Spanienredaktionen bloggar om Spansk Fotboll: Var det tåget som gick?

Rayo Vallecano tog en viktig seger i sin kamp för att undvika degradering då de bortaslog superjumbon Real Zaragoza igår kväll. Rayo, som har varit ett överraskande bra bortalag för att tillhöra tabellbotten lyckades vända 1-0 till 2-1 på en kvart (den där förhatliga sista kvarten) och det spelade absolut ingen roll hur hårt målvakten Roberto sparkade och rev i nätet eller hur publiken visslade - övriga Real Zaragoza visste inte svar på Rayos replik och lämnade hastigt planen direkt efter avblåsning, konsekvent stirrande i gräset.

Marca vitsade till det i rubriken. Ni un rayo de esperanza. Inte en strimma av hopp.

Redaktör Robert (som lämnat Norden för Mexiko ett par veckor) brukar kalla Real Zaragoza-publiken "hockeypublik" då vi sitter och gnabbas efter att ha spelat in Radio La Liga. Och nog har man "ett visst" rykte om sig att vara besvärliga, högljudda, passionerade. Igår gjorde man knappast huvuddomare Estrada Fernandez liv lättare då man medfört visselpipor av samma slag domarna använder och satt och "blåste av" i tid och otid. Det uppstod sporadisk förvirring under matchens gång , en annan kom på sig själv med att sitta och undra va fan blåste han för nu vid åtskilliga tillfällen. Blev som åskådare den där norska ubåtsbesättningen, som efter att ha lurats öppna luckan en gång vid nästa knackning slänger upp dörren på vid gavel och frågar om knackaren verkligen tror de är så dumma att de går på samma sak igen. Speakern fick på Fernandez anmodan be publiken sluta men han ropade för döva öron.

Real Zaragozas supportrar har lidit länge och nu har man nått den botten som på samma gång är Segundans tak, kastat ankar där och behöver inte lyssna på någon för vad mer har man att förlora?

Behöver man 43 poäng för att klara sig måste klubben vinna 12 av de återstående 15 matcherna och även om det inte är en teoretisk omöjlighet så kan vi nog konstatera att sannolikheten för att det blir så är mindre än den statistiska antagligheten att man omkommer i en flygolycka (dvs mindre än en på två miljoner). Med andra ord. Det kan hända, men det är otroligt.

Så jag antar, kära Daniel, att vi kan säga att vi möts i hissen....

 

***

 

Efter de obehagliga bilderna på Sergio Busquets som kablades ut efter ett olyckligt sammanslag med Carlos Martinez i lördagens match mot Real Soceidad var vi många som fruktade att världsmästaren skulle komma att bli borta en längre tid. Oyckskorparna -alltid de första att yttra sig-l menade till och med att han riskerade missa sommarens EM-slutspel och det hade med tanke på vilken viktig kugge han är i Del Bosques bygge inte varit särskilt behäjlpligt då guldet ska försvaras.

Men misströsta icke! Busquets är tuffare än vad han kan verka. Ett par välplacerade stygn och lite smärtstillande senare och han är redo att möta Valencia i CdR-returen på onsdag.

 

***

 

Marcelino Garcia Toral har väl hängt löst en längre tid, men frågan är om inte Sevillas förlust hemma mot Villarreal blev droppen som fick tålamodets bägare att rinna över?

Direkt efter matchen sade han förstås att han minsann inte har några som helst planer på att avgå, men lite senare fick han krypa till korset och medge att kanske har ledningen grunder för en eventuell uppsägning trots allt.

Självmant kommer han hur som helst inte att försvinna.

Och väljer Sevilla att avskeda honom kan de räkna med en utdragen process. Marcelino må vara den som ger sig utan strid på planen, men utanför är han en annorlunda man.

Ni kan läsa mer här.

***

Real Madrid fick jobbet gjort mot Getafe och jag (som var den enda i Spanienredaktionen som tippade dem som vinnare - rubbing it in here) klappar mig ganska segervisst på axeln.
Skulle nog säga att vinnarna är klara lika mycket som de absoluta förlorarna är det....