Krönika: VG, IFK
Efter en trög start på Champions Cup kom IFK Vänersborg igång bättre i de sista två matcherna och lämnar Edsbyn med betyget VG i bagaget.
Jag varnade för IFK inför Champions Cup. Jag var möjligtvis lite överdrivet optimistisk. Det fina spel och tempo som IFK haft på träningarna hemma i Vänersborg lyckades man inte föra över till spelet på stor bana utan det såg ganska segt och lite nedtränat ut.
Försvarsspelet fungerade ändå fortsatt bra och när Mattias Nordin anslöt till laget var darret som bortblåst. Nils Wikström gjorde bra ifrån sig som back, men lär få nöja sig med att vara backup till Wallin, Nordin och Sjöling i vinter.
Framåt var det inte alls bra i de första tre matcherna. IFK lyfte mest i tomma intet och ingen åkte och utnyttjade kanterna. Att det inte funkade i de första matcherna mot Edsbyn och Trubnik berodde på att man helt enkelt inte fick låna bollen av två extremt bollskickliga lag. Mot Vetlanda prioriterade båda lagen defensiven och det blev en tillknäppt historia. I placeringsmatchen mot Villa verkade det dock lossna och IFK vann med 7-2.
Det blev till slut fason på hörnskyttet också. I de två första matcherna träffade IFK knappt bollen på hörnorna, men efter ett par matchers träning trillade så bollarna äntligen in mot Villa. Positivt var också att IFK blev bättre och bättre match för match, precis som det ska vara. Hade man inte spelat jämnt med Vetlanda och Villa hade jag blivit orolig.
På det stora hela gjorde IFK en klart godkänd turnering. Jag såg Svenska Cupen ifjol och då var det miserabelt och det blev ju bra till slut. Nu såg det mycket bättre ut och det lär fortsätta bli bättre ju längre försäsongen lider. Tycker ändå IFK har visat endel bra tendenser. Man har spelat lite rakare, försökt utnyttja farten, bredda spelet och spela med i djupled och inte bara slå lyror. Kan man bara finslipa på det offensiva spelet kan det bli riktigt bra.
Betyget för IFK:s genomförande av turneringen: VG.
- - -
IFK:s unga nyförvärv imponerade, speciellt Tony Eklind. Tre mål på fyra matcher är ett bra facit i en ny klubb, ny omgivning och ny position som mittfältare. Eklind har "något" som är svårt att sätta fingret på, men som skvallrar om att han kommer bli en stor bandyspelare.
Glenn Skoglund gjorde ett mål och låg bakom ett annat och var ofta farlig i djupled. Lite bättre tajming i nedtagningarna bara och han hade gjort 3-4 mål till. Glenn är rapp på skridskorna och orädd i duellerna och kommer bara bli bättre och bättre. Kommer säkerligen göra mycket mål i vinter.
Patrik Johansson hade en otacksam uppgift. Han fick spela anfallare i matcherna mot Trubnik och Vetlanda, där IFK skapade noll framåt och mest lyfte långa bollar. Patrik är en spelare som ska ha bollen längs isen så han kan utnyttja sin fart. Lite synd att han inte fick spela som mittfältare en match, tror hans fart hade kommit bättre till sin rätt där.
Robin Lundqvist visade att han håller på den här nivån. Bra i det defensiva spelet, styr och stressar bra, bra fart på rören och var sånär att göra mål ett par gånger om mot självaste Edsbyn. Med lite högre tempo i kroppen kommer Robin bli en mycket bra spelare.
- - -
IFK har fortfarande en hel del att slipa på, men segern mot Villa satt som en smäck. Man ska komma ihåg att det bara är september och att det är gott om tid att slipa på framförallt anfallsspelet. Det finns så mycket mer att ta ut ur killar som Berner, Laitinen, Weiselius, Henric Eriksson och Niemikorpi, där har IFK att sparkapital. Och hittar bara Eklind och Skoglund sina roller på planen så kommer båda bli viktiga kuggar i det här lagbygget.
Jag var positiv innan Champions Cup och jag är ännu mer positiv nu. Det här laget har några härliga spelartyper och bra komplementspelare som kan fylla luckorna vid skador. Man har även bytt tillbaka till sitt "klassiska" spelsystem med en ensam anfallare och fyra mittfältare.
Det har sina för och nackdelar, givetvis. Fördelen är att mittfältet blir svårforcerat och kan ge understöd i både offensiven och defensiven. Nackdelen är att den ensamme anfallaren ofta blir just - ensam. Men kan yttermittfältarna komma runt på kanterna så blir det som att IFK har tre anfallare istället för en. Samma spelsystem som man hade för två år sedan med Lindberg och Gratjov i laget.
- - -
Trots tre förluster i turneringen och näst sista placering så gjorde segern mot Villa det definitivt värt det. Det är alltid speciellt att slå Villa, oavsett vilket lag de ställer upp med. Och när man vinner klart känns det ännu bättre.
För att slå sämre lag är ju en styrka i sig. Hur många gånger har man inte sett lag spela jämnt med topplagen för att sedan förlora mot tabelljumbon? Kan man vinna klart mot motstånd som är sämre än en själv, då får man många viktiga gratispoäng under en säsong.
- - -
Skulle någon idag fråga mig om jag skulle byta ut Tony Eklind mot Misja Pasjkin skulle jag svara:
- Misja vem?
- - -
Övriga intryck från helgen:
- Västerås blir vassa i år. Fyra i Champions Cup trots att det var första gången laget var på stor is den här säsongen.
- Hammarby spelade ganska bra i cupen, förvånansvärt bra faktiskt. Men Hammarby har en del individuellt skickliga spelare som firar stora framgångar på försäsongen. När sen övriga lag är fulltränade och det gäller på allvar tror jag inte Hammarby räcker till.
- Edsbyn spelar antagligen SM-final i mars igen.
- Varför är ryska spelare så mycket bättre på att åka skridskor än svenska?
- Måste det verkligen vara istidskallt inne i Dina Arena?
- Är Villa så här beroende av ett par spelare som saknades i helgen, så blir det ingen semifinal för Lidköpingslaget.
- Patrik Nilsson räddade antagligen sitt Rysslandskontrakt genom sina sex mål mot Bollnäs i sista matchen. Innan dess hade han varit väldigt nära omdömet dålig.
- Bollnäs har bra fart och bra teknik, men inga anfallare. Det verkar vara den eviga frågan; Har Bollnäs lyckats värva en målskytt i år? Svaret ser ut att bli, i år som alla andra år: Nej.
- - -
Nu är det bara att åka hem och finslipa på taktiken för IFK Vänersborg och börja ladda för nästa besök i Edsbyn om ett par veckor.
