IFK Väners-sorg utslagna ur cupen
Ett betydligt mer taggat och hungrigt Kungälv vann komfortabelt mot ett IFK Vänersborg som mest verkade frysa och inte såg ut att vilja spela bandy överhuvudtaget.
För ca 10 år sedan förlorade Vänersborg med 18-1 mot Boltic. Frågan är om inte dagens match var den sämsta ett blåvitt lag spelat sedan den förlustmatchen för 10 år sedan. Kanske var det kylan som chockade IFK-spelarna, man är ju vana +15 grader och regn i vanliga fall. Det syntes redan från början att laget inte alls var laddat eller ens intresserat av att spela idag. Allt snack om att "vi tar den här matchen på allvar, vi vill vinna" framstår mer som ett spel för gallerierna än något annat.
Horribelt försvarsspel
Visserligen tog IFK ledningen i matchen ganska omgående genom Tomi Niemikorpi som friställdes av ett lyft från Magnus Sjöling. Sen tog det roliga slut för IFK. Man spelade inte runt bollen och slarvade något fruktansvärt över hela banan. Det i vanliga fall så säkra försvarsspelet var som bortblåst. Man tillät till och med Kungälvs spelare att gå in i närkamp och sno bollen från backarna. Horribelt dåligt.
IFK försökte spela ett högt försvarsspel, men det misslyckades å det grövsta. Backlinjen var osynkad och gång på gång lyfte Kungälv bollen över försvaret och anfallarna fick kommer helt fria med stackars Peter Johansson i målet en handfull gånger i den första halvleken, med mål som följd varje gång. Wallin-Nordin-Sjöling som i vanliga fall spelar hur säkert som helst missade såväl lyror som offsidefällor. Det syntes helt klart att man inte var fokuserade på matchen.
Inget fungerade
Att försvarsspelet inte fungerade är resultatet ett bevis på. Man hade släppt in fem mål efter dryga halvtimmen. Vänersborg som i vanliga fall inte brukar släppa in fem mål på en hel match i allsvenskan. Inte heller offensivt fungerade det för IFK. Visserligen hade man gjort två mål till efter Tomis ledningsmål (först en repris av Tomi och sedan en frislagskanon av Weiselius), men man spelade rent uselt. Spelarna är kanske slitna, men det fanns ingen fart i benen och inget tempo i passningsspelet. Man skapade trots det dåliga spelet ganska många chanser, men symptomatiskt nog så brände man dem.
I andra halvlek såg det lite bättre ut både försvarsmässigt och spelmässigt, men inte mycket. Det defensiva arbetat på mittplanen var obefintligt, och jag fick känslan av att spelarna inte riktigt visste sina roller. Ena stunden spelade Strömqvist defensiv mittfältare, sen var han anfallare i nästa. Och Magnus Burman spelade högerhalv ibland och då spelade Teijo mittfältare, och helt plötsligt bytte man och Teijo var högerhalv igen. Det kändes virrigt, helt enkelt.
Kungälv tilläts gå alldeles för enkelt igenom IFK:s mittzon gång på gång och man saknade en defensiv mittfältare som Jesper Larsson något enormt. Kungälv gör dock "bara" tre mål i andra halvleken - ett hörnmål, ett frislagsmål som "Löken" borde tagit och en genomåkning av Gratjov som i vanliga fall hade stoppas 50 meter högre upp i banan. Men inte idag.
Olycklig skada
IFK gör också tre mål i den andra halvleken. Filip Strömqvist kämpar in två av dem och Teijo Laitinen vispar in det tredje. När IFK spelade i djupled och åkte skridskor blev det stora luckor i Kungälvs försvar, men idag gjorde man det alldeles för sällan. Filip Strömqvist fick sedan grovt matchstraff efter en bentackling på Jakob Jenefeldt som skadade Jenefeldt ganska rejält.
Personligen vill jag ta Filip i försvar; han försöker bara täcka Jenefeldts åkväg och sträcker sig ut för att göra sig stor. Jenefeldt byter då i sista stund åkriktning och åker in i Filips ben. Givetvis en bentackling, men knappast medveten. Filip kan ju inte gärna försvinna upp i tomma intet när motståndarna kör rakt på honom. Men tydligen var det värt ett rött kort, trots att jag sett betydligt värre tacklingar ett tjugotal gånger i allsvenskan. Man kan börja fundera på om närkamper är tillåtna i div.1 för i den här matchen blev spelarna avblåsta så fort de nuddade varann.
"Buddha" skadad
Att sedan Kungälvspubliken höjde fingret och sa "fy, så fult ni spelar" åt den tacklingen är bara hyckleri. Tydligen hade man helt missat att Henric Eriksson fått bryta matchen en kvart tidigare efter att ha blivit crosscheckad bakifrån av en Kungälvsspelare och flög rakt in i en annan Kungälvsspelare. Förhoppningsvis är det inget allvarligt med Henric, för vi har inte råd att få honom på skadelistan pga ett par brutala Kungälvsbönder spelar grisbandy.
Sammanfattningsvis gör IFK Vänersborg en riktigt usel match och det syntes lång väg att man fullständigt sket i den här matchen. Man åkte in skridskor och lade inte ner någon energi i vare sig försvarsarbetet eller i anfallsspelet. Även om man möter div.1-lag så kan man inte bara ställa ut skridskorna och tro att det ordnar sig, man måste vara med i skallen också och VILJA vinna. Frågan är om någon blev svettig i IFK idag?
Inte det vanliga IFK
Jag vill inte förringa Kungälvs seger på något sätt, man vann helt rättvist och var det bättre laget. Men det har var inte de vanliga IFK Vänersborg man mötte. Ett Vänersborg som spelar på normal nivå kör över Kungälv sju dagar i veckan. Men idag var försvarsspelet under all kritik och tändningen till matchen var obefintlig. Kungälv tog matchen på större allvar och var villiga att lägga ner energi både framåt och bakåt och därför vann man.
Att Vänersborg lyckades göra sex mål utan att spela någon anfallsbandy borde dock kanske vara en varningsklocka för Kungälv...
Grattis Kungälv och lycka till i Svenska Cupen! Till IFK säger jag bara: Skärp er för fan.
Spelarbetyg:
3 - Ingen
2 - förtjänar
1 - poäng
