- -
Tappert VBK föll i slutsekunderna
Vetlanda BK var förtjänat av ett bättre slut i bortamatchen mot Edsbyn i den andra kvartsfinalen. VBK ledde med 1-3 när Edsbyn fick nya krafter i slutet och vände matchen fram till seger med 4-3. Det avgörande målet kom på övertid och säsongen är nu över för VBK.
EDSBYNS IF - VETLANDA BK 4-3 (1-2)
0-1 (4) Björn Einarsson, 1-1 (23) Magnus Olsson, 1-2 (30) Christoffer Edlund, 1-3 (52) Christoffer Edlund, 2-3 (83) Jonas Edling, 3-3 (85) Joakim Hedqvist, 4-3 (92) Daniel Jonsson
Hörnor: 10-7
Utv.min: EIF 2x10 VBK 4x10
Publik: 1927
Domare: Kent Lisell
I 80 minuter lyckades VBK att få Edsbyn precis dit de ville. Med en tät defensiv, ett fantastiskt målvaktsspel, välvårdat bollinnehav och en i det närmaste gudomlig Christoffer Edlund hade VBK gjort Dina Arena till ett frustrationens näste. Men vad hjälpte det? När domaren efter 93:12 blåste av matchen tittade Björn Einarsson upp mot oss (tre) tillresta VBK:are, ryckte på axlarna med uppgiven min och vi kunde inte annat än att applådera vår kapten samtidigt som vi unisont svarade med samma uppgivna min. Även om det för den som vill går att finna skäl till att vara upprörd är det just uppgivenhet som främst präglar känslorna efter att VBK:s säsong tagit slut i och med Daniel Jonssons 4-3 mål efter 91:44.
Drömstart
Efter två minuter fruktade vi att Edsbyn skulle få den drömstart de fick i måndags på Tjustkulle när Joakim Hedqvist laddade på frislag från cirka 30 meter. Men Dennis Gustafsson hade lärt sig sin läxa och kunde den här gången avvärja skottet. Istället kunde Björn Einarsson på hörna ge VBK den start som de såväl behövde genom att som sisteskytt dra dit 1-0. Hörnan uppkom efter att Ulf Einarsson i bra läge tvingat Anders Svensson till en kanonräddning.
VBK visade redan från start att det inte fanns några planer på att lägga sig och dö bara för att Edbsyn endast förlorat två matcher i sina mycket mysiga (inte minst i jämförelse med sterila ABB-Arena) hall. VBK tog för sig i närkamperna, skällde ut domare och gjorde det mycket svårt för Edsbyn att skapa några riktiga chanser. Givetvis kunde Edsbyn skapa några hörnor, men det syntes tydligt att de var konfunderade över VBK:s ”ickerus” på hörnorna. Bland annat försökte de vid flera tillfällen att spela hörnan lång utanför straffområdet för att sedan passa sig fram till skottläge, vilket vid två av tre tillfällen innebar att hörnan rann ut i sanden. Vid det tredje tillfället prickade Edsbyn dock ribban, liksom de gjorde på en hörna där de avlossade ett klassiskt hörnskott.
Även om Edsbyn hade det mesta av bollen var VBK, och framförallt Christoffer Edlund, minst lika giftiga framåt. Bland annat tvingade Edlund Anders Svensson till en ny jätteräddning efter 21 minuter när Edlund i bra vänsterläge testade skottlyckan. Istället kunde Magnus Olsson, kuben kallad, efter 23 minuter göra 1-1. VBK lät sig inte tyngas ner av detta utan kunde några minuter senare återta ledningen när Edlund som försteskytt på hörnan smackade in 2-1. Resultatet stod sig in i halvtid, främst tack vare Dennis Gustafsson somstod för en vass enhandsräddning på det friläge som Patrik Gustafsson var vänlig nog att ge hemmalaget precis innan klockan slog över på 45:00 .
VBK:s första halvlek var mycket bra. Genom en tät defensiv och fina lyft lyckades man skapa oro hos det favorittyngda hemmalaget.
Fortsatt bra VBK-spel
Eller bra är kanske en underdrift. De flesta väntade sig nog att Edsbyn, svenska mästare och allt, skulle komma ut och sätta gasen i botten i andra halvlek. Och visst skapade Kimmo Houtelin omedelbart en bra chans som Dennis i målet kunde avstyra, men sedan var det VBK som styrde skeendet på isen. I den 51:a minuten kunde Christoffer Edlund också göra sitt andra mål för dagen och ge VBK den tvåmålsledning som kändes såväl nödvändig som välförtjänt. Målet som sådant är värt en egen historia. Det kan vara ett av de snyggare bandymål jag skådat på mycket länge. Edlund gav sig ut på en av sina många enmansförsök mot ett samlat och skärrat Edsbynförsvar, men istället för att stånga pannan blodig vände han rutinerat upp, hittade PG med en diagonalpassning och tog själv fart. PG höll i bollen precis så länge som krävdes för att Crille skulle hinna ta sin båge och ta emot den perfekt timade lyran. Ensam med Anders Svensson gjorde Edlund inget misstag. Skolboksexempel på lyrspel när det är som bäst.
