Allsvensk krönika del 8: Örgryte IS
Öis tillhör tillsammans med HBK de lag som tippas lite varstans inför den kommande säsongen. Lagets svaga punkt ser även den ut att sammanfalla med HBK:s; anfallet (vilket fortfarande kan få skribenter att skriva om ”förlusten av Allbäck och Johan Elmander”).
Till skillnad från Halmstad så har man dock inte haft någon större omsättning i truppen, eller ett tränarbyte, så varifrån kommer tabellsvängningarna? Varför kan man inte bara tillräkna Öis den placeringsbonus som normalt uppkommer av att ha en orörd trupp inför säsongen, samt en ytterligare skjuts av att laget sannolikt tröttnat på att läsa om Stockholm som fotbollens huvudstad och vill dra tillbaka fokuseringen till Västkusten och Göteborg? Själv har jag haft svårt att förstå detta, om laget har en mer normal säsong sett till skador än den förra, så borde det räcka till… kanske en bronsmedalj? Man får väl dock lägga in en brasklapp om inställningen hos spelarna under match och under en hel säsong, som ibland verkar svikta.
Jonas Löfgren
Örgryte tar guld! Det skriver Sportbladets Lasse Sandlin i hopp om att vara kreativ. Jag ställer mig själv djupt tveksam till att det skulle bli faktum i höst. Sandlin spinner istället vidare på att ett överraskningslag vinner igen, efter Hammarbys tappra insats förra året.
Nu har ÖIS inte ett dåligt lag, utan lirarnas lag innehåller flera profiler. Starkast lyskraft har vår egen Jeffrey Aubynn och anfallstalangen Christian Hemberg. Jeffrey är troligen allsvenskans bästa ytter, och Hemberg är ett stort löfte som går mot sin stora genombrottssäsongen, troligen. Vidare innehåller laget pålitlige målvakten Dick Last, lagkaptenen och mittfältaren Markus Johannesson, allroundkunnige Morgan Nilsson, Martin Ulander och kämpen Magnus Källander.
ÖIS spelar ofta en publikvänlig fotboll och gör inte sällan skäl för epitetet Lirarnas Lag. Årets ÖIS ser starkt ut så länge som lagets vanliga förbannelse inte får överhanden igen. ÖIS har de senaste säsongerna varit sällsynt skadedrabbat och får sällan chansen att visa vad laget hade kunnat åstadkomma om alla spelare var tillgängliga. Med alla spelare tillgängliga kan ÖIS bli mycket farliga, speciellt eftersom de även har en av allsvenskans bästa tränare i Erik Hamrén.
ÖIS har en otrevlig tendens att lämna Örjans Vall med 3 poäng och det är något som det förhoppningsvis blir ändring på denna säsongen. Annars tror jag att alla ÖIS:are har en fin säsong att se fram emot, särskilt om fysioterapeuten fått ordning på spelarnas fysik. Som sämst blir ÖIS ett mittenlag, men kan med ett ordinarielag spela till sig en topp-3 plats. Fast då måste spelare som Jeffrey och Hemberg prestera hela säsongen, inte blixtra till i enskilda matcher som var fallet förra säsongen.
Fredrik Jonsson
Enligt en självtillräcklig kvällstidningsmurvel kommer ÖIS att vinna serien i år. Detta påstående skriver även klubbens välklädde tränare Erik Hamrén under på. Huruvida det sedan finns så många fler här i landet som tror på Göteborgs andra lag i år är mer tveksamt. Själv tycker jag att det förvisso vore kul, om ordet kan anses lämpligt i slika sammanhang, om ÖIS kunde ståta med guldmedaljer i november, samtidigt som det givetvis vore ett svaghetstecken för svensk inhemsk fotboll att två, åtminstone av de flesta, tippade botten/mittenlag vinner Allsvenskan åren efter varandra. Favoritsegrar tyder åtminstone på någon sorts nivå på fotbollen - att de som ser starkast ut på pappret också visar sig vara det. Visst, ett sådant tänkande går på sätt och vis emot min grundfilosofi att fotbollens främsta företräde är dess oberäknelighet, men samtidigt kan den inte bara bestå i just det.
Men nu talar vi ju om ÖIS. Guld eller inte guld, laget ser bättre ut än ifjol, när man lyckades erövra en sjätteplats. Spelaromsättningen ifjol var stor, men man lyckades reda ut det till det bästa. Spelare som Jeffrey Aubynn, Robert Bärkroth-Bengtsson-Bärkroth, Patrik Elmander och Patrik Fredholm har acklimatiserat sig väl, och årets nyförvärv kommer inifrån istället för utifrån; man väljer sympatiskt nog att fylla på med ungdomsspelare från de egna leden. Inom klubben och bland supportrar (och på tabloidredaktioner) hoppas man på att löftet Christian Hemberg ska blomma ut och fylla ut Mackans kostym, samtidigt som Patrik Fredholm förhoppningsvis ska få en hel säsong på sig att visa sitt kunnande den här gången.
En sak som talar både för och emot ÖIS är truppens bredd. För, för att det givetvis är en fördel i en lång serie att ha många duktiga spelare på varje position, och emot, för att det, om de förväntade topparna Jeff och Källander inte levererar som förväntat, mest blir jämntjockt. Kan dessa dock hålla vad deras potential lovar, samtidigt som man lyckas hålla skadelistan kort, kan det bli dubbelt jubel på ÖIS-gården i höst - över att ha hamnat före Blåvitt, och kanske, kanske för ädla medaljer.
Peter Mikkelsen
