedet utav säsongen.

Men om man ser till säsongen i sin helhet så får nog säsongen ändå anses vara godkänd. En trettondeplats, vilket är en placering bättre än i fjol, är ändå inte fy skam.

Kommentarer på Aguirres inträde i klubben samt hur ser du på en framtid med denne man vid rodret?
Robin: Med den usla inledningen på säsongen så var det nödvändigt att ta in en ny tränare och Aguirre har hela tiden känts som ett klokt val. Han har väldigt mycket rutin från både La Liga, där han bland annat har tränat Osasuna, Atletico och Zaragoza, men också internationellt då han tränat Mexicos landslag. Jag tyckte det var viktigt att ta in en tränare som varit med om en situation likande Espanyols och att då anställa Aguirre var en riktigt bra lösning.

Det ska bli spännande att se om Aguirre lyckas att hålla truppen motiverad hela nästa säsong. Som det ser ut just nu så har bland annat Verdú meddelat att han lämnar klubben och frågan är ifall Aguirre kommer få styra över en svagare trupp än förra året. Jag tror tyvärr att det kommer bli lika tufft nästa säsong som denna eftersom Espanyol inte har råd att köpa toppspelare samtidigt som man varje sommar brukar sälja någon startspelare.

Andreas: Javier Aguirre ska ha en stor eloge för hur han lyckades vända vårt sjunkade skepp. Det var säkerligen välbehövligt för spelarna med en ny röst i omklädningsrummet när han trädde in och att vände en jumboplacering till att sånär vara med i kampen om Europa under slutskedet utav säsongen. En smart sak som vår mexikanare valde att göra direkt vid sin ankomst var att satsa mer på rutin samt spela ett mer disciplinerat spel. Detta tror jag var räddningen.

Ser man till här och nu tror jag Aguirre är ett lysande tränarnamn för vårt Espanyol. Men ser man till en framtid som ett topplag i Spanien, så får jag bittert nog medge att han säkerligen inte kommer att sitta kvar då. Han känns nämligen mer som en tränare som är bra på att maximera de resurser som finns i klubbar, likt Pelle Olsson i Gefle. Men just nu är jag i alla fall ruskigt nöjd med att ha han som huvudtränare för klubben.

Årets Espanyol-spelare?
Robin: Jag har en förkärlek för Sergio Garcia men säsongens spelare är trots allt Joan Verdú. Kapten Verdú spelade 37 matcher den här säsongen och var också den spelare som gjorde flest mål, 9 stycken. Riktigt tråkigt att han måste lämna men samtidigt så förstår jag honom. Han har varit en av de bästa spelarna i klubben flera säsonger i rad och när det inte finns några pengar för att göra en satsning så fanns det inga andra alternativ än att vända blickarna åt andra klubbar.

Andreas: Här är det enligt min mening inget snack om saken. Joan Verdú gör en fantastisk säsong där han tillslut hamnade i målprotokollet vid hela nio tillfällen samt assisterade till tre mål och det är absolut ingen fy skam för en mittfältare i en klubb som RCD Espanyol. Förr i tiden hade undertecknad lite problem med Verdú av någon anleding, men nu känns det enormt bittert att inse att han under den kommande säsongen kommer att spela i den grönvita Betis-tröjan. Här har vi ett stort hål att fylla.

Årets match?
Robin: Bortamatchen mot Real Madrid var en riktigt skön match att kolla på och matchen både började och slutade på bästa sätt. Espanyol tog ledningen genom Sergio Garcia på en kontring men Real hann göra 1-1 innan halvleken var färdigspelad. När Real sen gjorde 2-1, 3 minuter in i andra halvlek, så kändes det som att matchen var förlorad men Espanyol repade sig och Albín dundrade in 2-2 i 87:e minuten.

Andreas: Den trettioförsta omgången, hemmamatchen mot Valencia (3-3) var något helt utöver det vanliga. 1-0 i halvtid till Espanyol, efter ett sent mål från Mubarak Wakaso. Därefter satte Valencia en tidig kvittering i andra, innan Joan Verdú gav Los Pericos ledningen på nytt i den 82:a minuten. Här trodde de flesta på Cornella El-prat att segern var ett faktum. Men sedan exploderade det hela. Jonas (minut 87) och Roberto Soldado (minut 91) satte två sena mål och nu hade Valencia helt plötsligt vänt på steken och således började många Espanyol-anhängare vandra hemåt.

Men så i de absolut sista sekunderna får Sergio Garcia, som gjorde en toppensäsong, bollen och sätter in kvitteringen. 3-3 i den 94:e spelminuten och det var längesedan jag var så otroligt nöjd efter ett oavgjort resultat.