Efter 3-1 målet hade VBK, sånär som några hörnor för Edsbyn, händelserna under kontroll. Per Einarsson tvingade med sitt idoga utmanande fram en utvisning på Peter Törnberg och bara minuten senare var samme Einarsson millimeter från att hitta en glipa mellan Anders Svensson benskydd och punktera matchen. Det var så det kändes då. Edsbyn lyckades inte komma längre än till resultatlösa hörnor samtidigt som VBK visade upp ett otroligt lugn och såg till att vårda bollen väl och frustrationen spred sig bland åskådare såväl som hemmaspelare. Men det började också märkas en viss trötthet bland somliga gultröjor, inte minst hos Edlund som ensam hade satt skräck i hela Edsbyns försvarslinje genom sina ständiga åkningar såväl med som utan boll.
Avgörande minuter
Just som tiden började rinna ut för Edsbyn fick de den energi de behövde. Pelle Einarsson, fortfarande uppretad över att den bentackling som han fick motta av en rödblå spelare inte renderade i någon utvisning, fick publiken emot sig när det plötsligt låg en rödblå spelare på isen bredvid Pelle. Domaren hade inte sett någonting men höll uppenbarligen ett extra öga på VBK:s vänsterhalv för när Magnus Olsson trillade i närkamp med Pelle beslutade sig domaren för att visa ut nr 10 på just tio minuter. I den position jag stod kan jag omöjligt avgöra om det var rätt eller inte, men jämfört med den bentackling Pelle fick precis framför ögonen på mig minuten tidigare såg den billig ut.
Två minuter efter detta gick VBK för en gångs skull bort sig något. Ulf Einarssons ben var lite tröttare än vanligt när han ensam åkte mot en mur av rödblå spelare och tappade bollen på offensiv planhalva. Även Edlund var trött och istället för att följa med och täta tjuvstötte han mot Daniel Liw som lätt passerade Edlund. Nu fick Edsbyn den yta de behövde för att med fart attackera VBK:s försvarslinje och Jonas Edling kunde sprätta in 2-3. Jag var vid detta tillfälle i upplösningstillstånd och hackade tänder av nervositet. Tyvärr verkade även spelarna på plan bli något nervösa och rädda för de kröp allt längre ner mot det egna målet, vilket resulterade i Edbsyns tionde hörna. På denna lyckades Joakim Hedqvist passera VBK-muren på enda tänkbara sätt – han satte bollen i nättaket och förmodligen hade det inte ens hjälpt att ha Håkan Adolfsson frisk och i muren.
Efter målet gick VBK-spelarna på knäna och förlängning kändes som enda räddningen. Tyvärr drog även Magnus Karlsson på sig en utvisning i matchens slutskede och på något sätt lyckades Edbsyn kraftsamla en sista gång när VBK blev av med bollen på offensiv planhalva på det där sättet de aldrig blev under matchens första 80 minuter och Daniel Jonsson gjorde 4-3. Har bara väldigt vaga minnen av det målet. Tror att han inte olikt Edling sprätte in bollen i vänsterläge innanför straffområdet. De återstående sekunderna var inte fler än att VBK med nöd och näppe hann slå upp en lyra på vinst och förlust mot Edsbyns straffområde innan domare Kent Lisell blåste av VBK:s säsong 2007/2008.
Jag är stolt, besviken och ledsen
VBK visade i säsongens två viktigaste matcher upp säsongens bästa spel. Det är imponerade men det gav inga vinster. Istället kunde Edsbyn vinna båda matcherna med minsta möjliga marginal. Små marginaler – som kan härledas till en bristande rutin hos VBK, att Edsbyn har en vinnarvana VBK tyvärr saknar samt lite flyt – avgjorde denna match och därmed också matchserien. Samtidigt som man kan leta syndabockar och avgörande situationer både här och där känns det i nuläget helt irrelevant. VBK gjorde idag en heroisk insats mot de senaste fyra årens svenska mästare och jag känner verkligen med samtliga spelare och ledare som idag gav sitt absolut yttersta för Vetlanda BK.
Jag hade verkligen unnat spelarna att i en avgörande match få chansen att spela sig till en semifinal. Nu blev så inte fallet och det är en tung bussresa som väntar våra slagna hjältar. Men icke desto mindre är de hjältar. Inte lika mycket hjältar som de varit om orkat stå emot samtliga 92½ minuter, men fortfarande hjältar.
Jag hoppas verkligen att de spelare i dagens VBK som funderar över sin framtid i och med dessa två matcher inser att VBK är ett lag som kan vara med och tampas med de bästa och väljer att fortsätta kämpa i den gula tröjan även nästa säsong.
Spelarpoäng:
3p Christoffer Edlund
2p Dennis Gustafsson
1p Magnus Karlsson
