Eftersäsongssnack
Bandysäsongen är över och man kan börja koncentrera sig på annat. Familjeliv, jobb och eventuella andra hobbys som legat vilande under vintern. Jimbobandy.nu blir som vanligt det nikotinplåster som gör omställningen till livet efter säsongen en smula lättare. Givetvis kan man följa SM-slutspelet i några veckor till och försöka njuta av bra bandy, men ärligt talat känns det som det kvittar…
Att vara eller inte vara
Ja det är frågan. Men inte för Vetlanda BK, för vi är i allra högsta grad. Och ändå är det inget emot vad vi kommer att bli! Nä då är det desto mer nervöst för alla Bajensupportrar där ute, eller åtminstone borde det vara det. Inte bara för att man i detta nu går en hård kamp mot Västerås i ena SM-semifinalen, utan framför allt för att man inte har en aning om hur ordinarie laguppställning kommer att se ut nästa år. Att man kommer att ställa upp med elva man utgår jag ifrån, kanske även ha någon på bänken, men kommer man att tillhöra ”de fyra”? Hade jag varit Hammarbysupporter med bandyhjärta skulle jag vara panikslagen!
Kanske gör jag en höna av en fjäder? Kanske är inte problemen för Gossarna från Söder så överhängande som man tror? Kanske är de värre? För min egen del är detta en av de mest spännande gåtorna inför Silly Season. Är situationen så allvarlig som den i media stundtals framställts, så kan denna löjliga säsong bli en av de mest stjärnspäckade på länge. Detta faktum väver drömmar hos mig på nätterna, drömmar om semifinaler och bussresor till Uppsala. Många är emellertid de klubbar som kommer att försöka frossa i Hammarbys olycka.
Dilemmat
Alla dessa storspelare kan förstås inte hamna i VBK. Alla dessa storspelare har vi nämligen helt enkelt inte råd med. Och framför allt är inte alla dessa storspelare så mycket bättre än de vi redan har! 1 mål och lite tur bättre i senaste matchen, närmare bestämt. Dessutom har jag och många med mig under den gångna säsongen utvecklat en alldeles speciell känsla för gulsvart. Spelet är frejdigare, snabbare och kryddat med delikatesser. Laget har en bra mix av gammalt och ungt, av rutinerat och hungrigt. Sist men inte minst känns laget mer än någonsin som ett smålandslag. Av 20 spelare i A-truppen har 13 lokal anknytning. Så var ska alla dessa storspelare spela? Ja inte i Vetlanda i alla fall.
Men det är klart, att även om rutin är viktigt så är föryngring en förutsättning. På vissa positioner behövs förstärkningar för framtiden, och då vore det ju rätt kul om i alla fall någon av alla dessa storspelare skulle platsa. I mina drömmar ser jag i första hand ett yngre och tuffare försvar. Jag vill egentligen inte skriva att den och den måste bort, men när jag drömmer så har Sigge pensionerat sig jobbar helhjärtat och förtjänstfullt på tränarsidan. Sannikov har återgått till sin backplats och avlösts av Martin Röing på liberon. På målvaktssidan fortsätter satsningen på lokala förmågor. Jakob Säleby har slutligen fått det förtroende han så länge efterlängtat och med det vuxit till en klasspelare. På vänsterhalven kompletteras Håkan av snabbskrinnande Robin Sundin. Robin petar naturligtvis inte PG på högern utan skolas smärtfritt om till vänster planhalva. Men nyförvärven i all ära, det är de nuvarande spelarna som i mina drömmar tar ytterligare ett steg till nästa säsong. Det är där förvandlingen sker. Förvandlingen från kvartsfinallag till semifinallag. Och sen kan allting hända!
Det är som en kollega på redaktionen skrev nyligen, ”Vetlanda är som en trestegsraket”. Och så känns det. För när tredje steget tas, så görs det under tak, och då är BK ett lag att räkna med på riktigt!
Nytt seriesystem
Nästa år smäller det! Nä inte BK:s trestegsraket, det är nästnästa år, utan startskottet för en ny fräsch serieindelning i svensk bandy. Det kommer bland annat att innebära tre matcher färre innan slutspel än denna säsong, men som VBK placerade sig i år, bara en hemmamatch mindre. Borta är transportsträckan som vi vant oss vid att kalla allsvenskan och istället drar glödheta matcher mot Edsbyn och Sandviken igång redan i november. Visserligen kan det bli någon extra mil att resa för Sveriges sydligaste elitlag, men några stora skillnader blir det inte. Jo kanske en förresten, och den stavas KALIX. Men det vet vi inte än. Hur som helst kom inte denna förändring ett enda år för tidigt, och jag tror att bandyns status höjs i och med en rak elitserie. Dessutom kommer de tre allsvenskorna också kännas hetare. Fler heta matcher för fler lag helt enkelt, kan det bli bättre?
Vetlandabor – vad är det för fel på dem?
Ja någonting är det i alla fall. För medan gulsvart i år presterat bandy i toppklass så har folket i stugorna likafullt lyst med sin frånvaro. Medan man själv ivrigt pendlar 14 mil till varje hemmamatch så sitter familjen Svensson i sin villa 500 meter från värmeläktaren och önskar att det vore som förr. Folk fattar helt enkelt jävligt trögt. För det kan väl inte vara så att man verkligen inte ser bollen? Att det är vi som står där på läktaren och njuter som bara hallucinerar ett rött nystan på isen? Jag läste någonstans att fler tv-sändningar har ökat fotografernas förmåga att återge bandyn på ett bra sätt, och att bandyn var en tv-sport på frammarsch. Om det är så, då tror jag man kan sluta sig till att folk helt enkelt bara är latare än förr. Bekvämare än förr. För jag kan tyvärr inte tänka mig många sporter som lämpar sig sämre för tv än bandy, även om jag personligen tycker det är kul med fler sändningar. Bandy ska helst ses live, inte minst när man har ett lag som VBK på lyrlängds avstånd.
Slutsatsen blir, som i så många krönikor förr här på Svenskafans, att bandyhallarna är sportens räddning. Medelsvensson vill inte längre stå ute i regn och rusk och titta på bandy som inte spelas efter lagens förutsättningar utan efter vädrets. Man vill kunna gå på toaletten i paus utan att frysa och kanske tom sitta ner i en stol och dricka en kaffe under tiden matchen pågår. Gula huset på kullen tror jag är en bra början, som kan öka intresset och draget kring matcherna. Det skulle emellertid kunna utvecklas mer. Med en enklare servering som bas skulle klubben kunna ansöka om utskänkningstillstånd. Uppladdning på puben direkt vid iskanten innan match på fredagar skulle säkert locka en del supportrar. Kanske skulle man kunna samlas i denna lokal även vid tillfällen då VBK spelade tv-sända matcher på bortais? Kullen Fans åker ju faktiskt inte (ännu) till alla bortamatcher.
Jag tror att det ligger mycket i Curt Einarssons uttalande i paus i sista matchen i år. Det tar helt enkelt tid att återvinna publikens intresse. Men samtidigt måste man lyfta blicken. Evenemangen runt idrotten utvecklas och bandyn måste i alla fall i viss utsträckning hänga på. En större publik skulle utgöra pricken över i:et i Vetlanda bandyklubbs framtidssatsning. Hallen kommer dra sitt strå till stacken, men vad kan man göra mer? Idrottsmässigt är jag inte ens orolig, vi kommer att gå spännande säsonger till mötes! Väl mött i november!
