Om jag hade pengar…
Jonas Claesson hade inte bara talang, han hade supertalang! Jonas Claesson hade inte bara bandytalang, han hade kunnat bli bra på något annat istället. Om inte jag minns fel, så fick Jonas en gång frågan varför han egentligen valt just bandy. Sitta och kuska runt timme ut och timme in i en gammal BK-buss mellan Sveriges bruksorter. Var det verkligen ett så smart vägval egentligen? Jonas svarade med en motfråga:
- Ibland undrar jag om jag är den ende som håller på för att det är roligt?
Nja, det kanske inte var en motfråga egentligen, mer en fundering, men den innehåller själva kärnan till de problem som bandyn brottas med idag. Pengafrågan. Det man inte kan tjäna pengar på är inte värt att göra. Det är marknadens fel. Och bandy finns visserligen fortfarande så någon slags vinst finns det kanske i det ändå? Jag är emellertid rädd att vinsten oftast bottnar i välvilja från sponsorer och enskilda eldsjälar, inte i att det faktiskt sitter någon någonstans och tjänar storkovan. Inte i Sverige i alla fall. Vad beror då detta på? Varför har inte bandy kommersialiserats som alla andra idrotter på senare år? Tänk om Vetlandaspelarna inför matchen kom ut ur ett moln av rök genom ett par skräckinjagande hajkäftar under läcker ljusshow! ”Vetlanda Sharks” ropar speakern och publiken ljublar. Vinner hajarna den här matchen går de vidare till SM-final, fortsätter han, där de får möta antingen Edsbyn Redhawks eller Hammarby Avalanche i bäst av sju matcher på Studenternas i Uppsala! JA! Fy fan va kul!
Det kanske är tur att man inte ser bollen trots allt. För vi som älskar bandy vill ju egentligen ha den precis som den är! I alla fall nästan. Hall vill väl de flesta ha nu för tiden, men det är ju bara för att polacker och amerikaner vräker ut så förbannat med växthusgaser! Hade bara vädret varit som det skulle så hade det funkat utan. Hammarby bandy hade tidigare en bild på en termos som man fick klicka på för att komma in på deras hemsida. Under termosen stod det: ”Detta är kultur”, eller nåt i den stilen. Varför tog de bort det? På något sätt kändes det som den ultimata kombinationen av kultur och teknik. Bandy på nätet. Så grymt coolt. Fast nu finns ju bandy på plast, det är nästan snäppet bättre…
Här har vi då dilemmat. Bandy är kultur, och fast vi vill bevara bandyn som kult och gärna pratar om den i termer som ”den sista folksporten”, så måste ju på något sätt pengarna trilla in. Vi måste ha pengar! Men inte mycket. Ett framgångsrikt bandylag torde vara bland det billigaste att köpa ihop, även om inte vissa klubbar inte fått till den där riktiga pricken över i:et. Ok, vi behöver lite pengar, hur ska vi få in dem? Vad ska vi locka med? Det är dags att lägga drömmarna om folksporten åt sidan och inse att vi måste moderniseras. Vad ska vi kämpa för i Vetlanda för att fortfarande få stå och titta på bandy om 30 år?
Spelet. Självklart måste vi ha en bra produkt. Spelet ska vara frejdigt och anfallsglatt. Väderförutsättningarna spelar här en vital roll och hallarna kommer in i bilden. Helst ska det dessutom finnas fler än fyra lag i den högsta serien som i alla fall har en hypotetisk chans att vinna guld. Som i elitserieishockeyn, sån dramatik skulle det vara i bandyn! Endast Vetlanda skulle ligga på säker mark, några poäng före. Bredden på sporten måste öka för att göra detta möjligt. Och för att öka bredden måste man öka intresset.
Kulturen. Va fan, nu kommer jag dragandes med snacket om kulturen igen. Ja, det kanske bara är jag, men jag hoppas ändå på något sätt att all kommersialism i en framtid kommer av sig. Att när torsken är slut i haven, laxen är slut i älvarna och polacker amerikanare tagit på sig hela skiten så framträder andra värden än sedlar och mynt. Bandy är en vacker sport, lirarnas sport, en fantastisk underhållningsform. I ishockey snackar man om att göra rinkarna större för att få ett roligare och mer tilltalande spel. Då är det synd att många glömt bort att det finns en annan sport där isen redan är förstorad och som är minst lika många gånger roligare än hockey som planen är större.
