IFK Vänersborgs All Star-lag
IFK Vänersborgs supportrar har fått lägga sina röster om vilka spelare de anser är det bästa som spelat på respektive position i IFK genom åren. Omröstningen är nu avslutad och resultatet följer här nedan.
Målvakt: Gay Åvall
Kommentar: Gay Åvall gjorde en kort sejour i Vänersborg och var väl att betrakta som något av en nödlösning. Det tog dock inte lång tid innan Gay hade charmat vänersborgspubliken - dock var det snarare hans beteende på isen än hans målvaktskvaliteter som gjorde honom till publikfavorit. "Bandyns Ravelli" är ett passande smeknamn. Han spexade varje match och efter varje räddning visade han triumferande upp bollen eller höjde armarna i skyn. Jag minns speciellt en match mot Villa där Åvall storspelade och en butter Villait mumlade bakom mig: "Vad fan jublar han för, är han inte van vid att rädda bollarna, eller?"
Libero: Martin Röing
Kommentar: Martin Röing gick den långa vägen i IFK, från ungdomslagen till A-laget där han då och då fick vikariera för Pavel Franz som libero när denne var skadad eller avstängd. När så Franz flyttade hem till Ryssland var efterträdaren given. Röing spelade förtroendeingivande och det var nog inte många som saknade Pavel Franz på Isstadion. Röings fina spel gav honom en landslagsplats och nu går karriären vidare till Hammarby, där han ska föra Sveriges största förlorarklubb till SM-guld.
Back: Pavel Franz
Kommentar: Den store lille backen från Ryssland är troligtvis den bäste försvaren som någonsin spelat i Vänersborg. Han är nog även att betrakta som en av tidernas bästa backar överhuvudtaget. I IFK Vänersborg spelade han mestadels libero och var när han var på sin topp världens bäste på den positionen. Dock fick han spela back när han representerade ryska landslaget. Franz var en oerhört fysisk spelare som så gott aldrig gjorde några misstag. Det var mycket tack vare Pavel och hans oerhört uppoffrande och stensäkra försvarsspel som IFK kunde göra sin bästa säsong någonsin, när man nådde SM-semifinal.
Back: Magnus Sjöling
Kommentar: Magnus Sjöling är bandyfostrad i Vänersborg och fansen har inte glömt bort honom trots att det var längesen han spelade i blåvitt matchställ. Efter ett par lyckade år i IFK Vänersborg flyttade Sjöling till Söderhamn och Broberg. Sejouren där blev bara ettårig, för året efter drog lasset till Falun där han blev mycket framgångsrik. Hans fina spel gav honom till och med en plats i landslagstruppen vid ett tillfälle. I mångas ögon är dock Sjöling en "Judas" efter att han nobbat Vänersborg och istället välja spel i lokalkonkurrenten Gripen. Majoriteten av fansen väljer dock att minnas Sjöling för det han prestade i IFK snarare än ha några "hard feelings".
Högerhalv: Mikael "Pluto" Svantesson
Kommentar: Den irrationelle halven som går under smeknamnet "Pluto" är brandman till yrket. Ironiskt nog hade han som spelare en förmåga att elda på publiken med sina fantastiska uppåkningar. Han var IFK Vänersborg trogen i många år, med ett undantag då han spelade en säsong i SAIK. Han varvade ner i IFK:s grannklubb Blåsut i två säsonger, innan han avslutade sin karriär i rivalen Gripen Trollhättan. Trodde åtminstone många. Men när IFK Vänersborg drabbades av skador ringde man "Pluto" och som den blåvita hjälte han är ställde han upp som högerhalv ett antal matcher och gjorde absolut int bort sig. En sån gest är givetvis en anledning till att IFK:s supportrar ser honom som en av de största som spelat i IFK Vänersborg.
Vänsterhalv: Mats Rönnqvist
Kommentar: När bandynomaden Mats Rönnqvist kom till Vänersborg i paket med Joakim Larsson och Sami Laakonen var det inte många som visste vem han var. Han var nog mest känd som "Palles bror". Men som så många andra spelare blommande Rönnqvist ut i den blåvita dressen och med sina ständiga genombrott och öppnande passningar blev han snabbt en favorit hos fansen och en nyckelspelare för IFK. Det var många IFK:are som sörjde när Rönnqvist valde att lämna klubben för att studera i hemstaden Kalix och spela för moderklubben igen tillsammans med brorsan. Men bland Vänersborgs supportrar kommer han bli ihågkommen som en av de bästa halvorna klubben haft.
