Reflektion: Svenska Cupen
Efter att han spenderat en helg i en inomhusvinter uppe i Edsbyn är det dags att reflektera över arenan, cupen och IFK.
Arenan
Det var mitt första besök i Dina Arena, och det första som slår en är kylan där inne. Jag förväntade mig ungefär samma temperatur som i en ishockeyhall, men icke. Trots vinterjacka och tjock tröja så frös jag efter ungefär en timme inne i hallen. Det var dock praktiskt med café och grejer precis vid läktaren, hade man haft sånt i Vänersborg hade man lätt blivit bortskämd.
Det andra som slår en är hur lite bandykänsla man får av att se bandy inomhus. Man känner ingenting, den där känslan man har när står under en bar himmel i kylan och ser på bandy finns inte där. Det känns artificellt, på något sätt. Som att det är emot naturens ordning. Vad som än skapade världen ville inte att bandy skulle spelas inomhus, så enkelt är det.
Rent åskådarmässigt är väl inte Dina Arena någon höjdare heller. Den är betydligt bättre än t.ex. Lidköping Isstadion när det gäller översikt och liknande, men jämfört med vår egen Isstadion i Vänersborg så ligger man klart i lä. Läktarna är ganska låga och stegen för små. En kortvuxen person som jag själv får hela tiden hoppas att man inte får en person längre än 1.80 framför sig. Dessutom kan man ifrågasätta det kloka i att ha träfärgad inredning i hallen när en bandyboll är orange. Så fort bollen var i luften tappade man bort den.
Det är alltså mycket som är bättre i Vänersborg än i Edsbyn. Men så har vi det solklara faktumet som inte går att komma ifrån - I Vänersborg har vi med lite tur spelbar is om ca två veckor, i Edsbyn har man haft is sedan augusti. Bara det är tillräckligt för man ska börja gasta om att en bandyhall måste byggas i Vänersborg. Så:
Bygg en hall, NU!
Svenska Cupen
Svenska Cupen är ett mycket bra arrangemang. 2x30 minuter är precis lagom för att man inte ska stå och frysa ihjäl hela dagen i arenan och ändå få se mycket bandy. Dessutom får man se norrlag mot söderlag, div.1-lag mot allsvenska m.m. Det är kul att se lag man vanligtvis inte ser och dessutom är det ett bra tillfälle att spana in kommande motståndare.
Edsbyn har skött arrangemanget lysande. Man har haft en speciell hemsida med matchreferat, live-uppdateringar och mycket fina bilder av Martin Henriksson. Precis vad en bandydåre med abstinens behöver. Även arrangemanget runt omkring och inne i arenan var bra - även om det känns lite åpet att ta 20 kr extra för att publiken ska få sittplatser, även när det bara är 10-15 pers inne i arenan.
Jag hoppas att den här cupen blir långvarig och gärna utvecklas ännu mer och blir ännu bredare. Varför inte ett slutspel i Edsbyn men ett kvalspel bestående av fler matcher mitt under brinnande säsong?
IFK Vänersborg
Vad ska man säga om de blåvitas insats i cupen? Tja, laget tog en seger mot Jönköping och spelade jämnt mot såväl Örebro och SAIK. Bristen på matcher och den stora spelaromsättningen gjorde sig påminda ibland, men Vänersborg slutade ändå på +1 i målskillnad när turneringen var slut. Det måste ses som helt godkänt.
Matchen mot Örebro var ett bottennapp, och ärligt talat vet jag inte vad laget sysslade med i den matchen. Man slarvade och spelade ängsligt och slog mest iväg bollen på chans framåt istället för att försöka spela runt den. Man kan skylla på Örebros höga press, men den var inte särskilt mycket högre än SAIK:s press och den klarade IFK av alldeles utmärkt. Kanske var det nerverna som spökade för våra unga spelare, blandat med lite orutin.
Men mot Sandviken var det ett nytt Vänersborg man fick se. Påhejade av såväl oss få tillresta vänersborgare som vilande IFK:are och även Kalix-anhängare så spelade IFK riktigt bra bandy mot SAIK. Man vågade hålla i bollen, vågade spela svårt och vågade utmana. Även om det saknas mycket i främst passningsspelet och tempot kunde man ändå se positiva tendenser som lovar gott. Man fick även bra svar om spelarnas status, såväl de gamla som de nya:
- Teijo Laitinen visade att han på ett fullgott sätt kan ersätta Valeri Gratchev som farthållare och spelfördelare på mitten.
- Både Simon Stenvall och Richard Wallin skötte sig mycket bra som liberos. Även Jesper Larsson och Mattias Nordin som backar spelade stabilt och försvaret ser inte ut att bli någon akilleshäl i år.
- Fredrik Korén var mycket bra som högerhalv. Han vågar dribbla och slå svåra passningar och kan även slå lyror. Kan bli ett utropstecken.
- IFK verkar ha hittat sin vänsterhalv i den andre Korén-brodern, Henrik. Henrik spelade på vänsterhalven hela turneringen. Han är fortfarande inte helt hemma i positionen, men han påminner mycket om brorsan Fredrik i spelstilen och har ett fint spelsinne och vågar gå framåt.
- Andreas Eriksson gjorde tre mål direkt mot Jönköping. Sen blev det inga fler mål, men det berodde främst på att IFK mot Örebro inte hade något anfallsspel och att Andreas mot SAIK mest fick sitta på bänken medan Mathias Andersson spelade anfallare.
- Jonas Berner kan fortfarande. Skjuter som en häst sparkar och med sina småfinter och luriga pass kombinerat med placeringssäkerhet kommer han bli en viktig kugge som defensiv mittfältare. Tre mål med bud på fler är klart godkänt för en mittfältare.
- Nisse Wikström visade fina takter. Vågar gå framåt och kan dribbla sig igenom ett helt försvar om han bara vill. Dessutom kompletterade han och Henric Eriksson varann på ett bra sätt.
***
I övrigt är årets IFK ett härligt gäng. Såväl Tomi som Kjetil hade tagit sig hela vägen upp till Edsbyn för att heja på sina lagkamrater och det pikades och jävlades med varann mellan matcherna. Det är ingen risk för några interna struligheter i det här gänget, det kan jag lova.
På det stora hela en mycket rolig upplevelse uppe i lilla Edsbyn. Till nästa års cup, där IFK givetvis kommer vara med(?), hoppas jag att Älgarna kan dra ihop ett gäng och ta sig upp och ge Villa-, Finspång- och Örebro-supportrarna en match på läktarna!
