Jonas Claesson om VBK, sin roll och arbetet
Jonas Claesson är sedan en vecka tillbaka heltidsanställd inom Vetlanda bandyklubb. Tjustkulle-redaktionen ringde upp honom för att kolla läget. Vad gör egentligen en sportchef/tränare, med vidgad roll inom klubben utan någon direkt titel och utan tidigare motsvarighet inom klubben, en vanlig arbetsdag?
I alla artiklar och pressmeddelanden som undertecknad hittills läst angående nytillträdde Jonas Claessons roll i VBK har förvirringen varit total. Först var han tränare, sen hördes sportchef med en ”vidgad roll” därefter hade titlar egentligen inte ens diskuterats. Helt klart måste ju Jonas själv ha en mer konkret bild av sin egen plats i organisationen, annars skulle han ju inte ha tackat ja till tjänsten?
På det sjunde försöket svarar Jonas. Tidigare har det varit upptaget eller så har han suttit i möte. Hur diffus tjänsten än tycks så har han uppenbarligen fått en hektisk start på sitt nya jobb. När jag har frågat på kansliet var Jonas är tänkt att vara placerad och vilken hans fasta anknytning är så är det ingen som vet. En heltidstjänst med vidgad roll och utan kontor…, mystiken tätnar.
- Jonas.
Mannen i andra änden av luren har som tur är en mobiltelefon som fungerar alldeles oavsett hur vidgad roll dess ägare har. Jag presenterar mig och förklarar att jag är nyfiken på hur hans arbetsdag egentligen ser ut.
Vill du berätta lite?
Genast uppenbarar sig en av nackdelarna med att inte ha ett kontor. Mobiltelefoni i all ära, men batterier behöver laddas ibland och starkström erbjuds sällan i trådlöst format. Jonas hinner i alla fall berätta att han befinner sig på kansliet och att jag kan ringa dit.
- Vad jag gör på dagarna? Ja, det är fullt ös från klockan 8 på morgonen till klockan 12 på kvällen. Och då har jag inte ens hunnit träffa spelarna än.
När det gäller frågan om hans roll så kommer svaret direkt:
- Tränare för A-truppen. Det är min huvudsakliga syssla. Resten av tiden lägger jag på klubben, kontakt med spelare och sponsorer m.m. Det kan väl kanske liknas vid en sportchefs roll, men vi har egentligen aldrig diskuterat titlar på det viset.
Flera förfrågningar
Jonas berättar att han fått förfrågningar från VBK under ett par års tid om att ställa upp som tränare, men att han hela tiden varit tydlig med vilka förutsättningar han i så fall skulle vilja jobba under.
- VBK har haft en god kvalitet på tränare, men jag tror att de har haft det väldigt jobbigt. Man förutsätts lägga så mycket tid på ett sådant här uppdrag att ett civilt jobb och familj vid sidan av blir nästan omöjligt att hinna med. Jag antar att klubben nu kände sig mogen att ta det här steget, vilket jag ser som helt avgörande för att kunna vara med i eliten sportsligt. Detta arbetssätt är ju på inget sätt något nytt. Tittar man på toppklubbarna i svensk bandy så har de haft den här typen av tjänster i flera år. Många gånger är det bästa man kan göra att titta på hur de bästa klubbarna gör och sedan analysera vad man själv gör annorlunda. Det finns ingen vits med att uppfinna hjulet två gånger.
Jonas ger intrycket av att vara mycket bestämd. Kanske för att han är lite kort i sina svar. Jag får en känsla av att han egentligen inte har tid att sitta och bli intervjuad av någon amatörskribent. Jag å andra sidan, som tycker att det känns enormt spännande med Jonas Claesson som ny tränare i VBK, har laddat med massor av frågor och har, visserligen helt felaktigt, en känsla av att ha hur mycket tid som helst. Jag har förberett anteckningar med stolpar som, ”Silly season”, ”Tränarpar”, ”Roffe, Uffe och Adolf”, ”Målsättningar”, ”Mental träning” och ”Tjustkulle”. Jag inser emellertid, lätt motvilligt, att Jonas kommer att avspisa mig innan jag hunnit halvvägs och väljer en genväg.
Det har i flera säsonger talats om att VBK har någonting på gång och att de snart ska kunna vara med och konkurrera med topplagen. Dessa förväntningar har väl inte riktigt infriats ännu. Nu avslutade man ju den senaste säsongen väldigt positivt mot Edsbyn, även om det blev två förluster.
Vad tror du det är som saknas för att kunna konkurrera på riktigt? Ibland känns det som att det mest är en mental tröskel?
- Jag vill börja med att säga att det är grabbarnas känsla också, att de lyckades plocka fram sitt bästa spel i de två viktigaste matcherna. Jag är inte förvånad över att de lyckades, det finns en vinnartradition i föreningen och ledare som också varit med i stora sammanhang tidigare, och det är viktigt. Vad som saknades i år är omöjligt för mig att säga. Jag tycker att grabbarna gjorde mycket bra saker på isen, inte minst under de sista två matcherna, men även i serien. Jag har däremot ingen aning om hur de kom överens om att de skulle spela och hur väl man följde den planen. Fråga mig om ett år så har jag förhoppningsvis ett bättre svar.
- Angående den mentala biten så är det en tröskel av flera som man måste över för att bli ett etablerat topplag. Bland annat måste man naturligtvis ha en tillräckligt bra trupp, dock inte nödvändigtvis en trupp med landslagsspelare till höger och vänster. Att det inte alltid är de bästa spelarna som utgör det bästa laget är väl om inte annat Hammarby ett bra exempel på.
Sedan måste jag också säga att jag tycker det är extra roligt att laget består av så stor andel egna produkter. Det är ju det enskilt viktigaste för all idrott att man har en återväxt underifrån.
Inte insatt
En sådan här vecka känns det oundvikligt att inte fråga om Tjustkulle. För första gången på flera år har ett ställningstagande gjorts av politikerna. Kommunstyrelsen röstade mot förslaget med minsta möjliga marginal, åtta röster mot sju, och inte mycket talar nu för att OPP-lösningen med Skanska blir verklighet.
- Det är synd. Det är det enda jag kan säga. Inom bandyn är vi naturligtvis helt överens om att det måste byggas en hall för vår verksamhet inom några år. Jag är emellertid inte alls insatt i det projekt som bedrivits fram till nu. Men hade det blivit av hade det underlättat i många avseenden och detta blir naturligtvis en viktig fråga för mig att arbeta med framöver.
För tillfället är det ändå truppen och dess utformning som upptar all Jonas tid.
- Vid den här tiden på året och ungefär en månad till är det ju lite hektiskt. Sen när truppen är spikad då har man ju det man har och kan arbeta utifrån det.
Jag tackar Jonas för att han har tagit sig tid och önskar honom lycka till i sitt fortsatta arbete i föreningen.
Efter samtalet försöker jag samla mina intryck och förgäves kladda ned lite minnesanteckningar, men det känns ändå som jag glömmer hälften. Något som Björn Einarsson sa efter att det blivit klart med Jonas som ny tränare i VBK slår mig; ”När Jonas gör något gör han det inte halvhjärtat”. Det sammanfattar min känsla ganska bra. Jonas har siktat in sig på ett mål, och nostalgiska minnesbilder från barndomen uppenbarar sig… han missar aldrig…
