Lösningen på arenafrågan i Stockholm
Den som förmådde att lösa den gordiska knuten i Zeustemplet i Gordion skulle enligt en spådom bli Asiens härskare. Alexander den store ska ha löst problemet genom att hugga igenom knuten med sitt svärd.
Den gordiska knuten i Stockholms arenavärld heter Globen. Riv den.
Det vore ett hyggligt alexanderhugg. Men en lika revolutionerande lösning på arenafrågan i Stockholm, som om den s.k. getingmidjan vid Gamla stan kunde trollas bort. Något som i ett slag skulle lösa Stockholms trafikproblem.
Globen är en felkonstruktion från början. Ett festligt hugskott som aldrig skulle ha lämnat ritbordet. Men nu ligger den där som ett gigantiskt bromsklot för stockholmsidrottens utveckling. Den är för övrigt inte längre så ny (13 år i år).
Arenaidrottens dynamik i Stockholm vilar på en hundraårig rivalitet mellan den tre stora klubbarna AIK, Djurgården och Hammarby. Scenariot med dessa tre klubbar, de två stora och mäktiga tvillingklubbarna utmanade av en kaxig och folklig lillebror, är ett drama så perfekt att inte ens Walt Disney hade kunnat tänka ut det. Än mindre den mest slipade marknadsförare.
Framtiden ligger således i att förstärka, inte förstöra, det scenario som föreligger. Så här skulle det gå till:
Riv Globen. Den är som sagt en felkonstruktion. Röster har sedan länge höjts i såväl AIK som Djurgården för att flytta ishockeyverksamheten till egna arenor.
Där Globen låg byggs det nya Söderstadion. Tomten där dagens Söderstadion ligger frigörs för kommersiella ändamål. Hovet blir fortsatt hemvist för Hammarbys ishockey.
Djurgården får Östermalms IP. Där byggs ett nytt sportcentrum med fotbolls- och ishockeyarena. Mitt i klubbens historiska miljö, ett stenkast från Stockholms stadion.
AIKs ishockey flyttas till en ny arena i norrort. Flera färdiga förslag föreligger redan. Fotboll håller på att växa in i kostymen på Råsunda och vill säkert vara kvar där.
Att genomföra detta kräver handlingskraft och vilja (inte minst politisk) samt pengar. Säkert mycket pengar, men om man använder dessa rätt så skulle det på sikt vara lönsamt, för alla parter.
Om man vill klä frågan i ekonomiska termer så kan man peka på det marknadsunderlag som föreligger. Med moderna kommunikationer har stockholmsklubbarna en potentiell publik på 2,4 miljoner åskådare (varav drygt 1,8 milj i länet). Det motsvarar t ex nästan halva Danmarks befolkning. Dessutom förespås en stark befolkningstillväxt i Stockholmsregionen.
Lösningar med delade arenor är enbart uttryck för en snäv och defensiv kamrersattityd, i vilken man inte förstått var kraften i arenaidrotten ligger. På sikt är det kamrersattityden som blir olönsam.