Mittfältare: Valeri Gratchev
Kommentar: Egentligen ska man inte prata om Gratchevs spel, utan man bör istället följa honom en hel match och spela upp filmen för ungdomar i lärosyfte. För frågan är om det någonsin funnits en mer komplett bandyspelare? Han hade allt, elegant och effektiv skridskoåkning, fantastisk teknik, enastående blick för spelet och förmågan att göra mål. Var dessutom ruggigt skicklig defensivt. Blev direkt publikfavorit i Vänersborg och inför säsongen 05/06 samlade supportrarna ihop pengar för att få tillbaka honom till klubben en sista gång. Det lyckades och "Valle" gjorde ingen besviken. En fältherre och troligtvis tidernas bäste mittfältare.
Mittfältare: Pelle Fosshaug
Kommentar: Om Valeri Gratchev är tidernas bästa mittfältare har Pelle Fosshaug en god chans att komma tvåa på den listan. Den briljante mittfältare var en supervärvning när han kom till Vänersborg 1990. Det blev två säsonger i Lilla Paris innan storklubben Västerås som så många gånger förr snodde åt sig honom. Men klart är att Fosshaug hann göra ett stort avtryck på vänersborgspubliken och man minns hans dragningar och blick för spelet lika bra som hans heta temperament. Han är och förblir bandyns "bad boy" och affischnamn nummer ett. Still going strong i uppflyttade Tillberga, som lär behöva lite av Pelles magi för att klara sig kvar i högsta serien.
Mittfältare: Mats Fröberg
Kommentar: Mats Fröberg är en klassisk IFK-profil. Han har spelat i klubben i två sejourer och alltid varit en publikfavorit. Den lille teknikern från Sundsvall uppfattas av många som lite butter, lite tjurig, lite norrländsk. På planen var det dock helt andra tongångar från Mats Fröberg. Det var full fart framåt hela tiden och med sin utmärkta skridskoåkning, bländande teknik och vägvinnande finter var han så gott som omöjlig för motståndarna att få grepp om. Tack vare det gjorde han extremt mycket mål för att vara mittfältare. Dock kunde hans dribblingar driva supportrarna till vanvett ibland, eftersom han helt verkade sakna förmågan att skjuta och istället skulle dribbla in bollen i mål. Idag är Fröberg sportchef i IFK Vänersborg och en av många eldsjälar i klubben.
Anfallare: Sami Laakonen
Kommentar: När IFK Vänersborg värvade finske Laakonen från Vetlanda var det årets värvning i svensk bandy. Vänersborg fick Sveriges giftigaste forwardsuppsättning med Ari Holopainen, Stefan Larsson och Sami Laakonen. TIllsammans lade de grunden till IFK:s sensationella semifinalplats 02/03. Av de tre musketörerna längst fram var Sami Laakonen den motståndarna fruktade mest. Han sög ner lyror, han skjut snabbare än sin egen spegelbild i isen och han kunde göra mål på alla möjliga och omöjliga sätt. Mål med ryggen mot målet var lite av en specialitet. Som grädde på moset blev Laakonen avgjorde även Laakonen VM-finalen för Finland under sina år i Vänersborg. 69 mål på femtio matcher blev Laakonens facit i, vilket gör honom till en av de största målskyttarna i klubbens historia, och definitivt en av de bästa anfallarna.
Anfallare: Kåre Öberg
Kommentar: Lagets skräll är anfallaren Kåre Öberg, som valdes före målsprutor som Pål Hanssen, Ari Holopainen och Stefan Larsson.Öberg kommer precis som Mats Fröberg får Sundsvall och klassiska klubben Selånger och som så många andra från Sundsvall en lång och framgångsrik sejour i IFK Vänersborg mellan säsongerna 85/86-93/94. En ruskigt snabb spelare som öste in mål i div.1 och var en stor del i IFK:s avancemang till allsvenskan. Var tills nyligen tränare i just Selånger Bandy.
Laget i helhet:
Gay Åwall
Martin Röing
Pavel Franz -- Magnus Sjöling
Mikael Svantesson Mats Rönnqvist
Pelle Fosshaug -- Valeri Gratchev -- Mats Fröberg
Sami Laakonen -- Kåre Öberg
