Segraren i Bajens positiva spiral
Äntligen kan vi presentera vinnaren i Söderst@dions drömelva-tävling. Vinnaren är inte vem som helst, han heter Mattias Lokander och är doktorand på Institutionen för Polymerteknologi på Kungliga Tekniska Högskolan.
Jag och LåN träffade Mattias i samband med matchen mot Häcken. Som vanlig laddade vi upp med ett par öl och en hamburgertallrik på Globen Star. Förstapriset i tävlingen bestod av en middag med tillhörande valfri dryck, knappen från 72 (!) och så ett exemplar av boken Målvakterna av Christer Isaksson signerat av Lasse Eriksson och Erland Hellström. Och boken var väl ett passande pris dagen till ära. Jag tänker på att Erland gjorde sin allsvenska debut mot just Häcken.
Att beställa mat och dryck till Mattias och att ge honom knappen vållande inga problem. Men värre blev det när LåN började leta efter boken. Det var som bortblåst. Efter att ha grävt i väskor och kassar i flera omgångar utan att fatta något så visade det sig tillsist att LåN i nervositeten inför matchen hade glömt boken hemma. Men den som väntar på något gott … Mattias fick i stället boken på B-matchen mot Café Opera veckan efter.
Det är alltid lika roligt att prata gamla Hammarbyminnen med andra supportrar, och samtalet med Mattias var inget undantag. Vi spekulerade i utgången av matchen mot Häcken. Den här gången skulle det väl gå vägen. Inte kunde vi spela oavgjort igen och en förlust var väl inte att tänka på. Det kom oroande rapporter om skyfall och en genomblöt plan från nyanlända restauranggäster. Vi tog dem inte riktigt på allvar, men tyvärr visade sig de vara sanna.
Mattias berättade att han vid sidan av sitt stora Hammarbyintresse under dagtid undersöker om hur man kan göra gummi magnetiskt, kanske kan det bli en kommersiell produkt i framtiden, och att han på fritiden slår på trummor och andra slagverk.
Som liten sprang Mattias omkring i Alby i Norra Botkyrka. Han trodde att det bara fanns två lag i hela Sverige – Hammarby och AIK. När han började skolan förstod han att det inte gick att heja på båda och då var ju valet enkelt, det blev Bajen bäst i stan. Som minne från den tiden då han blev ”upplyst” har han fortfarande kvar en grönvit halsduk som han vårdar ömt.
Den första matchen med hjältarna såg han tillsammans med sina pappa redan 1978. Hammarby vann över Västerås med 3–0, och Mattias var fast för alltid. Annars är det finalerna från 1982 och avancemangen till allsvenskan under nittiotalet som starkast fastnar i minnet.
Vi kan inte låta bli att komma in på andra höjdpunkter genom åren, och Mattias berättar med stor inlevelse om ett par dunderskott, till exempel Fredrik Forsséns 4–3 på Vasalund 1991 och Kaj Eskelinens 1–0 med högern (!) på Gnaget 1998.
Vad gäller avdelningen hemska minnen så är vi rörande överens. Mattias berättar att värst av allt är uråkningarna, derbytorskar och så sist men inte minst förlusten mot Öster hemma på Söderstadion 1998. Det är bara att hålla med, smärtsamma minnen är det.
Jag frågar Mattias vem som är Hamarbys bästa spelare genom åren? Han svara utan att blinka: – Jensa Gustafson! För när Bajen var riktigt dåliga kunde han ensam göra det värt att betala entrébiljetten, genom att ta emot en crossboll som liksom ”fastnade” på vänsterfoten och därefter slå ett perfekt inlägg, som naturligtvis ingen forward var i närheten av. Säger han och skrattar lite.
– Vem har varit bäst i år? – Svårt att svara på. Kanske Lasse? Eller Johan? Suleyman och Peter Holm har överraskat positivt. De skulle kunna aspirera på titeln. Och så tycker jag att Micke Andersson och Jonas Stark får för lite uppmärksamhet i förhållande till vad de uträttar. Men Lasse eller Johan ligger bäst till för att bli året lirare.
