Rysk kaviar åt folket!
I brist på något annat att göra är svenskafans.com/bandy aldrig ett dåligt tidsfördriv. Som exempel på detta hittade jag för några dagar sedan en liten nätt artikel skriven i vredesmod. En av svenskafans skribenter hade till slut tröttnat på alla Abramovichs kusiner borta i öst och lät i frustration pennan formulera orden, ”Nu får det vara nog!”
Skribentens namn är Olle Wiberg, en hängiven Västerås-supporter som stundligen förgyller denna bandyportal med vackra alster om en vacker sport. Denna artikel var inget undantag. Olle talade direkt ur hjärtat och tog upp ett fenomen som känns lika självklart idag som det kändes konstigt 1997, när man fick höra att Hasse Johansson som förste svensk skulle spela för en rysk klubb kommande säsong. Det är snart tio år sedan nu. Mycket har onekligen hänt.
Jag kan mycket väl förstå Olles syn på situationen. Stjärnspelare som kan göra det där lilla extra försvinner från svensk bandy till förmån för fetare lönekuvert i Ryssland. Mindre ögongodis för oss här hemma. Sen spelas det ju bättre bandy i Ryssland också, men vem fan bryr sig, alla vet att det är pengarna det handlar om. Så långt är jag med i Olles diskussion, men sen känner jag att argumenten börjar ta slut. Därför skriver jag nu en replik på Olles artikel. Inte för att jävlas, utan för att jag vill ingjuta lite hopp i Olles sinne såhär lagom till sommaren.
Som supporter för ett av Sveriges topplag, förstår jag att Olle och många andra bistert ser på när deras stjärnor reser österut för att tjäna pengar. Topplagens supportrar har ju nämligen ingenting emot att samtliga landslagsspelare alltid plockas från samma 3-4 elitserieklubbar, som det alltid varit. Några få klubbar har fördelat de bästa spelarna från resten av Sverige mellan sig, och skillnaden för småklubbarna blir därför ganska liten, nu när spelarna drar till Ryssland istället. Fördelen är att de slipper möta sina fd medspelare i motståndarnas tröja. Serien blir på detta sätt jämnare och det är nog en utveckling som många klubbar ser som ganska intressant.
Men detta är inte den stora fördelen med Rysståget. Den stora fördelen är att även bandyspelare numer kan tjäna pengar! Svensk bandy förlorar dagligen talanger till andra idrotter som drömmer om att kunna leva på sin sport. Om ryska pengar kan få fler svenska ungdomar att välja bandy, så kan jag inte se annat än att det borde gynna de allra flesta? Det kanske bara hade varit bra om denna utveckling startat tidigare? Tänk så många talanger bandyn kunde ha haft kvar? Jag kan ju bara se hur många otroligt duktiga ungdomar i Vetlanda som genom åren valt bort bandy till förmån för annat.
Att jämföra bandy och ishockey blir nästan patetiskt. Dels för att ishockey är så otroligt mycket större, och dels för att det är lika enormt mycket tråkigare. Men om jag ändå ska drista mig till ett försök, så har vi i Sverige idag världens kanske näst bästa liga i hockey. Hur många av Sveriges bästa spelare spelar i den? Kanske någon enstaka. Är den tråkig för det? Nä. Elitserien i ishockey är en bra liga med bra hockey som drar publik. Varför? För att hockey är en sport med bekväm och häftig inramning med möjlighet för duktiga spelare att tjäna pengar. Skillnaden mot bandy är naturligtvis att tillgången på hockeyspelare är så mycket större. Vi måste alltså öka antalet spelare. Hur gör man det? Genom att uppföra hallar med bekvämare former för träning och tävling samt genom att ge duktiga spelare möjligheten att tjäna pengar. V.S.B. Något förenklat resonemang kanske, men ni hajar!
Jag tror att proffsligan i Ryssland kan starta en positiv spiral för svensk bandy. Fler väljer att spela bandy och därför kan fler åka utomlands och tjäna pengar utan att kvaliteten på spelet här i Sverige blir sämre än vad den är idag. Egentligen är det skrattretande att vi gnäller över att ”sporten utarmas” till följd av spelarflykten. Hur många svenskar spelar i Ryssland idag? Jag har ingen aning, men det kanske rör sig om ungefär tio stycken. Om saknaden av tio spelare gör att svensk bandy hänger på fallrepet så är det, för att uttrycka det milt, jävligt illa ställt! Det är nog bara på tiden att det händer något i bandyvärlden…
Som en parantes kan ju nämnas att vi ska vara tacksamma för att det är just Ryssland som lockar. Där verkar man ju nämligen inte stanna mer än i några få år. Tänk om världens bästa bandy spelats i USA? Då kanske spelarna hade rymt när de gått ut gymnasiet och kommit hem när de passerat 35? Nu kommer det ju faktiskt hem ett antal spelare varje år. Till nästa säsong får vi t.ex. se Magnus Muhrén, Andreas Hammarbäck, Daniel Andersson och kanske även Fredrik Rinaldo, Daniel Liw och Johan Andersson. Att det försvinner lite extra många nu i år har ju som bekant sin sorgliga förklaring i Hammarbys tomma kassaskåp. Kanske innebär detta att det kommer tillbaka desto fler inför säsongen 2008/2009? Hur som helst så vill jag till Olle och alla andra tvivlare säga, upp med hakskyddet! Det är ljusa tider som väntar, med tak över huvudet och rysk kaviar åt folket!