Arrangemangen. Det är här vi måste överge gamla ideal och blicka utåt. Större städer som Västerås, Stockholm eller Uppsala har här ett enormt övertag på små orter som Bollnäs och Vetlanda. Alla måste emellertid förändra sig, för i bandyvärlden har man inte riktigt hängt med i den utveckling som skett i andra sporter. Även här kommer mycket att lösa sig på egen hand så fort man får hallar på alla dessa orter, men även då gäller det att inte hamna på latsidan utan fortsätta utveckla kringarrangemang efter de förutsättningar respektive ort har. Vad man än har för åsikt om alkohol i samband med idrott så är det ett faktum att de ofta hör ihop. En pub/servering/gemenskapslokal för bandyintresserade vid Tjustkulle skulle kunna vara ett lyft. Man skulle kunna samlas där innan och efter match, kolla på tv-sända matcher när BK spelar borta osv. Säkerligen finns det tonvis av kreativa människor där ute som har både fler och bättre idéer än jag på det här området. Möjligheter borde inte saknas i alla fall.
Debatten. Något som är gemensamt för alla sporter i grunden, är att de mår bra av lagom mycket lokalpatriotism. Derbyn med andra ord. När derbyn förestår blossar debatten och känslorna upp och sporten känns mer levande än någonsin. De platser i landet där bandyn har sina starkaste fästen, och flera orter finns representerade i högsta serien, där finns också de bästa framtidsutsikterna. Hälsingeregionen och Vänerregionen är två sådana fästen. Småland var för 15 år sedan samma typ av fäste, men marknaden har drabbat flera av klubbarna och numera är det bara vårt gulsvarta lag som håller ställningarna. Detta är vare sig polackernas eller amerikanarnas fel, fast kanske lite.
Nu är vi snart inne på ett känsligt område, Nässjö. Fiendeland. Laget vi älskar att hata! Men va fan vi har ju fullt med Nässjöspelare i vår egen trupp? Ja, men de är det inget fel på! PG är ju i stort sett en egen produkt… Sen glöder ju inte derbyrivaliteten nu för tiden direkt. Sist lagen möttes var i DM i höstas och då var det i stort sett spel mot ett mål. Ja, och sen spel mot det andra i andra halvlek då… Det är lätt att vara ödmjuk när skillnaden är så stor. I bandysverige är den forna storklubben Nässjö numera ett sidospår, trots att stambanan passerar rakt genom stan.
Nässjöbandyn är i mitt liv personifierad av en nära vän, låt oss kalla honom konsulten, som i flera år ondgjort sig över ”gulingarnas” framfart. Vi tittade på 2006 års DM ihop och konsulten betraktade med härdade ögon den enkelriktade matchbilden och sa; - ”Du vet inte vad lidelse är”. Det brukar han säga, och han har säkert rätt. Det var några år sedan Nässjö och Vetlanda spelade annandagsderby nu, men det har även Vetlanda fått sota för. Publikintresset minskar, tidningsartiklarna blir färre och kortare och snacket på stan dör ut. Kanske är närvaron av derbykänslor en av de största anledningarna till att Vetlanda idag har så otroligt svårt att ens locka över 1000 åskådare.
En annan nära vän, låt oss kalla honom magistern, är gulsvart ända in i själen. Han kan inte tycka synd om Nässjö påstår han, eftersom han är helt övertygad om att de inte skulle tycka synd om oss om situationen var omvänd. Det kan så vara. Rivaliteten är djupt rotad, och trots tillfälligt kvävd, så kommer den aldrig ha några problem att återuppstå. Just detta är mitt hopp. Denna rivalitet behöver vi! Men hur får vi den tillbaka? Det är sånt man filosoferar över i såna där stunder när det känns som att arbetsdagarna aldrig ska ta slut. Klockan är bara halv två hela tiden. Då kom jag på det! Alla har väl någon gång funderat över vad de skulle göra om de vann mycket pengar. Säg 50 miljoner. Jag kom på vad jag skulle göra, jag skulle skänka 3 miljoner till Nässjö IF.
