239 sidor bandynjutning
Det finns inte särskilt många böcker skrivna om bandy. Det finns dock en om den lille målkungen från Sävsjö som blev bäst i världen - och den boken är 239 sidor bandynjutning. Så här i lågsäsong passar Andreas Söderman på att recensera boken om Jonas Claesson.
Till att börja med måste jag väl erkänna att jag skäms lite. Jag avgudar både Vetlanda BK och Jonas Claesson, men jag har aldrig läst den fantastiska boken om Claessons liv. Detta fram tills bokrean 2007, när jag såg boken liggandes där på ett bord. Jag var inte sen att nappa och det är inte inköp jag inte ångrar. Boken "Jonas Claesson", berättad av huvudpersonen själv och skriven av Anders Lif, är en underbar berättelse om ett unikt bandyliv.
Boken "Jonas Claesson" ger läsaren en mycket djup och intressant inblick i vardagen för en av världens bästa bandyspelade någonsin. Boken tar med oss på en faschinerade resa från Sturevallen i Sävajö, via Tjustkulle i Vetlanda till Zinkensdamm i Stockholm. Därimellan gjordes även en del minst sagt intressanta stopp på arenor runt om i den lilla bandyvärlden, som enligt Jonas Claesson i boken är större än vad många vill få den till.
Härliga anekdoter
Boken börjar visserligen med Claessons avskedsmatch i den fjärde semifinalen mot Västerås 2002, där det blev respass för Claessons Hammarby. Det var slutet på en lång bandykarriär som började på elitnivå när Claesson fick debutera i Vetlandas A-lag, mot Örebro på Tjustkulle 1987. Det jag tycker är allra mest faschinerande med Claessons unga år och debutsäsonger i Vetlanda BK är hans framåtanda och även den kritik - om man nu ska kalla det för sådant - mot sportjournalister. Claesson var naturligtvis sur när han inte fick spela alla matcher men svarade snällt på sportjournasliternas väntade frågor. Genom hela boken finns en viss ton mot sportjournlister, som jag på något sätt tar till mig och gillar.
Jonas Claesson berättar i boken om två tidiga incidenter tillsammans med Curt Einarsson. Den första är när Claesson som 14-åring värvades till Vetlanda. Det hela gjordes upp i familjen Claessons hem i Sävsjö, där Jonas tillsammans med Stefan "Bubben" Sjöblad värvades till VBK. Sävsjö BK rasade och tidningarna tryckte rubriken "barnarov". Återigen syns Claessons syrlighet gentimot journalister. Den andra incidenten är när Claesson slutade på Njudungs Gymnasieskola i Vetlanda. Jonas trivdes aldrig på en ekonomiska linjen och satsade i stället på att träna bandy så ofta han kunde. Detta accepterades inte av Claessons klassföreståndare, tillika kassör i Team Boro Hockey, som kallade in Jonas och Curt till ett "krismöte" på skolan. Där blev de båda utskällda efter noter för att skolan försummades och för att klubben uppmuntrade till detta. Det hela slutade i att Jonas slutade på gymnasiet och började jobba i sin faders vagnfabrik hemma i Sävsjö.
Just sådana som anekdoter om Claessons unga år tycker jag är det mest intressanta i hela boken. Det är där som grunden för Claessons framgångsrika karriär lades och för egen del hade jag väldigt dålig koll på dessa år innan jag läste boken. En annan kul incident är när en ung Claesson - som då var reserv i Vetlanda BK - följde med till Sandviken som expertkommentator åt Jönköpingsradion. Kommentatorn blev dock så pass full under sändningen att de fick avbryta sändningen från Sandviken och att ingen kunde höra om när Patrik "Putte" Johansson fixade straff som avgjorde semifinalen för VBK.
Skillnaden mellan bandy och hockey
En annan väldigt bra del i boken, som jag håller med om till 100 procent - är när Claesson berättar om varför han valde bandyn före ishockeyn. Anledningen var kort och gott att bandyn var mer jordnära, det var roligare och ledarna visste vad det gick ut på, till skillnad från ishockeyn. Av egna erfarenheter vet jag precis hur mentaliteten är inom ishockeyn och följande citat från boken är en klockren analys från Jonas Claessons sida:
"...eftersom bandyn var överlägset roligast. Så hade det varit från första träningen. Bandyn var inte så allvarlig och tillkrånglad. Hockeyn höll på att slå knut på sig själv. Ledarnas ambitioner stod inte alls i propotion till den kalkonnivå som hockeyn i Sävsjö faktiskt befann sig på. (...) Jag lämnade hockeyn på grund av ledarna och deras syn på idrotten. Det var inte kul att lira hockey".
Det var dock roligt att lira bandy, det slår Claesson fast flera gånger i boken. Att Jonas valde bandyn är vi nog många som tackar för...
Intressanta skildringar
Det som hände efter de unga åren i VBK är som man brukar säga historia. Boken ger oss intressanta skildringar av hur avslaget ett SM-guldsfirande i Vetlanda kan vara, hur man lever på makaroner och toblerone på landslagsläger, hur olika medspelare har betett sig genom åren, hur dåligt bandyförbundet kunde sköta olika saker, hur det går till att störta en förbundskapten, hur det är ett spela landskamp mot Ryssland när man är helt jetlaggad, hur övergången till Hammarby gick till, hur samma klubb har arbetat sig upp från källaren som bandyklubb och hur det är att vinna Gotland Runt. Samt mycket, mycket mer. 239 sidor bandynjutning.
Jonas Claesson är utan tvekan en oerhört fantastisk person och boken är värdig denna fantastiska person och hans fanstiska berättelse. Livet som bandyspelare är inte alltid lätt, men som Claesson själv säger; "det gäller bara att klippa till. Innan det är för sent".
Har du inte boken "Jonas Claesson" i din bokhylla bör du så fort som möjligt se till att du kommer över ett exemplar. Man behöver inte vara särskilt intresserad av Jonas Claesson, inte särskilt intresserad av Vetlanda BK, inte särskilt intresserad av Hammarby, knappt intresserad av bandy överhuvudtaget för att läsa boken. Jonas Claessons biografi är en stor läsning, en av de allra bästa sportböckerna någonsin.
