Intervju: Babis Stefanidis
Djurgårdens nyförvärv berättar om tiden i Grekland m.m.
Att bli utlandsproffs i någon europeisk fotbollsliga är det många som drömmer om. För somliga går drömmen i uppfyllelse, men det är inte alltid den blir så glamourös som man tänkt sig. Fråga Babis Stefanidis så skall ni få höra.
20-åringen har spelat för grekiska Iraklis, men är för tillfället utlånad till Djurgården. Babis har varit hos Djurgården i ungefär tre månader och skall vara kvar som lån i ytterliggare två. Därefter är han Djurgårdens spelare eftersom klubben utnyttjat den köpoption de fick på Babis i samband med lånet.
Den offensiva mittfältaren lämnade Sverige som 17-åring. Dessförinnan hade han spelat för Brommapojkarna i tolv år. Där tillhörde han en framgångsrik årskull som vann det mesta som de ställde upp i. Att det gick bra för laget kanske inte är så konstigt när man hör vilka spelare som fanns i truppen. Benjamin Kibebe, Peter Holm, Pablo Pinones-Arca och Bojan Djordic var några av lagets spelare.
- Det var ett mycket bra lag, minns Babis.
När Babis Stefanidis lämnade Brommapojkarna hade han ett år kvar som junior. Trots detta valde han att lämna Sverige, och många undrar säkert varför.
- Jag hade ett år kvar som junior, och hade gjort ett par inhopp i A-laget. Det kändes dock som att de inte ville satsa på mig. De sa att jag fick vara kvar om jag ville, berättar han.
Att han lämnade Sverige förefaller än mer klart när han fortsätter att berätta om flytten.
- Det var inga klubbar i Sverige som visade intresse. Däremot så visade Celtic, PAOK och Iraklis intresse, och jag fick provspela med klubbarna. Att jag valde Iraklis berodde på att jag skulle få tillhöra deras A-lag. Celtic ville att jag skulle spela med deras J-lag, men jag ville inte spela juniorfotboll.
Det var en förhoppningsfull yngling som packade väskorna för att spela in sig i Iraklis. Familjen bodde kvar i Sverige, och Babis flyttade själv till Aten. Med sig i bagaget hade han dock sina cirka 30 J- och P-landskamper.
- Jag har släkt nere i Grekland, så helt ensam var jag inte, berättar Babis som fick ett skapligt kontrakt och garantier om att få träna och spela matcher med klubbens A-lag.
Tiden i Grekland blev dock inte som han tänkt sig. Det blev inte mycket spel i A-laget, och han trivdes inte i laget.
- Spelarna är inte ”kompisar” med varandra. Alla tänker på sig själva och sina egna saker. Det är mer allvarligt, och spelarna är pressade. Stämningen i laget var dålig. De som fick spela pratade bara med varandra och vice versa.
- Jag fick lära mig att ta hand om mig själv. Det var ganska ensamt där nere. Där fanns det ingen tränare som pratade med en och de visste knappt vad vissa spelare hette.
I Grekland är tålamodet kort och tränare får sparken på löpande band. Under Babis tid i Iraklis hade han ett flertal tränare.
- Sista året gick det lite bättre. Vi fick en ny tränare som gillade yngre spelare. Då fick jag spela lite mer.
Trots mer speltid så ville han lämna klubben. Övergången till Djurgården tog dock längre tid än planerat och Babis Stefanidis fick ta till drastiska metoder för att få åka hem till Sverige.
- Jag sa till min agent (Anders Carlsson) för ett halvår sedan att jag ville åka hem. Han tog kontakt med Djurgården som blev intresserade. De ville ha en offensiv spelare. Sen blev det en massa strul med fax osv. Iraklis sa att de inte hade fått något konkret bud, men att de skulle gå med på att låna ut mig.
- De ville inte släppa mig, men när vi skulle åka på träningsläger en månad innan seriestarten följde jag inte med. Dagarna gick och inget hände. Jag fick mycket skit i tidningarna där nere. ”Babis sviker Iraklis” stod det bland annat. Det var mycket tack vare att jag inte åkte med på träningslägret som jag fick flytta.
Den grekiska fotbollen passade annars den tekniska och relativt tunna Babis ganska bra. Han berättar:
- Det är högre tempo i Sverige. Man sätter mer press på bollhållaren här. Den grekiska fotbollen håller ganska hög internationell nivå och är mer teknisk. De springer inte lika mycket där som här i Sverige. De tänker mer men har mindre hjärta och vilja. Det är mer finesser i Grekland. Däremot så är klubbarna i Grekland sämre organiserade och skötta än här i Sverige.
[Forts. på intervjun med Babis Stefanidis]