Här kan jag mycket väl lägga grunden till en relegering från Tjustkulleredaktionen, men jag står för detta. Det kanske ändå är bäst att tillägga att jag skulle skänka pengar även till VBK. Det ultimata vore ju att få upp även Tranås, men man måste ju prioritera, man är ju inte gjord av pengar! Magistern tystnade nästan när jag delgav honom mina planer. ” – Nä fy fan, det skulle jag inte kunna, 3 miljoner!” Konsulten trodde först att jag drev med honom, men förstod sedan att jag menade allvar och ville gärna ha det på papper… Nässjösupportrar vet att gripa efter halmstrån numer, även av tunnaste sort. Jag har aldrig vunnit någonting i hela mitt liv. Jo förresten, en gång, en virkad tomte med stomme i form av en toarulle.
Två bra lag i hjärtat av småland tror jag skulle få upp intresset ordentligt. I Nässjö finns en gedigen bandykultur och jag tror kanske att det skulle vara än lättare att locka folk till matcherna där, om de gick upp, än det är i Vetlanda. Vetlanda mot Nässjö i ett annandagderby. Lika villkor. Tänk! Då skulle det garanterat komma över 1000 personer till kullen, med eller utan tak, snöstorm eller ej. Jag hoppas att Nässjö på något sätt kan jobba sig upp ur sin sedan många år djupa ekonomiska svacka. Återväxten är god och intresset finns, även om det slumrar.
Det kommer dröja åtskilliga elitserieomgångar innan vi till fullo vet hur hallbyggandet i Sverige kommer att påverka bandyn. I nuläget känns det emellertid inte logiskt att tro att dagens knattespelare kommer att välja bandyn framför hockeyn av ekonomiska skäl. Nä, det gäller nog att de, som Jonas, väljer bandy för att det är ett underbart spel att spela. Det som blossat upp som lite av bandyns NHL i Ryssland sista åren kanske ändå kan vara en morot för många unga talanger. För även om Ryssland inte är lika glamoröst som USA och Canada, och även om lönerna inte är desamma, så är konkurrensen inte heller lika mördande. Möjligheten att kunna göra sig en hacka på sin idrott finns nu även inom bandyn, och det tror jag inte är minst viktigt för sportens framtid.
Slutligen vill jag lämna en uppmaning till en grupp människor som med all sannolikhet inte kommer att läsa det här. Nämligen Vetlandas kommunpolitiker. Planerna på Nya Tjustkulle, inrymmande i stort sett allt från fotboll och curling till boule och bandy, och som skulle kräva avsevärda åtaganden av kommunen, är lagda på is. Nu kämpar istället en tapper skara idealister med projektet Vetlanda Bandyarena, och det enda de kräver är att kommunen fullföljer de åtaganden den redan beslutat att följa. Och kanske också att de gör det ganska snabbt. Inget mer. Ändå läser man för några veckor sedan om ärenden som bordläggs för att ”det behövs mer tid”, och man undrar lite desperat; - Till va fan då? Alla kommuner kan inte vara så lyckligt lottade som Sandviken. Det är ingen idé att ni går och väntar på att någon ska dyka upp och ge er en kopia av Vikingaskeppet i Hamar, för det kommer inte hända. Nu är det dags visa lite handlingskraft! Bandy är kommunens näst största sport, efter fotbollen, och skulle med hjälp av en hall ha potential att växa ännu mer! Tjustkulle fyller 31 år i år, jag hoppas innerligt att jag slipper se henne gå in i en 40-årskris i nuvarande skepnad.
Nu kan vi alla njuta av en skön och efterlängtad sommar, sola, bada och dricka sangria. Eller vad man nu föredrar. Nästa år hoppas jag mötas av en större och mer exalterad publik inför en ännu mer exalterande säsong. Nytt seriesystem, heta matcher, och Löken på topp! Kan det bli bättre?
Häpp!