– Hur brukar du ladda upp inför matcherna? – Det blir ett par Guinness på Backstreet. – När du inte dricker Guinness vad dricker du då? – Då blir det ett ljust öl, Lundgrens till exempel. – Har du något favoritetikett? – Självklart! Bajen Fans Bärs.
– Gör du något mer inför matcherna än att dricka ett par öl? Jag menar, har du några hyss för dig? – Ja, det har väl alla? Till exempel, i matchen mot Häcken 1998 stod jag första halvlek på godtycklig plats i klacken, men i andra sökte jag upp den plats som stod på biljetten. 0–3 blev snabbt 3–3. Det gjorde att jag resten av den säsongen alltid var på ”rätt” plats. Magin släppte dock under slutet av säsongen, och nu är jag ”befriad” från det kravet. Andra gamla måsten som diverse kläder, resvägar och annat har slutat fungera snabbare än ”plats-fixeringen” 1998. Men jag vågar inte köpa en ny T-shirt innan den här säsongen är över.
– Vad tycker du om säsongen? – Helt fantastisk! Otroligt egentligen efter all skit som varit. – Hur går det i år? – Ja, vi åker inte ur i alla fall. Jag sa i och för sig någonting om någonting onämnbart när det var klart att Sören Cratz inte skulle få förlängt kontrakt. Dessutom har jag som sagt inte köpt ny T-shirt än, så man vet aldrig.
– Hur tycker du ”den nya styrelsen” sköter sig? – Ett klart lyft jämfört med den gamla. Goda nyheter med jämna mellanrum. De ger snabba svar vid mindre goda nyheter, undantaget i somras. Men jag hoppas att man lärde sig av det misstaget att inte ge riktiga svar till pressen om Sörens uteblivna förlängning. Det skulle innebära att vi slipper se flera sådana soppor i framtiden.
– Vad tror du om Anders Linderoth som tränare? – Jag tror det är bra. Även om jag inte vet så mycket om honom.
– Vilken spelare skulle du helst vilja se i Hammarby? – Mycket svår fråga. Batitistuta kanske? Eller Roberto Carlos? Men frågan är om någon av dem skulle platsa.
När Mattias skulle få bokpriset kom han farande i all hast. Han vräkte i sig en hamburgare i farten. Därav följande fråga: – Är det verkligen nyttigt att käka hamburgare i pausen på B-lagsmatcherna? – Inte det minsta. Dessutom är det inte gott. Men när tunnelbanorna till Söderstadion är fulla med Djurgårdare som ska på hockey, och därmed blir försenade, så har man inte så mycket att välja på om man vill se hela B-matchen utan att svälta ihjäl.
– Javisst, appropå det var ju för tävlingen vi träffades just nu. Kan du avslutningsvis berätta lite om din taktik. Varför just du vann? Och vilka som var dina bästa byten? – Taktiken var från början inte mer avancerad än att plocka ut spelare som var ganska säkra på en plats i startelvan och att inte överskrida maxkostnaden. Senare utvecklades taktiken till att hänga med i svängarna och byta ut skadade/avstängda spelare. Bästa bytet var nog när jag tog med Jon Inge Höjland som back fast han spelade mest på mittfält. Att jag vann beror till största delen på flyt, framför allt i de sista omgångarna. I andra hand på att jag inte hade några nollpoängare i laget som inte fick spela efter andra omgången.
Vi gratulerar Mattias och han avslutar med att säga: – Jag får återigen tacka för äran att vinna. Det var onekligen roligare än att bara komma på 585:e plats i den totala tävlingen.
Så här såg Mattias lag i sista omgången ut:
Fredrik Berglund – Peter Markstedt
Kristian Bergström – Kim Källström – Martin Ericsson – Joseph Elanga
Jon-Inge Höjland – Daniel Majstorovic – Johan Andersson – Peter Holm
Johan Wiland
Hej på en stund /