Säsongen som gått, och som komma skall
Säsongen som avslutades i tisdags var bara första delen av den trestegsraket som skall ta VBK till Studenternas. Årets VBK var nytt, och en fortsatt förnyelse är nödvändig. Det hade varit möjligt att efter Nordén/Svedberg genomföra en revolution, man startade en evolution. Denna, tillsammans med Johan Löfstedt och lite mer rutin kommer föra VBK till SM-final 2009.
Säsongen 2005/2006 avslutades med att Rolf Hedberg missade en lyra, Stefan Nordén tappade sitt humör och vi supportrar lämnades med ett ”jaha, blev det inte mer”. Det Vetlanda BK som på övertid sjabblade bort en kvartsfinalplats mådde inte bra och VBK behövde bygga nytt. Men varken Rom eller bra bandylag byggs på en dag och det som liknade en revolution är snarare en evolution. Stefan Nordén och Daniel Svedberg tackade för sig, lika bra var det tyckte många och en förhoppning om att spelare som tidigare stått i skymundan nu skulle kliva fram infann sig. Även Rolf Hedberg meddelade att han ej längre skulle spela bandy i den gula tröjan. VBK stod nu utan sina två bästa poängplockare och sin bäste hörnskytt, tillika försvarsdirigenten. VBK:s framtid kändes relativt osäker.
En silly season senare hade VBK fått tillbaka sin nr 2, man hade inhandlat en ryss från Katrineholm som halva allsvenskan varit ute efter, samt två spelare från Derby. VBK hade ersatt sina poängkungar med två nedflyttade spelare. Länge och väl såg det också ut som att Sasja Driagin skulle återta vänsterhalvplatsen, men ett sent anbud från SAIK innebar att två meter Håkan Adolfsson blev vänsterhalv. Detta tillsammans med att man inte inhandlat någon forward gjorde att det fanns ett visst fog för oro. Men samtidigt infann sig en bit in på försäsongen en positiv känsla. En känsla av att det var något nytt som skapades. Detta symboliseras bäst av en ung man med nr 23 på ryggen, som med klubbteknik och lekfullhet blandat med spel- och målsinne är det roligaste Tjustkulle har skådat sedan Samuli Niskanen eller Johnny Ljung. VBK:s anfallsspel har förändrats till det bättre, fler spelare har bollen, samtliga mittfältare kan gå på genombrott, och VBK har fått en ny skyttekung.
Men för att återgå till diskussionen om evolution kontra revolution och att bra bandylag inte byggs på en dag. Försvaret var i stort sett detsamma och jag vet inte för vilken gång i ordningen Sigge In-Fa-Lin fick agera hjälpgumma och blev den här gången högerback. Jag tycker att VBK ska inhandla minst en ny försvarare, men jag förstår att man denna säsong använde sig av beprövade kort. Det var inte det att andra inte fick chansen, de visade sig bara inte var tillräckligt bra och i den position VBK var i anser jag det var rätt att börja med att förändra anfallsspelet. Till nästa säsong hoppas jag att VBK börjar en föryngring av försvaret. Jag säger inte att hela försvaret förutom PG ska bytas ut på en gång, men om vi säger att försvarslinjen består av sex man inklusive målvakt vill jag till nästa säsong se minst två nya spelare. Förslagsvis istället för Sigge och Håkan eller Dennis. Någon av denna skulle gärna få vara Olof Englund, men det finns säkert andra alternativ som passa minst lika bra. Detta innebär att VBK även nästa säsong får ägna sig åt att bygga nytt. Men det innebär inte att man inte samtidigt skall sikta framåt. Med ett inspelat anfallsspel som i takt med spelarna utvecklas, plus ett försvar som förstärkts något är VBK ett semifinallag i mars 2008.
I matchen 90:e minut missade Johan Löfstedt ett upplagt läge att fixa en förlängning mot Hammarby. I besvikelse slängde han klubban och fick spendera säsongens sista minut sittande. Från denna episod vill jag dra tre slutsatser:
1. I ett slutspel räcker det inte att lita till en spelare som gör sin första riktiga säsong som allsvensk bandyspelare. Det var någon annan som skulle ha satt den bollen, eller inte slagit ut bollen till hörna eller hållit ihop benskydden, men det var det inte.
2. Jag trodde VBK hade kört slut på sig efter det galna spelprogram som följde på det menlösa VM som spelades i ingenstans. Kanske var det så, men trots detta lyckades man i 90:e minuten mot Hammarby skapa tryck och skrapa fram två bra målchanser. Det säger något om moralen i VBK.
3. Sista minuten symboliserade på sätt och vis hela säsongen. VBK ville så mycket och kände att de var väldigt nära men när allt kom omkring var de lite för bra för åka ut i kvarten men samtidigt lite för dåliga för att gå till semi.
Om evolutionen går som jag planerat (allt bygger ju på att VBK får behålla sin spelare) kommer VBK att säsongen 2008/2009 ha ett samspelt lag kryddat med en eller två toppspelare och undertecknad kommer att befinna sig under tak när Johan Löfstedt på Tjustkulle i 90:e minuten gör 5-4 mot Västerås och skickar VBK till SM-final. Väl mött.
