Uppladdning inför "hatmatchen"
Dags att elda upp lite heta känslor inför säsongens första derby. Det är trots allt ett av bandysveriges största hatmöten vi står inför och många heta drabbningar har det blivit. Lilla Paris presenterar en högst subjektiv ranking över de tre skönaste segarna IFK tagit mot "storlaget" från Lidköping.
Villa Lidköping har spelat två SM-finaler, båda var ungefär samtidigt som mammutarna fortfarande vandrade runt på gatorna. Pga detta anser sig Lidköpingsborna fortfarande hysa ett storlag i sin hemstad - trots att Villa från Lidköping så sent som 2000 spelade allsvenskt kval mot Vargön (!).
Villa-fansen lider även av en sjukdom som kallas mindervärdeskomplex. Ett typiskt exempel på det är när skribenten på Villa-sidan Bluepride (som för övrigt är en alldeles lysande sida, tänk om varje lag hade en liknande) måste hävda sin och klubbens överhet genom uttryck som "örfila lillebror" i sin uppladdningsartikel inför matchen. Ett klassiskt uttryck för mindervärdeskomplex i sin renaste form. Men vi låter dem så gärna hållas. Vi vet var vi står, vi har fötterna på jorden och svävar inte kvar i klubbens sedan istiden svunna glansdagar.
***
Vi behöver inte bekräfta oss som dem, vi behöver inte sjunga "Hata Villa" varje match lagen möts och vi behöver inte hata och peka finger åt motståndarspelarna samtidigt som vi slänger ur oss samtliga könsord vi kan. För vi är stolta IFK:are.
***
Det värsta med att behöva åka till Lidköping och se på bandy är inte skaraborgskan, tro det eller ej, utan den uråldriga Lidköpings Isstadion. Klassisk bandymark, javisst, men är man van vid södergruppens bästa arena så är Isstadion i Lidköping inget som imponerar.
Långsidan där bortasupportrarna blir placerade verkar ha sjunkit en ner en halvmeter i jorden sedan arenan byggdes, för översikten därifrån är noll och ingen. Dessutom är utvisningsbåsen placerade mindre intelligent och skymmer en stor del av planen. Och är man kort i rocken så är det inget alternativ att ställa sig på "huvudläktaren" bland lidköpingsborna heller, då ser man ju noll och inget av matchen om det är mycket folk.
Att IFK Vänersborg skulle slå storklubben Villa är otänkbart och om så sker så måste domaren ha haft ett finger med i spelet. Förra året hade tydligen domarna många fingrar med i spelet, eftersom IFK vann samtliga matcher mot storklubben Villa från Lidköping med den förkrossande målskillnaden 22-7. Här följer de tre matcher som etsat sig fast tydligast i mitt minne:
3) (2006) IFK Vänersborg - Villa Lidköping 7-0
IFK tog kommandot från första början i matchen och Villa hade inte en suck att hänga med. Utvisningarna haglade över Villa-spelarna och Villas alldeles speciella gaphalsar Martin Arvidsson och Pär Gustafsson svor och skrek och slog och halva Villas lag åkte på en enda långa förlorarparad till utvisningsbåset i andra halvlek. Misja Pasjkin utnyttjade givetvis detta och smällde in fem mål.
2) (2001) IFK Vänersborg - Villa Lidköping 12 - 1
I en fullkomligt underbar match som kan ha varit den bästa IFK någonsin gjort fullkomligt krossade IFK den lidköpingska storklubben, malde ner spelarna till damm och lät det blåsa ut över västgötaslätten. Stora segerorganisatörer var Valeri Gratchev och Mats Fröberg tillsammans med vasse Stefan Larsson. Och jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket svordomar som fällts över domarna i bilarna hem till Lidköping efter den matchen.
1) (2005) Villa Lidköping - IFK Vänersborg 5-9
Annandagsderby, TV var på plats och IFK ledde södergruppen. Kunde det bli bättre? Ja, för redan ett par minuter in i matchen så hade Daniel Gratjov gett IFK ledningen med 2-0. Men Villa kom igen och i halvtid stod det 2-4 till Villa. Men i halvtid bytte IFK plats mellan Gratchev och Berner och Gratchev gick upp som mittfältare och Berner ner som högerhalv. Sedan började showen. Gammelgubben Gratchev , 41,lekte fullständigt med Villa och tillsammans med Misja Pasjkin sköt man Villa i sank.
Publiken i Lidköping som i halvtid kaxigt hade kacklat om hur bra Villa var och hur enkelt seger det skulle bli satte glöggen i halsen, Villas ärkepsycho Mattias Jansson blev så frustrerad att han pucklade på Henric Eriksson utanför isen och småbarnsmammor med sina barn i handen skrek till mig och min jublande bror, 8 år, att "hålla käften, ungjävlar".
Bättre än så blir inte en bandymatch.
